– Jag hade varit glad om hon (dåvarande justitieminister Laila Freivalds) inte sagt aktivt ja i omröstningen (dvs till ombildningen av Freivalds hyreslägenhet till bostadsrätt). Hade det sedan ändå blivit ja, hade saken kommit i ett annat läge.

Dubbelmoralen är Annika Billströms. Då var hon Socialdemokratins frontfigur i Stockholms stadshus. Med sina bannbullor mot partikollegan bidrog hon till drevet som fick dåvarande justitieminister Freivalds på fall, trots att hon bara hade utnyttjat sig av sina lagliga möjligheter att få familjens hyresrätt omvandlad till bostadsrätt.

I morse kunde man höra samma Annika Billström förklara i P1 Morgon att hon bara följer lagen när hon lyfter 54 000 kronor i månaden i visstidspension kopplad till hennes tid som politiker, samtidigt som hon tar ut en mindre lön från sitt företag men en desto större vinst:

– Det finns den möjligheten, jag följer regelverket och det har naturligtvis med min privatekonomiska situation att göra.

Billström har rätt, och hennes dubbelmoral firar i dag lika stora triumfer som när hon för ett drygt decennium sedan fördömde sin partikollega.

Som vanligt handlar det om pengar. I detta fall sköna slantar som avdankade politiker kan kvittera ut utan krav på motprestation. Nej, det rimmar inte med regeringens militanta arbetslinje. Men ytterst är det faktiskt väljarna som bestämmer vad som går för sig och inte. Så mycket har jag lärt mig att som politiker kan man inte strunta i vad folk tycker och tänker. Går svallvågorna tillräckligt höga i folkhavet finns det goda skäl till omprövning. Det behövs inte jättestark överlevnadsinstinkt för att inse det.

Men som Svenska Dagbladets Per Gudmundson nyktert påpekar: Politik ska (förvisso) inte vara en ”pensionsförsäkring”, men till vilken arbetsplats ska till exempel en statsminister återgå?

Det är bekvämt att sjunga med i populistkörens sång om att slopa alla pensions- och övergångsersättningar för avsuttna politiker. Men någon form av avgångsersättning är faktiskt rimlig för en kategori anställda som totalt saknar anställningstrygghet. För till skillnad från de flesta andra arbetstagare kan riksdagsledamöter, partiledare och statsråd som har varit med länge i den politiska hetluften, plötsligt en morgon vakna upp utan att ha något arbete att gå till. Ja, om man inte som avgående vänsterledaren Lars Ohly efter alla år i politiken fortfarande är tjänstledig från SJ.