Dom faller den 3 augusti efter att en åklagare har väckt åtal för bl a barnpornografibrott mot en man som innehaft 14 porslinsdockor som föreställer nakna barn. Åklagaren kan lagen och argumenterar övertygande för att det kan handla om barnpornografibrott enligt 16 kap 10 a § brottsbalken.
Det bör vi lagstiftare skämmas över, här förklaring varför.
Precis som Studio Ett gjorde i eftermiddags vill jag påminna om Mangafallet, där serieforskaren Simon Lundström åtalades och dömdes av tingsrätten och hovrätten för barnpornografibrott men frikändes av Högsta domstolen. HD förde ett proportionalitetsresonemang där domstolen vägde in mangatraditionen i Japan, bildernas konstnärliga halt med mera, för att slutligen konstatera att just i det här fallet vägde den grundlagsgaranterade yttrandefriheten tyngst. Och Lundström friades. Jag beklagade då (här) att HD:s dom får ett svagt prejudikatvärde och inte ger mycket till vägledning nästa gång det dyker upp avbildningar på barn i pornografiska situationer.
Och som en och annan kanske minns uppkom just en sådan situation lördagen den 23 mars 2013 när Dagens Nyheter publicerade en recension av akvarellen ”The Santas” av Tala Madani. Målningen var en fiktion och föreställde delvis nakna tomtegubbar som står kring en spjälsäng och riktar sina könsorgan mot blöjbarnet i sängen. Som DN-prenumerant polisanmälde jag mig själv (här) för att få utrett om jag hade gjort mig skyldig till kriminellt innehav av barnpornografi genom att inneha tidningen, behålla den i flera dagar och även sprida bilden till andra.
Lagens barnpornografibrott tar sikte på att en barnpornografisk avbildning kränker alla barn på ett generellt plan, helt oberoende av om det finns ett bakomliggande fysiskt övergrepp eller inte. Det spelar ingen roll om det avbildade barnet är av kött och blod eller är en tecknad/målad/skulpterad fantasifigur. En fabriksmässigt tillverkad naken porslinsdocka kan alltså falla under brottsbalkens barnpornografibestämmelse. Ja, ni hör själva hur märkligt det låter. För varje förnuftigt betraktelsesätt borde det vara självklart att det inte kan vara brottsligt att köpa, sälja eller äga ett sådant föremål. Men nu ska alltså den saken prövas i domstol.
Och som ni kanske redan har förstått kommer jag i höst att ånyo motionera om en lagändring (första motionen här andra här). Jag har sagt det förut och jag säger det igen: I en demokrati och rättsstat måste det vara lika tillåtet att skildra fiktiva barn i tecknad form – eller i porslin, eller i keramik, eller i glas, eller … – som det är att skildra fiktiva barn i skrift. Men den självklarheten gäller inte i dagens svenska lagstiftning.
Läser förresten att i Uppvidinge kommun har det gjorts fler tonårsaborter och fötts fler barn av tonåringar än i andra kommuner. För att minska tonårsaborterna har kommunen lånat ut naturtrogna dockor till högstadieeleverna, dockor som kräver mat, behöver blöjbyten och närhet. Syftet är att beskriva föräldraskapet som jobbigt och avskräcka från tonårsgraviditeter. Och detta alltså med hjälp av nakna barndockor – som gissningsvis är utrustade med könsorgan. Hur ska dockbäbisarna annars pinka trovärdigt i blöjan?