Fredagen före riksmötets högtidliga öppnande avstyrkte Lagrådet regeringens förslag till straffskärpningar för de grova vapenbrotten. Att regeringen får bakläxa av Lagrådet är inte helt ovanligt och brukar bero på att förslagen är slarvigt utformade eller att konsekvenserna inte är tillräckligt utredda. Men den här gången är kritiken så allvarlig att förslaget från Justitiedepartementet bedöms inte ens kunna ”ligga till grund för lagstiftning”.
Remissinstanserna fick en ynka sommarmånad på sig att komma in med yttrande, och det innebär enligt Lagrådet att grundlagens krav på att lagstiftning ska vara tillräckligt utredd inte är uppfyllt. I regeringsformen 7 kap. 2 § stadgas: Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig.
Knappast någon politisk intresserad person kan ha missat att i spåren av den upptrappade gängkriminaliteten, som slukar polisresurser och som drar in oskyldiga människor i dödsskjutningar, har statsministern liksom hans tidigare inrikesminister Anders Ygeman och numera justitieminister Morgan Johansson gång på gång försökt kyla ner allmänhetens oro med att hänvisa till kommande straffskärpningar i vapenlagen. Ja, även mediernas och vanligt folks frågor om vad som görs från regeringens sida för att förebygga terrorhot och hantera återvändande IS-terrorister har bemötts med lugnande ord om straffskärpningar i vapenlagen. Så visst kan jag förstå att Stefan Löfven i sin sista regeringsförklaring (sidan 6) upprepar att straffen för grova vapenbrott ska skärpas, samtidigt som han låtsas att Lagrådets sågning av samma förslag aldrig hade hänt. Lagrådets yttrande kan läsas här.
En annan passus i Löfvens regeringsförklaring tar sikte på skyddet för sjukvårdare, poliser och annan blåljuspersonal. Även här lovar Löfven starkare skydd – sammanfattat med orden: Rör inte våra hjältar! Minns hur jag i min bänk tänkte: Äntligen, bra Löfven! Viktigt.
Men verkligheten förekom statsministern. Och nu citerar jag ur en krönika signerad statsvetaren Katarina Barrling:
... I Botkyrka utsattes en anhörig till en polisanställd för vad som misstänks vara ett kidnappningsförsök. Ärendet utreds som ”en särskild händelse” och som försök till människorov, och polisförbundets ordförande Lena Nitz beskriver det som – just det – ett hot mot demokratin. Hon överdriver inte.
Samtidigt som polisen jagade förövarna, tågade demokratins festklädda gäster in i riksdagen där statsministern läste upp sin regeringsförklaring: ”Skyddet för blåljuspersonal och sjukvårdspersonal ska stärkas. Vårt gemensamma budskap är: Rör inte våra hjältar!”
Sexualbrott är avskyvärda, läser jag på sidan 7 i Löfvens regeringsförklaring. Ingen normalt funtad person tvivlar väl på att statsministern menar vad han säger. Ändå har vi i Löfvens Sverige i veckan fått höra hur svensk polis känner sig tvingad att prioritera bort brottsanmälningar där barn har utsatts för våldtäkt, även när det finns en utpekad gärningsman. Ja, eftersom de många och tidskrävande gängmordutredningarna måste gå före. Utredningar som på grund av tysthetskulturer och skrämda vittnen ofta inte leder någon vart, medan en misstänkt barnvåldtäkt med namngiven gärningsman skulle kunna klaras upp med en klart begränsad polisinsats.
Arbetet med att göra Barnkonventionen till svensk lag den 1 januari 2020 fortsätter, läser Löfven i kammaren (regeringsförklaringen sidan 12). Statsministern gör sig iskallt nollställd inför det faktum att de flesta tunga remissinstansers bedömning är att en inkorporering av Barnkonventionen inte är någon garant för att barns rättigheter tas om hand bättre än med de svenska konventionsanpassade lagar som redan finns. Snarare riskerar motsatsen att inträffa. Jag har utvecklat min syn på saken här.
Vad Lagrådet sa om Barnkonventionen? Man avstyrkte i klara ordalag och framhöll, utöver annan förödande kritik, att ”det kan betvivlas att lagefterlevnaden blir bättre om det införs ytterligare ett lager av bestämmelser”.
Men barnens bästa väger lätt när politisk prestige och möjlighet att plocka politiska poänger ligger i andra vågskålen. Lagrådets yttrande finns här.
– Stefan, du får ursäkta om jag blir personlig med dig. Men hur kunde du framför Sveriges högsta politiska församling och därtill inför Hans Majestät Konungen läsa upp sådan rappakalja som du gjorde i tisdags? Förstår du inte att man blir bottenlöst besviken?