Kristerssoneffekt eller inte – ge oss chans att själva värdera mätresultaten

Även måndagskvällens partiledarduell i TV4 utföll till den nya moderatledarens fördel. Enligt Expressen/Demoskop ansåg 56 procent av tittarna att Ulf Kristersson gjorde bäst i från sig medan Stefan Löfven fick nöja sig med 38 procent.

Det är både rätt och viktigt att det publiceras mätningar om opinionsläget i svensk politik. Det tillgodoser väljarna berättigade krav på kunskap och vitaliserar det politiska livet. Enligt svensk väljaropinion, som är ett konglomerat av mätningar som Sveriges Radio lägger ihop resultaten av och på så sätt skapar en egen nyhet, har M ökat från 16,6 i september till 19,7 i oktober. Men Ekots inrikespolitiska kommentator Fredrik Furtenbach vill inte tolka moderaternas uppgång som en ”Kristerssoneffekt”. Snarare handlar det om att det tunga fokuset på partiets kris har kommit av sig, ett slags normalläge har inträtt och därför strömmar väljare tillbaka från sverigedemokraterna. (Furtenbachs analys kan läsas här och den är snarlik Sören Holmbergs här). Och S, MP och V leder över Alliansen med 1,9 procentenheter – 42,1 procent mot 40,2.

Ipsos opinionschef David Ahlin  har en annan förklaring till uppgången för moderaterna, som i DN/Ipsos mätning härintill avancerar från 16 procent i september till 22 i oktober.

– Ulf Kristersson har gjutit nytt mod i besvikna M-väljare, säger Ahlin till DN (länk dock till UNT då DN inte nätpublicerar för icke-prenumeranter).

Till skillnad från SR:s sammanvägda mätningar är det i DN/Ipsos jämt skägg mellan blocken. Här får Alliansen och Löfvens S/MP-regering plus V, båda 41 procents stöd av väljarna. Notera dock att DN/Ipsos inte längre redovisar decimaler utan bara hela tal. Om det har någon betydelse? Jo, faktiskt. För Alliansen kan i mätningen ha fått 41,4 procent mot regeringsunderlagets 40,6. Men siffrorna kan lika väl ha varit de omvända. Varför undanhålls då läsarna/väljarna det faktiska mätresultatet? Ipsos har ”i samråd med DN” lämnat följande förklaring (hela här):

Beslutet att gå över till heltalsredovisning ligger i linje med Ipsos ambition att bidra med mer av beskrivning av politiken och samhällsutvecklingen ur väljarnas perspektiv, och något mindre av spelorientering och underlag för spekulation. Vi vill beskriva vad som sker i samhället, vad väljare ser och hör, vad som påverkar vardagen och väljarnas syn på partierna och politiken.

Förklaringen osar förmynderi. När det gäller regeringsfrågan är det intressant för alla att veta hur KD ligger till i förhållande till riksdagsspärren på 4 procent. För den som måste nöja sig med DN/Ipsos ”heltalsprincip” ser det fortsatt dystert ut för KD som ett år före valet ligger kvar på 3 procent. Men samtidigt visar Ipsos faktiska mätresultat att KD har ökat med 0,8 procentenheter sedan förra mätningen. Visst, läsaren kan då lista ut att KD förmodligen har ökat från 2,6 till 3,4 procent, en möjlig förändring som är intressant inte bara för KD:s egna väljare utan också för eventuella stödröstare och alla andra som funderar över vilka partier som kan bilda regering nästa mandatperiod.

Ett annat lindansarparti är MP, som i Ipsos redovisning ligger oförändrat på 4 procent samtidigt som MP anges ha minskat 0,5  procentenheter sedan septembermätningen, och i oktober därmed sannolikt hamnar under riksdagsspärren. Fast ingetdera framgår alltså klart och tydligt av mätningen. Men en sak är säker: Från och med nu och fram till valdagen kommer mätresultatens tiondelar att noteras, vägas och analyseras. Därmed får decimalerna också betydelse för partierna och deras valarbetare ute på fältet liksom för den inrikespolitiska debatten i stort. Tänk på det, DN/Ipsos.

  2 comments for “Kristerssoneffekt eller inte – ge oss chans att själva värdera mätresultaten

  1. Procent, procentenheter liksom decimaler för enskilda partier kommer säkert att leda till mycken debatt.

    En större debatt förtjänar frågan, om alla allianspartier kommer att rösta nej till förslag från talman till en socialdemokratisk statsminister.

    Om samtliga allianspartier röstar nej och sverigedemokraterna också röstar nej.

    Då har socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet en lång väg, både i procentenheter och procent, för att nå tillräckliga 175 mandat.

    Om s, mp och v inte får 175 mandat, kommer alliansen i praktiken att äga frågan om ny statsminister. Det krävs minst 175 nej för att talmans förslag till statsminister ska falla.

    Detta faktum borde debatteras och redovisas innan valet

Lämna ett svar till Lars Bäckström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.