Pröva hur bestämmelserna om barnpornografibrott ska tolkas när det gäller tecknade barn. Så löd Riksåklagarens uppmaning till Högsta domstolen med anledning av Svea hovrätts fällande dom mot serieforskaren och mangasamlaren Simon Lundström.

Nära ett år senare kom svaret i morse: ”Högsta domstolen frikänner den tilltalade i det s.k. Mangamålet”. (Men man undviker att svara på RÅ:s fråga!)

Det är bra att det blev en friande dom (varför har jag redan förklarat här). Men man kan ändå resa frågetecken för HD:s resonemang. HD borde ha sagt att barnpornografibestämmelsen får inte tillämpas på tecknade bilder, utan bara på bilder på verkliga barn av kött och blod. Det hade varit rakt, enkelt och begripligt.

I stället för HD ett tillkrånglat proportionalitetsresonemang där man väger in mangatraditionen i Japan, bildernas konstnärliga halt med mera, för att landa i att just i det här fallet ska den grundlagsgaranterade yttrandefriheten väga tyngre.

I praktiken innebär detta att domen får ett väldigt litet prejudikatvärde nästa gång det dyker upp tecknade bilder på barn i pornografiska situationer. Det är synd, för här skulle HD ha kunnat gjort en viktig insats för yttrande- och informationsfriheten genom att en gång för alla göra klart att tecknade bilder inte omfattas av barnpornografilagen. Lika lite som fiktiva barn i skrift gör det. Men den chansen tog man inte.

Och varför gjorde man inte det? Det är svårt att veta säkert, men en gissning är att HD inte vill stöta sig så tydligt med den svenska lagstiftningen som i förarbetena klart säger att tecknade bilder ska jämställas med fotografier. Det vill säga att den ”kränkning av alla barn” som var grunden för lagstiftningen också gäller tecknade figurer.  Fast med det resonemanget hade HD-domarna underkänt inte bara lagstiftningen utan också den bedömning som deras höga juristkolleger tidigare har gjort i Lagrådet, som gav grönt ljus för lagstiftningen. Med följden att nu nöjer sig HD med att säga att i just det här fallet är omständigheterna så speciella att tecknaren inte ska dömas för barnpornografibrott. HD krånglar sig ur en knipa, men vågar inte rent ut säga att det är fel på lagen. Då faller det i stället på mig som en av 349 lagstiftare att strama upp barnpornografilagstiftningen så att den generellt undantar tecknade bilder.

Det blir förresten mycket intressant att följa den fortsatta debatten. Juridiskt sett är den friande domen minst lika intressant som en fällande skulle ha varit. Svea hovrätt tyckte ju till exempel att det var fullständigt glasklart att mangateckningarna i det här fallet är straffbara. Säger dess hovrättsdomare samma sak i dag?