Åklagaren har fram till den 30 oktober på sig att överklaga Patent- och marknadsdomstolens friande dom i fallet Aron Flam. Får jag bestämma försitter åklagaren inte den chansen. Jo, jag går därmed på tvärs mot den massiva enighet som tycks råda från höger till vänster på kultur- och ledarsidor, bland jurister och journalister om att Flams hakkorsförsedda beredskapstiger är en parodi som gör publiceringen till ett berättigat upphovsrättsligt intrång.
Jag går inte här in på alla turer i målet Flam mot En Svensk Tiger utan konstaterar bara att den blågulrandiga tigern skapades av Bertil Almqvist i början på 40-talet. Svenska folket skulle då (som nu, om ni frågar mig) tänka på rikets säkerhet och iaktta vaksamhet, inte snacka bredvid mun för man kan aldrig veta var fienden har sina öron. Så kan andemeningen med tiger-kampanjen fritt sammanfattas.
Aron Flam är i sina kretsar en firad komiker, författare och kritiker av institutioner som t ex Sveriges Television. Gissar att flertalet som ”känner” Flam inte uppfattar att han främst vill identifieras som komiker/satiriker när han förser Almqvists tiger med hakkorsbindel och hitlerhälsning, utan att han därigenom vill rikta en bredsida mot det svenska etablissemanget under andra världskriget. Ja, som den samhällskritiker han är. Och som sådan har man anspråk på att bli tagen på allvar, man vill inte bli avfärdad som en simpel parodiker. Fråga någon som vet … typ mig.
Så nej, jag köper inte domstolens bedömning ”att Aron Flams användande av en tiger har utgjort en parodiskt inslag i hans kommunikation”. Domstolen tycks inte (vilja) begripa att kritiken av den svenska undfallenhetspolitiken under krigsåren är på dödligt allvar för Flam, så långt från parodi som det över huvud taget går att komma!
Åklagaren har alltså fram till den 30 oktober på sig att överklaga Patent- och marknadsdomstolens friande dom i fallet Aron Flam. Måtte åklagaren inte försitta den chansen. För det behöver bli auktoritativt fastslaget att enbart den omständigheten att den åtalade själv uttalar det magiska ordet ”parodi” inte är tillräckligt för en friande dom för brott mot upphovsrätten. I annat fall blir det parodi på rättvisan.
Intressant resonemang. Funderar över om man inte kan tänk sig att parodi kan vara dödligt allvar. Parodin som ett instrument för att förmedla en seriös kritik. Eller utesluter alltid de två storheterna varandra?
Kritik kan förmedlas på många olika sätt. Allt från råskäll/fördömande/sågning till förebråelser, felfinneri och subtil satir. Kritik KAN förstås också förmedlas genom parodi, och parodi KAN vara på blodigt allvar. Och visst ger Flams hakkorsförsedda tiger uttryck för stark kritik av Sveriges förhållningssätt under beredskapstiden. Men därav följer inte att Flams kritik ÄR parodi, detta eftersom hans kritik inte alls utgör ett förlöjligande av beredskapsandan. Visst är hans kritik på blodigt allvar, men det spelar juridiskt sett ingen roll eftersom första förutsättningen – att det verkligen är fråga om parodi – inte är uppfylld, menar jag. Att Flam påstår att så är fallet spelar ingen roll, för här måste en rent objektiv bedömning göras av om det är fråga om parodi eller inte.