Bra att Domarnämnden inte särbehandlade Stefan Lindskog, tänker säkert någon. Själv är jag mest förfärad. Och bedrövad. Lindskog har under sju år varit justitieråd i Högsta domstolen, varav de tre senaste åren avdelningsordförande (läs: varit nr 2 i HD-hierarkien) och han var den ende som fann det lönt att söka tjänsten.
Vi tar det från början. Domarnämnden inrättades 2011 och har som främsta uppgift att föreslå regeringen vilka sökande som bör anförtros befattning som ordinarie domare. Som någon säkert minns tillsatte regeringen tidigare de högsta domartjänsterna i ett informellt och slutet förfarande utan någon som helst möjlighet till insyn.
Jag var själv ledamot i Domarnämnden under dom tre första verksamhetsåren och vet att denna nya institution har inneburit ett demokratiskt framsteg och gett regeringen ett säkrare underlag för att utnämna rätt personer till de prejudikatbildande instanserna Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Domarnämnden har en synnerligen viktig uppgift som måste skötas på ett sätt som inger respekt och förtroende för myndigheten och dess verksamhet.
Tidigare i år ledigförklarades så tjänsten som ordförande i Högsta domstolen. Den ende som sökte var som sagt nuvarande avdelningsordföranden i domstolen, justitierådet Stefan Lindskog. Han är allmänt erkänd som en av landets mest framstående jurister. I Juristsverige fanns det knappast någon som räknade med annat än att Lindskog skulle få tjänsten som ordförande, hans stundande utnämning betraktades som en formalitet.
Men nu har det alltså framkommit (tack Aftonbladet) att Domarnämnden trots de mycket speciella förhållanden i detta fall, inte tillåtit sig att avvika en tum från de beredningsrutiner som Domarnämnden normalt använder sig av i ansökningsärenden. Detta med följden att Lindskog mycket ingående har fått sin kompetens prövad och blivit granskad av en inhyrd rekryteringskonsult med uppgift att i särskilt förfarande testa Lindskogs lämplighet för jobbet.
Var Domarnämnden tveksam till Lindskogs lämplighet som ordförande i Högsta domstolen?
Naturligtvis inte, men genom ett fyrkantigt agerande i ett solklart fall har Domarnämnden olyckligt och felaktigt gett intryck av att man tvivlar på Lindskogs lämplighet som ordförande i Högsta domstolen, något som i förlängningen riskerar att skada förtroendet inte bara för Lindskog utan för landets högsta rättsliga instans i sin helhet.
Min fråga blir därför om justitieminister Morgan Johansson är beredd att ta initiativ till en ordning där ledamöterna i Högsta domstolen (och Högsta förvaltningsdomstolen) själva anförtros uppgiften att till regeringen nominera ordförande i respektive domstol?