– Man behöver faktiskt inte vara elak, säger Beatrice Ask i Ekots lördagsintervju apropå att yttrandefriheten stundom används till att provocera.

Socialdemokraternas Thomas Bodström, före detta justitieminister och i värsta fall även nästa, hittade förstås ännu en anledning att leva rövare om sina poliser. Någon förvånad?

Själv blir jag mest beklämd över att landets justitieminister inte begagnar tillfället till att mer kraftfullt försvara den grundlagsskyddade rätten att offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor ”i vad ämne som helst” som det står i Tryckfrihetsförordningen. KD-ledaren Göran Hägglund är helt rätt på spåret när han angriper Lars Ohly för att ”svaja” om yttrandefriheten i fallet Vilks.

Tryck- och yttrandefriheten måste försvaras även när avsikten är att såra och vara elak. Ja, framför allt just då.

Jo, jag vet, jag kommer säkert att få skit för att jag säger det här, men har man inte förstått den djupare innebörden av den grundlagsskyddade rätten att yttra rena elakheter, då har man heller inte förstått yttrandefrihetens omistliga värde som garant för ett fritt, öppet och tolerant samhälle.

Visst kan det verka sympatiskt att justitieministern värnar om grupper i samhället som känner sig trampade på genom respektlösa och hånfulla angrepp. Om den saken har jag skrivit  här. Men att religiösa och andra grupper känner sig kränkta är faktiskt normalt, det hör till ordningen för dagen i en sekulär och öppen samhällsordning. Ju förr man inser det, dessbättre.

Att min barndomsidol Anna-Lena Löfgren har gått ur tiden är ett annat skäl att deppa denna lördag i hänryckningens tid.