Bättre att vara sjuk och fattig än att ha jobb och må bra

Sommarlovet är definitivt slut, det har jag blivit varse i dag. Uppe i ottan för att utantill lära in mitt sommarprat i nyheter24.se . Prins Daniel har onekligen höjt ribban till nya nivåer vad gäller konsten att läsa utan manus.

Klockan 13.00 är jag i studion för inspelning. Det lika unga som söta N24-folket tyckte efteråt att jag var jättebra! Jo, jag var rätt nöjd själv också. Så nöjd att det känns snudd på olidligt att inte redan nu publicera mitt manus till allmän beundran här på bloggen.

Men jag behärskar mig, mitt program kan man se på nättidningens webbsida från klockan 09.00 på fredag. Konkurrensen hittills från andra sommarpratare har inte varit direkt…mördande.

Klockan 16.00 är jag hemma igen efter en halvtaskig ensamlunch, inklusive förberedelse inför eftermiddagens telefonintervju med frilansande
reportern Mikael Bergling på tidningen Journalisten.

Som vi har gjort upp ringer Bergling klockan 16.30. Han gör ett knäck om journalister som i höstens val kandiderar till politiska uppdrag.

Jag tror att han allt blev lite skakad av att jag sa upp mig själv från SvD förra hösten för att satsa på politiken – utan lön. Ungefär som att kasta sig ut i vattnet utan att kunna simma, och hoppas att man hinner lära sig det innan man drunknar.

Så här i efterhand och med säkerhetsmarginal kan jag väl våga pysa ur mig att även jag tyckte att det var lite märkligt att min arbetsgivare sedan 10 år uppenbarligen inte tyckte att det hörde till god ton att skicka med mig åtminstone en månadslön som tack för allt. Ja, när jag nu gick frivilligt (till skillnad från många andra som lockades med 12 månadslöner om de slutade i förtid). Men man slutar aldrig att förvånas.

Nåväl, resultatet av Berglings intervju får jag bedöma när jag ser den i tryck. Men jag tyckte nog att det gick rätt hyfsat.

Mer bävar jag för hur jag ska klara alla åtaganden och plikter under valrörelsen. Min partiförening hade styrelsemöte i kväll och jösses vad mycket som ska hinnas med under den dryga månad och en halv som återstår tills vallokalerna stänger den 19 september klockan 21.00!

Jag lovar att återkomma med detaljerna. I kväll försöker jag bara smälta några av de mest tidskrävande: Valstugebemanning, flygbladsutdelning, framställning av slagkraftiga affischer, fotografering, förbereda pepptal på moderatmöten, tänka ut stora tankar för den framtida politiken, delta i happenings av allehanda slag, dörrknacka, trolla fram gräsrötter som kan tänka sig att dela ut valsedlar i vallokalerna (bara min förenings distrikt har 9 lokaler att bemanna mellan 08.00-21.00 på valdagen, om jag inte har räknat fel).

Snälla, du som läser detta, skulle du känna att du gärna vill göra en insats i valrörelsen – hör av dig till mig så grejar vi det!!!

Vad som dock för mig har överskuggat den här dagen som lider mot sitt slut är debatten i P1 Morgon. Den om regeringens sjukförsäkringsreform som trädde i kraft vid årsskiftet och som syftar till att fler långtidssjukskrivna genom rehabilitering och med ersättning i arbetsförmedlingens regi (“utförsäkrade” för att tala sosse-språk) ska kunna komma tillbaka till arbete.

Nog för att jag har vetat det hela tiden, men i morse uppförde sig P1:s programledare som en obrottslig lojal valarbetare åt det socialdemokratiska partiet. Förutom att hon (ja, även Ekot) trummade in begreppet ”utförsäkrade” så att det stod härliga till, var det på sossevis helt ointressant att tusentals människor tack vare alliansregeringens reform har kommit en bit på väg mot ett jobb och ett mer fullvärdigt liv.

De hundratals människor som sedan årsskiftet – tack vare reformen – har tagit steget fullt ut från långtidssjukskrivning (längre än 2,5 år) till arbetsmarknaden, uppmärksammades visserligen av både Ekot och P1 Morgon. Men då med vinkeln att reformen har misslyckats!

Mer inspirerad att driva en stenhård valrörelse (triggad för att tala nyspråk) kan en arbetslinjeövertygad moderat knappast bli. Heder åt Gunnar Axén som gjorde en imponerande insats för att räta upp programmets ideologiska slagsida.

Det forna arbetarepartiet har anledning att frukta att regeringen får med sig de i runda slängar 27 000 före detta långtidssjukskrivna människor som innan året är slut, enligt Försäkringskassans prognos, kommer att vara i arbetsträning eller på väg ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Och då talar vi i storleksordningen om befolkningen i hela Arvika kommun.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.