Hasan Fransson skriver i SvD att en juristdomare i Solna tingsrätt har pådyvlat honom åsikter och uppfattningar som var honom främmande som nämndeman. Det är bra av Fransson att ge offentlighet åt sitt missnöje, den kränkte har rätt att slå tillbaka. Mer tveksam är jag till att JO med anledning av händelsen har tagit initiativ till en översyn av hittills gällande ordning (JO:s beslut).

Jag ska förklara.

Det är inte varje dag som en nämndeman markerar missnöje med en dom som han själv har varit med och bestämt utgången av och som juristdomaren tagit avstånd från genom en skiljaktig mening. Men det är just vad den tidigare centerpartisten Hasan Fransson alltså gör med anledning av den uppmärksammade Solnadomen där Fransson var en av de tre nämndemännen. Fransson menar att den av juristdomaren formulerade domen felaktigt beskriver hans motiv för att frikänna den i målet åtalade personen. Citerar ur Franssons artikel (SvD-länken ovan):

”Domskälen i det här fallet har författats i två delar och med olika typer av språk. Den ena delen är skriven som talspråk med citationstecken och formuleringar som är vidriga ur ett rättsperspektiv, medan den andra (yrkesdomaren och den andra nämndemannens skiljaktiga mening, min anm.) är skriven med juridiska termer och på korrekt skriftspråk. Den stora skillnaden gör det nästan löjligt och jag kan inte låta bli att undra om juristdomaren avsiktligt vill misskreditera oss nämndemän. Trots att vi har dömt enligt det svenska rättssystemet står vi nu inför en situation där domen förutsätts vara felaktig. Juristdomaren har med andra ord sett till att domen följer hennes åsikt. Är det rättssäkert, att en person kan formulera en dom så att den helt saknar kraft?”

Hasan Fransson är alltså rejält missnöjd med att målets lagfarna domare formulerade domen på egen hand utan att nämndeman Fransson fick se domen innan den meddelades. En ordning som JO nu vill att Solna tingsrätt utreder (JO:s beslut). Enligt JO kan det bli nödvändigt att ändra den praxis som innebär att juristdomaren ensam svarar för domens skriftliga utformning, och att det i stället införs en ordning där nämdemännen inte bara deltar i överläggningar utan också involveras i hur domskälen formuleras.

Som jag redan har hissats varningsflagg för här på bloggen är jag rädd att JO:s initiativ leder till att juridiskt oskolade nämndemän i framtiden ska vara med och formulera domar. Förutom att det skulle ställa till praktiska problem för domstolarna, skulle en sådan uppgraderingen av nämndemännens betydelse framför allt skada rättsbildningen i form av juridiskt mindre stringenta avgöranden.

Hela denna trista historia har sin förklaring i ett oprofessionellt agerande från rättens ordförande vad gäller hennes domskrivning, vilket bekräftas av hennes uttalande i StudioEtt (cirka 19.00 in i inslaget):

–  Det är lätt att skriva sitt eget resonemang men svårare att skriva någon annans resonemang som man inte alls håller med om och då blir det naturligt skrivet på ett annat sätt.

Detta är ett häpnadsväckande uttalande av en juristdomare, menar jag. För det hör naturligtvis till varje juridiskt skolad domares plikt att kunna skriva en dom på ett gediget och klanderfritt sätt oberoende av om domaren själv sympatiserar med lagstiftningen eller blivit överröstad av sina meddomare under överläggningen. Så ja, det är djupt olyckligt om en enskild domares brist på professionalism skulle tas till intäkt för att ändra en ordning som så gott som alltid fungerar och som låter juristutbildade domare själva avgöra i vad mån nämndemän behöver involveras när domar och eventuella skiljaktiga meningar ska skrivas.

Visst, av principiella skäl jag är emot nämndemannasystemet som sådant, men det finns verkligen ingen anledning att ändra det nuvarande systemet till det sämre.