Det var blåsigt som tusan på Götgatsbacken vid lunchtid. Som ni kanske har märkt på bankomatkvittot är det lönelördag och livet leker.

Något som en del av mänskligheten kommer att fira i afton med anbefalld mörkläggning.

Själv ser jag oansvarigt fram emot att vårkvällarna blir allt ljusare och från och med i morgon en hel timme längre.

På Götgatan agiterade jag dock varken för sommartiden eller mot kvällens nedsläckning mellan 20.30- 21.30.

Nej, syftet med oss Södermalmsmoderaters valkampanjande denna lördag var bland annat att påminna väljarna om att det har blivit och blir fler kvinnliga företagare med Alliansregeringens politik. Men ack vad svårflörtade brudarna var. Annars kunde man ju tro att just kvinnor tycker att det är i alla fall lite småkul att det finns nästan en kvarts miljon kvinnliga företagare i dag, 10 procent fler än för fem år sedan.

Gladare blev den här mannen av beskedet på flygbladet: Nu sänker vi skatten för pensionärerna.

Nej, ska sanningen fram övertalade jag honom att se glad ut och tacksamt ta emot bladet, så att partikompisen Harald kunde ta en fin bild!

En snäppet större världshändelse i politiken var kanske ändå den nyvalde S-ordföranden Håkan Juholts installationstal.

Han har anlitat Bengt Göransson som talskrivare, var min första tanke när han strax efter kl 10 i förmiddags flera gånger utmålade oss medborgare som kunder på en (så klart girig) marknad.

Sedan vet jag inte om mantrat ”social demokrati”, som löpte som en röd tråd genom Juholts timslånga tal, var en så retorisk fullträff. Står den majoritet väljare som 2010 återvalde regeringen Reinfeldt för asocial demokrati? Eller social diktatur? Nej, så vad menas?