Prunkande pelagoner, vallmo, liljor, en buske med dignande citroner (!), ett hav med lupiner i färgskalan rosa-blått-lila, prästkragar och löjtnantshjärtan.
Ni förstår, det var helt bedårande syner – ja, även syrener – som mötte mig och det övriga dörrknackargänget från Brommamoderaterna i går.
På sedvanligt sätt inleddes aktionen med genomgång av aktuellt valmaterial och inskärpning om vikten av korrekt statistikföring över avbetade adresser, öppnade dörrar, materialutdelning i brevlådorna, med mera. För är det något som kan få vilken normalpolitiskt intresserad väljare som helst att se rött så är det partifolk som kommer störandes stup i kvarten och proppar deras brevlådor fulla.
Själv parades jag ihop med Brommamoderaten Lars Melin. Oj, så mycket intressant vi hade att gagga om mellan dörröppningarna.
Lars är en hejare på nordiska språk och, visade det sig, han är minst lika upprörd som jag är över riksdagens tilltag att klubba igenom en svensk språklag som gäller sedan den 1 juli i fjol.
Som om det svenska språket över huvud taget skulle vara hotat och i behov av en särställning reglerad i lag! Så trissade vi upp varandra tills det var dags för nästa dörr.
Här grillades det middag på baksidan med följden att vi efter snabbt rådslag tog beslutet att knata runt huset. Lars mumlade något om hemfridsbrott.
Nej, det kändes inte helt bekvämt att smyga upp bakom familjens ryggar, harkla sig och trevande försöka sig på ett:
– Hej, vi kommer från Moderaterna, är ute och knackar dörr, och undrar om ni har några frågor eller …så? Föreställ er hur skönt det var att mötas av det kvinnliga familjeöverhuvudets INGEN FARA, NI HAR REDAN VÅR RÖST!
Tack snälla, hörde jag mig mesigt säga. Medan Lars tacklade situationen från den mer coola sidan och kontrade med att det nog var bäst att vi bums gav oss av, så vi inte fick dem på andra tankar.
Allra gladast över vårt besök blev nog kvinnan som tvingade sin make att föreviga oss tillsammans! Inte oss emot. Låt vara att hon och killen var hemmahörande på västkusten och alltså bara på besök hos goda vänner. Men allt i livet är inte personkryss, inte ens för mig.