Almedalen, Lotta, Brexit och åtstramad asylrätt

Almedalen, mordet på Lotta, Brexit och så riksdagens beslutade åtstramning av asyllagstiftningen. Inte mycket till röd tråd men det är i den rangordningen som mejlboxen de senaste veckorna har fyllts till brädden.

Vad gäller Almedalen – jag niger och bockar ödmjukt för åtråvärda inbjudningar till storstilade seminarium, fina middagar och kontaktskapande – nåja – roséminglande. Men jag står över. Inte av snobbism, inte alls, utan mer på grund av den i viss mån påtvingade insikten att man som en gång medial 60-talist bör ha vettigare vuxensaker för sig mellanvalsåret 2016.

Mordet på Lotta.fasansfullt. Jag har ännu inte svarat på ett enda av alla dessa mejl som jag har fått på temat “Vill du ha min röst?” Jag behöver lite mer tid på mig, ni får ha förståelse för det, men min absoluta ambition är att ni ska få svar.

I väntan på det.

Brexit har jag i någon mening klarat av här. För oavsett vad folkomröstningen i Storbritannien landar så måste vi även i Sverige förhålla oss till att EU i dag är en ganska annorlunda och i vissa avseenden mer dysfunktionell organisation än den som vi 1994 beslutade att gå med i. Det hindrar inte att jag är genuint orolig för omröstningsresultatet. (Maken hojtar däremot trosvisst i bakgrunden att “Bremain”-sidan kommer att vinna med betryggande marginal).

Veckans omröstning i riksdagen om stramare asylregler? Som försvårar för barn att förenas med sina anhöriga. Jag som hela min barndom fasade för situationen att min mamma skulle tappa bort mig på Epa, Ikea, eller var som helst, har så klart känt mig plågad av tanken att skilja flyktingbarn från sina föräldrar. Något lite förmildrande för samvetet är att de redan är skilda från varandra, vad riksdagen har gjort är att inte underlätta en återförening. Men självklart var det ett jobbigt beslut, som ställde riksdagen inför den klassiska frågan: Är det bättre att hjälpa många med usla konsekvenser för enskilda och samhället som följd, eller hjälpa något färre till ett gott liv i ett ordnat samhälle? Jag och en stor majoritet i kammaren valde det sistnämnda och ja, jag menar att vi ändå valde rätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.