Okunniga om att deras inkomstuppgifter läggs till grund för domstolens – eller åklagarens – fastställande av dagsbotens storlek kryddar gärna åtalade småbrottslingar sina inkomster i överkant. Vad allt dumt gör inte folk för att imponera? Och hur många felaktigt utdömda höga dagsböter har statskassan inte håvat in genom åren som en direkt följd av att brottslingar i böteshänseende ”ljuger uppåt” i den fåfänga förhoppningen att framstå i bättre dager?
Men den frågan berörs så klart inte alls i P1:s Kaliber. I stället har redaktionen i två veckor fokuserat tungt på att avslöja att just manliga sexköpare kommer undan med att betala för låga dagsböter genom att tona ner sina inkomster.
Jag instämmer med Riksåklagare Anders Perklev. Ordningen som i dag gäller när domstol eller – i strafföreläggandefallen – åklagare fastställer dagsbotens storlek, innebär problem. Detta eftersom domstolar och åklagare inte anser sig ha tid eller ens anledning att närmare kontrollera den åtalades inkomstuppgifter. Detta slappa system inbjuder naturligtvis till fusk. En åtalad professor eller ingenjör kan komma undan med låga böter om han eller hon falskeligen påstår sig vara studerande eller pensionär med låg eller ingen inkomst. Så långt är jag med. Frågan är bara varför Riksåklagaren reagerar först när saken uppmärksammas i ett radioprogram, problemet har ju varit känt av jurister i decennier?!
Ett vilseledande av annat slag står Kaliber själv för när man i programmet ger sken av att just sexköpare behandlas särskilt förmånligt av rättssystemet. Så är det givetvis inte, den obefintliga kontrollen av inkomstuppgifterna gäller alla kategorier av åtalade.
Men på typiskt maner hugger Madeleine Leijonhufvud direkt på det utlagda betet. Enligt henne bekräftar inslaget att rättssamhället ser genom fingrarna med manliga sexköpare.
Det är tragiskt hur en tidigare framstående straffrättsprofessor har förlorat all förmåga till objektiv analys och förvandlats till en propagandamaskin, i klass med S-kvinnan Inger Segelström.