Snart slut även på denna torsdag. I morgon väntar besök på Södertörns tingsrätt tillsammans med partikompisarna i Civilkommittén. Jag gillar verkligen studiebesökets form av närkontakt med verkligheten eftersom människorna man träffar i sådana sammanhang oftast har bemödat sig att tänka till i förväg vad de vill säga. Det uppskattar jag!

Tänkt till hade – som alltid – också vd Maria Rankka gjort när hon i kväll bjöd in riksdagens ledamöter från Stockholm och Uppsala till diskussionsafton hos Handelskammaren om regionens utmaningar. Dom är några stycken, om man säger så.

Bostäder som inte finns, segregationen i förorterna är seg som sirap att få bukt med, ishalkan som lägger sig som glasyr över stadens gator när de just har blivit snöröjda. Men absolut, jag söker min Stockholmsfråga att driva med kraft under kommande mandatperiod. Därför tackade jag också tacksamt ja till Rankkas erbjudande om en fika över ämnet.

I riksdagen då? Jo, klockan 14.00 i dag var det frågestund med statsministern. Den ville man ju inte missa. Så jag bänkade mig i raden av kvinnliga ledamöter (alla M) nedanför Fredrik Reinfeldts fötter, kändes det som.

Första frågeställare var den avgående S-ordföranden Mona Sahlin. (Jag beklagar bildkvaliten, men jag är osäker på om man alls får fotografera i plenisalen med följden att jag tryckte av ganska snabbt.)

I vad som förmodligen var Mona Sahlins sista fråga som partiledare till landets statsminister undrade hon vad regeringen tänker göra för att öka bostadsbyggandet. Alltså samma frågeställning som avhandlades hos Stockholms Handelskammare i kväll. (I borgerliga kretsar är jag alltså inte ensam om att vänta på svaret…)

Efter en halvtimme lämnar talmannens närmaste man podiet och glider diskret ner i plenisalen, några sekunder senare hukar han sig ner mot mitt öra. Då hade blodet hunnit frysa till is i mina ådror. Hjälp, nu får jag en uppsträckning för att jag har jeans på mig i kammaren, hann jag tänka.

Men icke, i stället får jag viskat i örat att det finns tid över att ställa frågor till statsministern, i fall någon av oss ledamöter skulle vilja göra det.

Och nog hade jag god lust alltid att be statsministern om en analys om varför min e-postlåda sedan hyfsat lång tid svämmar över av inbjudningar till seminarium och debatter om borgerlighetens nästa steg. Men jag avstod.