I dag klockan 12-16 var det öppet hus i riksdagen. Jag var där.

Snacka om finfin chans att få gnida sig mot nya och gamla väljare tänkte jag och infann mig punktligt i kammarfoajén, efter att först ha forcerat anstormningen av politiskt intresserade lördagsflanörer i riksdagens så kallade Bankhall.

Av de ryska turisterna på trappsteget framför mig i rulltrappan (vi var alltså på väg upp till kammarfoajén där partiernas informationsbord stod uppdukade med lockbeten som godis, bananer och ballonger, KD bjöd på plåster…) slog det mig hur märkvärdig Sveriges högsta politiska församling faktiskt ändå är som öppnar dörrarna på vid gavel för i princip vem som helst.

Jo det är klart att riksdagens säkerhetstjänst måste ha svettats en hel del inför en dag som denna. För det är ingen sinekur att garantera säkerheten samtidigt som det är öppet hus för kreti och pleti. Men uppgiften klarades med den äran, och inte såg jag skymten av aggressiva rättshaverister som annars har en förmåga att med vassa armbågar knuffa sig fram otrevligt nära för att älta gamla oförrätter.

Det närmsta i den vägen kom kvinnan som under frågestunden med riksdagsledamöter från samtliga partier spelade upp sin familjesituation med gömd icke uppehållsbeviljad 90-årig och, som jag förstod det, allvarligt sjuk mamma.

Kvinnans hotfulla avslut om att hon tänker ta livet av sig sig ifall polisen så mycket som närmar sig hennes mor, gjorde stämningen i kammaren något tryckt, om jag säger så.

Men talman Per Westerberg är professionell uti fingertopparna och gjorde på ett sakligt men ändå respektfullt sätt väldigt tydligt för kvinnan och den församlade allmänheten att riksdagen enligt grundlagen är förhindrad att blanda sig i myndigheternas hantering av enskilda fall.

En annan frågeställare undrade över regeringens tidsplan för euron. Folkpartiets Carl B Hamilton stod snabbt som ögat i talarstolen för att svara på den intrikata frågan. Mina öron spetsades. Och svaret? Nej regeringen har inga planer på att driva på en svensk euroanslutning, men om Folkpartiet fick bestämma skulle vi i rödaste rappet byta kronan mot euron. Hm.

Hamilton, jag säger inte att du har fel, men delar du uppfattningen att en eventuell euroanslutning är en ”intern svensk angelägenhet” och inte något som vi kan påtvingas utifrån? En mig närstående person ger sin syn på saken här.

Talande för dagens folkliga frågestund var också att det tog hela 25 minuter innan socialdemokraternas Carina Moberg fick en fråga. På tisdag vet vi om Moberg möjligen är sossarnas nya gruppledare i riksdagen. Med detta vill jag bara ha sagt att företräder man inte ett regeringsparti är man inte lika spännande. Min moderatkompis Mats Gerdau fick däremot studsa upp och ner som en gummiboll i talarstolen.

Men det var alls ingen dum fråga som Carina Moberg fick. Frågeställaren undrade tyket vilka ideologiska skäl socialdemokraterna hade för att tillsammans med bland andra Sverigedemokraterna tvinga regeringen att spara 300 miljoner kronor på regeringskansliet.

På det ”svarade” Moberg att det handlade om Socialdemokraternas styvare satsning på jobben (dock inte i regeringskansliet, min anmärkning) men att hon gärna pratade vidare om saken utanför kammaren, vid partiborden. De flesta tolkade nog svaret som att Moberg just då inte hade den blekaste aning om vad hon skulle svara.

Det var förresten just vid partibordet som jag träffade den trevlige killen bredvid, han försökte dessutom övertyga mig om att han var sosse. Men inte nu längre väl …