Mona Sahlin var trots allt statsråd – arbetsmarknadsminister – och tillika vice statsminister när den så kallade Tobleroneaffären briserade 1995. Drygt ett decennium senare blev Sahlin partiordförande. Även i dag är innehavaren av S-ledarposten också självklart oppositionens statsministerkandidat i kraft av partiets storlek. Låt vara att Håkan Juholt inte är i närheten av Mona Sahlins politiska meriter.

Kanske därför känns det numera även i min föreställningsvärld allt mer avlägset att Juholt i framtiden skulle vinna val, bilda regering och styra landet. Nej, Juholts position har inte förstärkts av att han har ett eventuellt bedrägeriåtal hängande över huvudet. Samtidigt inser jag förnuftsmässig att alliansregeringen inte sitter ohotad den dag vi skriver 2014. Fast inte ens då tippar jag att Håkan Juholt är alliansregeringens största huvudvärk, utan de sedan länge jobbiga opinionssiffrorna för KD, under ledning av …?

Kvällens partiledardebatt i SVT Agenda hade kunnat bli en för väljarna välkommen kraftmätning mellan inte bara de stora elefanterna Reinfeldt och Juholt utan också mellan Juholt och nya centerledaren Annie Lööf. Lika spännande kunde det ha blivit att för första gången höra Juholt gå i offentlig polemik med Miljöpartiets Åsa Romson.

I stället valde Juholt, oppositionens statsministerkandidat, att låta sin agenda styras av riksdagens mest marginaliserade partiledare: Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Men visst, med facit i hand efter veckans ståhej tyckte väl Juholt att det var klokast att lämna walk over.