Så pös luften ur DNs kampanj mot regeringen

Så pös DNs kampanj mot regeringen ihop till ingenting. Efter att tidningen inledningsvis utmålade finansministern som någon som saknar förmåga att ens förklara sina egen ekonomiska politik, basunerade DN i onsdags ut att hela regeringskansliet så när som på försvarsdepartementet anlitar pr-konsulter för medieträning, förskönande politikpaketering och annat i den stilen.

Som lök på laxen gör DN i dag ett stort indignationsnummer av att de av regeringen anlitade konsulterna har tidigare kopplingar till regeringspartierna.

Någonstans på vägen verkar dock DN själv ha insett att man har vinklat resultatet av denna “granskning” snäppet för hårt. Sålunda medger i dag tidningens politiska kommentator Maria Crofts att “det är möjligt att det behövs” (ja, alltså att regeringen behöver köpa kommunikationshjälp från externa konsulter). Inte för att jag vill haussa min egen betydelse i onödan, men att även regeringen kan göra rätt i att köpa tjänster från externa experter, var precis vad jag utvecklade i min gårdagsblogg.

Sedan tänker Crofts högt och frågar sig om “arbetsbördan (i regeringskansliet, min anmärkning) kan vara så stor att tjänstemännen inte hinner med?” Crofts funderar vidare: “Eller kanske det saknas nödvändig kompetens i regeringskansliet?”

Mot bakgrund av den analysen frågar jag mig varför inte en politisk kommentator på Sveriges ledande dagstidning går in till chefen och erkänner att redaktionens arbetshypotes inte håller och därför ber om att man få lägga ner projektet.

Men vad vet jag, kanske var det precis vad Crofts gjorde men utan framgång. För i dagens DN backar Crofts och det med besked: “Huvudproblemet är inte att regeringen köper in tjänster utan att det inte redovisas på ett tillgängligt sätt vilka som får uppdragen.”

Så med all respekt, tror DN att vi läsare är så lättpåverkade att vi nu i stället ska ansluta oss till Crofts krystade beskrivning och se det som ett allvarligt demokratiproblem “att det i stort sett är omöjligt för en vanlig medborgare att få veta om det är en opolitisk tjänsteman eller en tidigare politiker anställd på en pr-byrå som tagit fram ett informationsmaterial”?

Är jag ensam om att uppfatta frågan som en fullkomlig struntsak utan nämnvärt intresse för medborgarna? Oavsett färg på den opolitiska tjänstemannens regering.

Varför jag inte praktiskt länkar till Maria Crofts analys i stället för att tröttsamt citera henne? Därför att DN, enligt webbkillen jag just snackade med, har valt att inte publicera den på nätet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.