Precis som hela Sverige har jag rörd till tårar framför teven – och på plats, viktigt tillägg som Stockholmspolitiker – bevittnat tacksamheten och ömheten som har visats tjänstgörande poliser i samband med terrorattacken mot vår huvudstad. Men de blomsterprydda polisfordonen runt omkring Sergels Torg som är på allas näthinna, jag har räknat till fem, de står där som hyllningsmonument över en framgångsrik polisinsats. Vackert. Rättvist. Men vad händer om polisfordonen behövs? En ny terrorattack? Säkerhetstänk?

Åsiktsfrihet ska vi ha, och den är okränkbar. Samma med yttrandefriheten. Och mötesfriheten. Men bara så länge dessa rättigheter utövas med fredliga medel och under lagarna. Fanatiker som ger uttryck för vad de känner med hot och våld och som vill påtvinga andra sin egen övertygelse har ingen plats i vår typ av samhälle. Därför och mot bakgrund av fredagens terrorattack i centrala Stockholm finns det anledning att med öppna ögon se över vad som ska gälla i fråga om mänskliga fri- och rättigheter, också när dessa är grundade i internationella konventioner. Rättighetsskyddet i våra grundlagar är inte heller ristat i sten. När verkligheten förändras bör man anpassa sig till den, även om det bryter mot invanda föreställningar. En som beskriver detta svåra på ett begåvat sätt är SvD:s Jenny Norberg – läs här.

Efter detta preludium – man behöver inte ha facit i hand för att konstatera att det är något tokigt med ett asylsystem där en person som likt den för terrorbrott häktade Rakhmat Akilov kan uppehålla sig i Sverige trots Migrationsverkets utvisningsbeslut. Polisen saknar resurser att verkställa utvisningen och ser heller ingen mening med att alls anstränga sig, för tvångsvisa utvisningar får av hänsyn till den utvisades mänskliga rättigheter inte ske till Uzbekistan och andra skurkstater. Därför har min partiledare ”kallat” Rikspolischefen och Säpochefen till riksdagen för att få mer information om vad som kan och bör göras.

Visst kan man raljera över initiativet, men man kan också konstatera att som oppositionsparti har man Sveriges riksdag som arena. Vår högsta politiska församling har en moderat ordförande i Justitieutskottet, och det vore väl närmast oansvarigt av moderatledaren att i denna stund inte ta hjälp av en centralt placerad partikamrat för att få mer klarhet i vad som behöver göras för att förhinder fler terrorattentat?

Batongkongressen, nej jag har inte kommit på det själv utan skyller på Torbjörn Nilsson, jag menar så klart S-kongressen. Det har uppstått en diskussion om hur osmakligt det är med oppositionspolitiker som tar sig friheten att dryfta behovet av politiska lösningar för att förhindra att fredagens terrorattack inträffar igen. Detta är naturligtvis trams och ännu ett uttryck för S-partiets uppblåsta självbild, som i det här fallet tycks innebära att det är helt i sin ordning att politisk debatt i ämnet förs på den pågående S-kongressen i Göteborg medan politiker som tillhör andra partier och i skarpt läge jobbar för högtryck på sina respektive kanslier för att inventera gamla förslag och nya lösningar, inte bör ”käbbla” utan ta hänsyn till stundens allvar.

Om fredagens terrorattentat mot Stockholm skulle lägga munkavel på riksdagens opposition är det inte mycket bevänt med den svenska demokratin.