Flodhästarna anfaller på diskbänken?
Så snygga blev de kanske inte, men i eftermiddag har jag i alla fall bakat – låt oss kalla det saffransbullar. Jo, jag vet, lussekatter bakar man till Lucia, inte till fjärde advent, som väninnan påpekade i luren i sedvanlig besserwisserstil.
Förutom julmys, och dit räknar jag INTE lördagens julklappsinköp i snöblandat ösregn på huvudstadens gator, har jag i helgen funderat en del över turbulensen i KD.
Det ligger inte för mig att stjäla andras tankegods, men jag håller med om att det finns en anledning till att små partier är små. Å andra sidan har självklart även partier som ”inte behövs”, sitt berättigande för alla dem som inte känner sig politiskt hemma någon annanstans.
Hur långt Socialdemokraternas kräftgång tillåts gå innan partiets medlemmar öppet kräver Juholts avgång, kan man också fundera över. Det enda som i nuläget lägger band på avgångskraven är att alternativen ter sig ungefär lika jämmerliga. Damberg, Östros, Österberg, Jämtin, Pagrotsky, Bodström, Veronica P – ja ni hör själva hur löjligt det låter!
Mitt stalltips? Trots bristen på starka rivaler tror jag inte att Juholt kommer att vara S-ledare i valet 2014. Annars vore naturligtvis en opposition anförd av Juholt rena drömscenariot, liktydigt med öppet mål för Alliansen. Den saken står nog ännu tydligare för alla som lyssnade på Ekots lördagsintervju med statsministern.
Förresten rapporterade föräldrarna i Kalmar att det går ett rykte på stan om att regeringen håller den segdragna landshövdingefrågan i länet öppen med tanke på att Juholt kan behöva ett nytt jobb.
Kalmariterna gör inte vågen, om jag förstod saken rätt. Och det beror inte i första hand på gammal rivalitet mellan Kalmar och Oskarshamn.
Men s-flodhästarna (s som i saffran) var i alla fall goda!