Med en rejäl eftersläpning i tidningsläsandet (ja, på grund av förra veckans språkkurs i Canterbury) har jag nu nått fram till den 16 augusti. I DN läser jag om Skatteverkets undersökning som visar på en positiv attitydförändring hos allmänheten i synen på att betala skatt. Som ledamot av Skatteutskottet och del av regeringsunderlaget blir jag förstås både glad och stolt, däremot inte särskilt förvånad.

Undersökningen visar att 2006 – samma år som alliansregeringen tillträdde på hösten – tog 51 procent av svenskarna avstånd från svartjobb. Sex år senare uppger 74 procent att man ogillar att folk jobbar svart.

Och vad har programmerat om människors hjärnor? Förklaringen, enligt Skatteverket, är politiska beslut under de senaste sex åren. Dit hör till exempel slopandet av förmögenhetsskatten, krav på kassaregister inom kontanthandeln och alla ingångna informationsutbytesavtal mellan svenska staten och tidigare skatteparadis (läs om några av avtalen här).

I mitt tidigare liv hände det titt som tätt att jag var på tillställningar där gästerna tipsade varandra om bästa och billigaste svartjobbande städerska eller byggjobbare. Men sedan ett par år har jag noterat att det under parmiddagarna är knäpptyst i frågan. Inte i något sammanhang hör jag längre att det skryts eller tipsas om svart, billig arbetskraft i hemmet.

Nej, det är inte någon plötslig genförändring hos medborgarna som har gjort att luften har gått ur den typen av diskussioner. Men alliansregeringens rut- och rotavdrag har gjort det billigare för vanligt folk att köpa vita tjänster samtidigt som alla genom regeringens jobbskatteavdrag har fått mer pengar i plånboken. När medborgarna upplever att de får mer pengar över, ökar också deras vilja att köpa vitt, betala skatt (Skatteverkets poäng) och medverka till det gemensamma samhällsbygget!

Kort sagt – när skatten sänks till rimliga nivåer leder det till större – inte mindre – skatteintäkter och ökad solidaritet. Låt vara att andelen i Skatteverkets undersökning som säger att de gillar skattesystemet stannar på 35 procent. Det är en ökning med 11 procentenheter jämfört med 2006. Samtidigt har de som tycker illa om det svenska skattesystemet minskat från 42 till 22 procent. Fina förändringar, men ännu bättre kan det bli! Hur? Jag funderar vidare på saken här i stugan, där hösten gör sig påmind på krassebänken.