Detta med att kunna ta sig tid är lyxigt värre. Sålunda har jag hunnit att fundera på vad Mona Sahlin egentligen sa, äta middag, läsa tidningar och vara med på föreningsmöte med moderatkompisarna i Högalid sedan Sahlin vid 15-tiden satte punkt för sitt sommartal i Tantolunden.

– Pension är inte bidrag, det är uppskjuten lön, påstod kvinnan som om fem veckor i värsta fall kan vara Sveriges första kvinnliga statsminister.

Jag har själv hävdat samma sak i debatter, ända tills jag insåg att det faktiskt inte är sant. Pension är nämligen inte detsamma som uppskjuten lön. Dagens skattebetalare betalar till dagens pensionssystem, inte till den pensionspott som de själva i bästa fall kommer i åtnjutande av om 30-40 år.

Detta innebär att dagens – och morgondagens – pensionärer i allra högsta grad är beroende av att människor i Sverige arbetar och betalar skatt. Skatteintäkterna måste till för att vi/staten ska ha råd att bland annat betala pensioner till en allt äldre befolkning.

För det andra: Dagens pensionssystem är en fempartiuppgörelse som Socialdemokraterna ställde sig bakom. Att pensionerna har sänkts i år är mycket tråkigt men det är inget som regeringen Reinfeldt har hittat på för att djävlas med dem som byggde landet, som man kan få intryck av när man lyssnar på Mona Sahlin.

Pensionsdippen är en följd av att statsfinanserna har påverkats negativt i och med att världen, som ju även Sverige är en del av, under mandatperioden drabbades hårt av en djupgående internationell ekonomisk lågkonjunktur. Utvecklingen skulle inte ha varit annorlunda om Socialdemokraterna och Mona Sahlin hade regerat landet, om någon nu inbillade sig det.

Att fler människor arbetar och betalar skatt är A och O för att landets regering – oavsett färg – ska kunna säkra ekonomisk trygghet även för landets pensionärer.  Så nog bör förra veckans mätning som visar att väljarna har mest förtroende för Moderaternas jobbpolitik, vara en tung uppförsbacke för Sahlin.

Tung för Sahlin är också regeringens socialförsäkringsreform. Den som hennes partikompis Anna Hedborg fick regeringen Perssons uppdrag att ta fram, och som regeringen Reinfeldt verkställde.

Men i Tanto raljerade Sahlin friskt över att bara 370 långtidssjukskrivna av dem som berördes av reformen när den sjösattes vid årsskiftet i dag har riktiga jobb.

Något säger mig att Sahlin har anledning att frukta att alliansregeringen i valet om fem veckor får med sig inte bara de 370 som redan har återgått i arbete – med ökat självförtroende och egen lön – utan även de i runda slängar 27 000 före detta långtidssjukskrivna människor som innan året är slut, enligt Försäkringskassans prognos, kommer att vara i arbetsträning eller på väg ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Om jag ska nämna något bra som  Sahlin sa i dag så ger jag henne rätt i att det var onödigt av Fredrik Reinfeldt att vid förra veckans upphöjelse av Hillevi Engström till talesperson i arbetsmarknadsfrågor avfärda behovet av en ny arbetsmarknadsminister med att departementets (läs regeringens) förslag för att minska arbetslösheten redan är lagda.

Får man inte prata med Mona Sahlin kan man alltid byta några ord med Aftonbladets Lena Mellin. Hon är vänlig och ställer upp. Möjligen därför att hon har en del att förklara…särskilt för oss moderater.