Vad väljarna inte får höra från talartribunerna

LO-basen Karl-Petter Thorwaldssons huvudnummer i dagens talarstol är så klart jobben. Det känns ovant, men finansminister Anders Borg och ytterst regeringen bör kunna räkna hem en hel del beröm. Medan vänsterledarens huvudspår är att företag som går med vinster är ett hot mot välfärden. Hur har Sjöstedt utvecklat här och här.

I valen av förstamajämnen avslöjas mycket av skillnaden mellan S och V. Sossarna har som tänkbart regeringsbildarparti i någon mening kvar ett slags ansvarstänkande. Man kan inte bara tala om välfärden utan måste också förklara för väljarna hur den ska finansieras. Och utan jobb blir det inga skatteintäkter för stat och kommun. Desto märkligare då att S gör sig till tolk för en politik som driver människor ut från arbetsmarknaden och in i bidrag och transfereringar.

Vänsterpartiet däremot har ingen tradition alls att ta ansvar för landet, i stället lovar man som vanligt allt mellan himmel och jord. Simsalabimlösningen lyder: ”Dom rika” ska betala. Genom att fälla ner de ideologiska skygglapparna gör vänstern sig medvetet blind för det faktum att det inte är där – hos rikingarna – som den stora skattebasen finns, utan hos låg- och medelinkomsttagarna.

Men Sjöstedts agitation om privata aktörer som berikar sig på skattemedel bygger på myter och räknefel, som utvecklas och förklaras bl a här. När vänsterledaren trots det, och mot bättre vetande fortsätter att populistiskt trumma på detta tema, avslöjar han än en gång att vänsterpartiet inte vill ta något som helst ansvar. Man tycker väl helt enkelt att det inte behövs eftersom vänsterpartiet sannolikt ändå inte kommer att sitta i någon regering. Den här retoriken och taktiken går bara hem hos de egna, det är därför som V i många år nu har stått och stampat kring 5 procent.

I en allt mer global miljö kan inget land kraftigt höja skatterna utan att företagande och kapital flyr till andra länder. Detta har inte heller socialdemokraterna tagit riktigt till sig. För även Stefan Löfven vill höja skatterna, om än “bara” med 33 miljarder, vilket onekligen är mindre än vänsterpartiets skattechock på ca 94 miljarder om partiet skulle få bestämma på egen hand. Miljöpartiet “nöjer sig” i vårens budgetmotion med närmare 39 miljarder i skattehöjningar för folk med vanliga löner.

Så vad är Stefan Löfvens besked värt om att S kommer att genomföra sin politik utan att pressa vanliga löntagare på ännu mer skatt? Inte mycket. Efter åtta år i opposition är regeringsmakten så åtråvärd för S – som tidigare aldrig har förlorat mer än två val i rad – att Löfven sannolikt viker ner sig för kraven från V och MP på avtrappat jobbskatteavdrag, höjd fastighetsskatt, höjda bensin- och miljöskatter, höjd bolagsskatt, höjd restaurangmoms. För att nämna några av de många skattehöjningar som V och MP vill se genomförda. Tillsammans med  moderatkollegan Pia Hallström tog jag upp temat i gårdagens NWT.

Ja, det var mitt tips om vad väljarna inte kommer att få höra från talartribunerna förstamaj nådens år 2013.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.