Klart att jag blev både glad och förvånad när ett nytt statsråd snabbt replikerade på mitt twitterinlägg. Antog att hon blev så uppspelt och lycklig över upphöjelsen att hon ville ta hela världen i famn, inklusive mig. Jag talar alltså om Lena Hallengren, som torsdagen den 8 mars utnämndes till ny Barn-, äldre- och jämställdhetsminister.
Måndagen den 12 mars mailade jag till Statsrådsberedningen och begärde ut handlingen som visar att Lena Hallengren som tillträdande statsråd, dvs innan hon blev utnämnd, skrivit under pappret där hon åtar sig att komma till KU och medverka i utskottets granskning också efter det att hon lämnat sitt uppdrag som statsråd.
Som framgår av twitterdumpen ovan upplyser jag samma dag, den 12 mars, TT:s Owe Nilsson om detta, varpå Lena Hallengren ett par timmar senare svarar: ”Kommer i morgon, med mig från Kalmar”.
Själv har jag svårt att förstå statsrådet Hallengrens besked på annat sätt än som ett löfte att dokumentet med hennes namnunderskrift kommer den 13 mars, med henne ”från Kalmar”.
Strax efter lunch den 13 mars plingar det i riksdagsdatorn och en rättssakkunnig hos rättschefen i statsministerns kansli meddelar i ett mail ”bifogat finner du efterfrågad handling” (dokumentet härintill). Enligt handlingen har Lena Hallengren undertecknat åtagandet den 8 mars. Mystiskt tänker jag som alltså kvällen den 12 mars har fått statsrådets twitterbesked om att handlingen med hennes namnunderteckning (favorit i repris) ”Kommer i morgon, med mig från Kalmar”. Och nu börjar det osa katt. Sitter det någon i Statsrådsberedningen och förvanskar tidpunkten för Hallengrens undertecknande? För av vilken anledning skulle hon ta med sig ett papper hem till Kalmar över helgen och underteckna det där om hon redan hade undertecknat handlingen den 8 mars i Stockholm inför sitt tillträde som minister?
För att göra en lång historia kort. Efter valet 2014 när jag satt i KU var upprördheten tämligen stor även hos oss i KU-alliansen över att förra centerledaren och tidigare näringsministern Maud Olofsson hade vägrat att komma till KU och utfrågas om Nuon-affären. Visst, Olofsson hade lämnat sin post i förtid och någon juridisk skyldighet att infinna sig i KU hade hon inte. Men händelsen ledde till en livlig diskussion om KU borde kunna tvinga statsråd att delta i utskottets granskning också efter det att ministrar lämnat sina poster.
KU beslutade i enighet att utvärdera då rådande ordning. Jag företrädde mitt parti i utredningen som tillsattes och som landade i att det var en dålig idé att utrusta KU med tvångsmedel. (Varför förklaras närmare i utredningen). I stället föreslogs att statsministern i samband med regeringsbildning (som inkluderar varje gång enskilda ministrar byts ut under pågående mandatperiod) ska avkräva tillträdande statsråd en försäkran att infinna sig i KU också efter det att han eller hon har lämnat sitt uppdrag.
KU delade utredningens bedömning men för att utskottet skulle kunna kontrollera att statsministern rättat sig efter KU:s begäran, uttalade utskottet att statsrådens åtaganden ska avfattas skriftligt (bet 2015/16:KU10). Efter långdragna turer mellan KU:s kansli och Statsministerns kansli lämnades de undertecknade åtagandena av Löfvens dåvarande statsråd slutligen in. Som det heter på styltig riksdagsprosa välkomnade utskottet att statsministern hörsammat utskottets uppmaning (bet 2016/17:KU20).
Trots upprepade påstötningar har statsrådet Lena Hallengren alltså ännu inte svarat på min fråga när hon undertecknade åtagandet att medverka till KU:s granskning också efter det att hon har lämnat sitt uppdrag. Skedde detta den 8 mars eller – vilket det mesta tycks tala för – senare? Men märk väl, det är inte främst Lena Hallengrens fel om hennes skriftliga åtagande inte ”hanns med” att undertecknas före hennes utnämning till statsråd. Det eventuella trixandet med tidsangivelsen i Hallengrens försäkran kan i sig tyckas vara en småsak. Men om statsministern och hans medarbetare inte drar sig för att vilseleda KU, riksdagen och allmänheten i det lilla, äventyrar det tilltron till regeringen också i det stora. Därför kan datumangivelsen i Lena Hallengrens statsrådsförsäkran lite oväntat bli en black om foten för regeringen Löfven.