Har inte en chans att var och en bemöta störtfloden av missnöje i mejlboxen. Svarar därför här på frågan om jag stillatigande tänker låta det ske? Ja, det vill säga svälja den så kallade decemberöverenskommelsen och därmed spela bort demokratin. För detta är vad som allra mest stör helgfriden för de seriöst oroliga väljare och partimedlemmar som har hört av sig dessa komp- och mellandagar som snart övergår i 2015.

Mitt svar är nej, den demokratiska ordningen är inte i fara och Alliansen har inte lagt sig platt för Vänsterpartiet. Uppgörelsen mellan Alliansen och regeringspartierna ger inte Stefan Löfven blankt kort att tillsammans med Jonas Sjöstedt och V chockhöja inkomstskatterna, avskaffa rut och rot och återinföra arvs- och gåvoskatten med mera ont.

Visserligen är det inte så att Anna Kinberg Batra & Co har för vana att ringa och berätta hur hon och de andra alliansledarna tänker. Men så mycket är klart att decemberöverenskommelsen bygger inte på lagstiftning utan på ett ömsesidigt förtroende mellan parterna. Därför vet Stefan Löfven att Alliansen inte stillatigande kommer att finna sig i att hans regering pungslår Sverige med skattehöjningar och annan tillväxtfientlig politik. Om Löfven har den minsta självbevarelsedrift avstår han från systemförändringar i socialistisk riktning, annars är förtroendet brutet för hela överenskommelsens bygge.

Alltså är jag rätt övertygad om att Löfven kommer att vara extremt noga med att hålla Sjöstedt på armlängds avstånd. För så politiskt obegåvad är inte Löfven att han riskerar det regeringsinnehav som han just har säkrat, vilket han skulle göra genom provokativa utspel i Alliansens hjärtefrågor. Till och med Jonas Sjöstedt får antas begripa att det är så det hänger ihop.

Demokratin då? Bortspelad? Nej, definitivt inte, men den har fått lite andra spelregler för de närmaste åtta åren, dock helt inom ramen för vårt demokratiska samhällsskick.

För medborgarna gäller numera att de måste vara beredda att omskola sig, byta yrke och flytta kanske flera gånger under en livstid. Detta som en följd av samhällsutvecklingen, globaliseringen och allt vad den för med sig i form av nya utmaningar. Sak samma gäller så klart i det politiska livet när den parlamentariska kartan ritas om. Det får konsekvenser för hur regeringen och Sveriges riksdag ska kunna fortsätta att regera landet. Nya utmaningar ställer nya krav som fordrar nya lösningar. Det är som det ska vara, och därför tycker jag man ska låta bli att skria i himmelens sky över den ingångna uppgörelsen mellan Alliansen och S/MP.