Antalet kommentarer (56 hittills) slår rekord. Gårdagens inlägg om varför jag kommer att rösta för datalagringsdirektivet har rört upp känslor (över 1 600 besökare i dag kl 21.00!).
Många ångrar mer eller mindre uppriktigt sorgset att de kryssade mig i valet. Vad jag tänker om det?
Jag är mest tillfreds över att tydligt ha sagt ifrån, men samtidigt ha markerat att jag faktiskt inte har för avsikt att fälla regeringen i en fråga där jag inte har väljarnas mandat att göra det. Och det mandatet har jag alltså inte när det gäller införlivandet av EU:s datalagringsdirektiv i svensk rätt. Något mandat att fälla regeringen hade jag inte heller när det gällde genomdrivandet av FRA-lagen. Om jag hade suttit i riksdagen då, vill säga. Nu gjorde jag tack och lov inte det.
Men jag uppskattar klarspråket i bloggosfären. Annars skulle jag aldrig ha publicerat de kritiska kommentarerna. Så fortsätt att argumentera, men överlåter åt mig att bestämma vilka slutsatser jag ska dra.