Som varm anhängare av billigare hushållstjänster borde jag förstås ha slängt mig på tangentbordet i morse och jublat rakt ut i bloggosfären. Men det gjorde jag inte. Testballonger imponerar sällan på mig.

Den socialdemokratiska riksdagsmannen Mikael Damberg skriver överraskande välvilligt om alliansregeringens skatteavdrag för hushållstjänster (RUT). En reform som enligt Almega nära nog har blivit en dundersuccé. Förutom drygt 11 000 nya, vita, trygga jobb växer intresset att köpa dessa tjänster med rasande fart. Allt med följden att statskassan inte har tagit stryk, som olyckskorparna hoppades på.

Damberg omfamnar som sagt reformen. Kruxet är bara att han inte har sitt parti med sig. Även om Damberg skulle lyckas övertyga Mona Sahlin om förträffligheten med hans (socialistiskt kryddade) variant av RUT-avdraget, går Dambergs parti till val i höst med löfte om att bilda regering med Vänsterpartiet.

Och när det gäller RUT resonerar V lika stôlligt som Dambergs partikamrat Luciano Astodillio, som i likhet med V också vill avskaffa skatteavdraget. Räcker då Miljöpartiets eventuella kovändning som garanti för att RUT-avdraget blir kvar vid – hemska tanke – en rödgrön valseger?

I väntan på Mona Sahlins besked förhåller jag mig svalt likgiltig till Dambergs flirt. Låt vara att många med mig vet att särskilt kvinnor är de stora vinnarna på vita städjobb. Med vad bryr sig feministiska partier om sådant?