Om man råkar använda det i svenska språket nyligen utmönstrade begreppet zigenare får man vara beredd att löpa gatlopp. Fråga vice statsminister Åsa Romson, hon vet. Och jag håller med, begrepp som uppfattas som kränkande av dem de berör bör undvikas. Därför kallar vi inte folk för lappar, eskimåer och än mindre negrer.
Så i Dagens Nyheter skriver EU-parlamentarikern Soraya Post (Fi) om den institutionaliserade antiziganismen som alltjämt drabbar romer i Europa. Posts text är viktig och bör läsas av många inför den stundande minnesdagen för de romer som mördades under Förintelsen.
Men en fråga infinner sig. Varför anses det korrekt att använda begreppet antiziganism när det kränker romer att kalla dem zigenare? Jo, jag vet att man också hos t ex Forum för levande historia möter begreppet antiziganism.
Vad säger Språkrådet? Språktidningen? Språket i P1? Borde det inte heta antiromanism eller rentav romhat?
Och för att komplicera det hela så är inte alla ”eskimåer” inuiter. Benämningen inuit (eller inuk, som singularformen heter, inuit är plural) är inte accepterat för exempelvis yupik, som tillhör en helt annan språkgrupp och huvudsakligen bebor Ryssland o Alaska. Inuit dominerar i Kanada och Grönland. I USA säger man fortfarande eskimå; native americans funkar inte heller för det är helt andra människor. Så yupik vill inte bli kallade inuit och inuiter vill inte bli benämnda ”eskimå”.
Tänkte på sista ordet ”romhat” och därifrån till ordet ”hat”. Det ordet tycker jag blivit överanvänt. Bara för att man inte gör vågen för något kallas det ”hat”. Så upplever jag det. Inga gråskalor kvar utan helt digitalt, noll eller ett. Vad ska man använda för ord om man verkligen hatar något när samma ord används för att man blir trött på brevbäraren som någon gång ibland lägger posten fel? varför inte börja använda uttryck som ”trött på”, ”irriterad”, ”arg på” etc? Det blir mer nyansering då och man nöter inte ut ord så att de tappar sin mening.