Om man tjänar 36 325 kronor i månaden före skatt, är man en höginkomsttagare då? En krösus som har noll koll på vanliga människors liv?

Nej, inte ens om man – som jag – bor i Stockholm, har en helt ordinär bostad som kostar 10 000 kr i månaden, handlar dyr mat på Konsum, betalar smärtsamt mycket i månaden för hunddagis (obs att jag själv tråkigt nog inte har hund!) samt pungar ut med mer än riksgenomsnittet för kollektivtrafik och hårfrisering (500 spänn för en simpel klippning), då är man ingen höginkomsttagare bara för att inkomsten närmar sig 37 000 kronor i månaden före skatt. Nej, knappast ens om man tjänar nästan 60 000 i månaden – före skatt – som jag gör som riksdagsledamot. Det är dyrt att bo och leva i huvudstaden, kort sagt.

Så därför är jag lindrigt sagt oroad av att 30 000 södermalmsbor nu riskerar att gå miste om möjligheten att få behålla mer av sina egna surt förvärvade pengar. Närmare bestämt 3 260 kr varje år. Hotet hänger i luften och förverkligas om S, MP, V och SD går ihop för att stoppa regeringens förslag om höjd brytpunkt för när man ska behöva betala statlig inkomstskatt.

Alliansregeringens förslag innebär att den nedre gränsen för statlig inkomstskatt – 420 800 kr – höjs till 435 900 kr. Om S, MP, V och SD vinner omröstningen i riksdagen nästa vecka kommer fler än fyra av tio heltidsanställda i Högalids församling (min församling om jag hade varit kyrklig) att gå miste om sänkt inkomstskatt.

I Katarina församling handlar det om hela 7 077 personer, i Maria Magdalena 4 789, i Sofia 9 425 och i Högalid 6 325. Om Nyhetssverige är intresserat har jag fler siffror … rent av en hel PM!

Ett självklart fokus i min riksdagsvecka har därför legat på Finansutskottets offentliga utfrågning om ändrad brytpunkt för statlig inkomstskatt. Fyra högkvalificerade experter – prof emeritus Fredrik Sterzel, GD Per Molander, f d kanslichef FiU Ove Nilsson och prof emeritus Sverker Gustavsson – gjorde var och en på sitt sätt tydligt att ingenting kommer att bli sig likt om S, MP, V och SD får sin vilja fram och bryter upp den budgetordning som har gällt i snart 20 år och som har tjänat Sverige väl, eller rättare, tjänat oss medborgare väl.

Starkast intryck gjorde kanske veteranen Sterzel som framhöll att oppositionens planer stred mot Riksdagsordningen och alltså var direkt olagliga. Men det fanns också motröster, konstigt vore det annars vid den här typen av juridiskt-politiska seminarier.

Sådan tur då att ni väljare kan ta del av riksdagsutfrågningen här och därmed bilda er en egen uppfattning.