Även Rämmestorparen byggde monument över sig själv

I fjol vid den här tiden var valrörelsen nästan i full gång. På grund av mina helspända kandidatnerver fick Finnkulturdagen här i bygden stå tillbaka för dörrknackning, väljarmöten och andra partiaktiviteter i valkretsen.

Annat var det i förmiddags. Vi var nog inemot 100 personer som vid 10-tiden anslöt vid Lekvattnetvägen för torpvandring arrangerad av Timbonäs-Långnäs Byalag.

Rämmestorp var en av traktens rikaste gårdar när det begav sig, vi talar mitten av 1800-talet. Gårdens hemmansägare Håkan Mattsson var god för 22 tunnland åker och 110 tunnland äng. Ett kvitto på Mattssons duglighet är det gigantiska stenröset härintill. Av människohand och häst bröts sten efter sten ur skogsmarken. Därefter släpades bumlingarna ihop och placerades på noga utvald plats i röset.

Antingen var han smålänning (?!) eller hade han fått stenar på hjärnan, var guiden Mats Anderssons analys av Mattsson. Själv tror jag snarare att det ligger djupt förankrat i mänskligheten att vilja utmärka sig, skilja sig från mängden, vara märkvärdig om man så vill. Min teori är alltså att Rämmestorps hemmansägare Mattsson i hopp om att bevisa sin högre status byggde sjuhelvetets stenhögar. Det funkade! Över 150 år senare stod vi där i förmiddags inför rösena, lyssnade andäktigt på guiden och bara gapade, ungefär som turister inför första mötet med Egyptens pyramider. Och tanken slår mig att skillnaden inte är avgrundsdjup till politiker som vill skriva in sig i historien genom att bygga monument över sig själva.

Men allt är inte politik. Även om jag inte kunde låta bli att i ögonvrån blixtsnabbt registrera att det rådde oklanderlig könsbalans vid kolbullegräddningen som tog vid på Tvällens festplats efter torpvandringen. Okej, jag kör stereo, men det är liksom min stil att vara värst. Apropå hemmansägare Mattsson på Rämmestorp.

Innan jag sätter punkt för denna heldag i kulturens tecken kan jag meddela att i NWT:s helgbilaga finns en efterlängtad artikel som ger svar på alla mina frågor tidigare i somras om Anna Johanssons öde.

Ja, alltså den värmländska kvinnan från Östmark som blev stenad till döds i Kina för 111 år sedan. Läs mer om henne här!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.