Veckans Affärer följer upp Per Schlingmanns utspel om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelse. VA:s uppföljning i form av en intervju med bland annat mig kan man läsa här. Min ursprungliga kommentar till Schlingmanns och moderaternas kovändning finns här.

Finansmannen Sven Hagströmer säger några väl valda till tidningen. Ord som jag lätt kan skriva under på, möjligen med reservation för hans geniförklaring av Margareta Winberg:

”Jag sympatiserar inte med ett sådant hot. Det Margareta Winberg gjorde, att hota om kvotering, var ett genidrag. Men man kan inte ropa varg flera gånger. Underrepresentationen i styrelsen är ett lyxproblem, det stora problemet är på ledningsnivå. Det är på den nivån som det betyder någonting för Sverige, för företagen och för kvinnorna”, säger Sven Hagströmer.

Han jämför debatten om kvotering till styrelserna med debatten om bonusar. I stället för att diskutera problemet, kapitaltäckningsgraderna, så pratas det om bonusnivåer. Och fortsätter:

”Vad är det som hindrar kvinnorna? Varför blir det så här? Är det föräldraförsäkringen? Är det attityder? Vad kan vi ändra på? Jag tror att löser vi det på ledningsnivå så kommer det andra. Och jag vet att jag kastar sten i glashus för vi är inte bättre än någon annan, men vi vill vara med och förändra.”

Ja tänk, vad är det som hindrar kvinnor från att ingå i bolagsledningar, bli företagsägare och verkställande direktörer? Kan den oönskade könsobalansen hänga ihop med att typiskt kvinnodominerade yrken inom vård, skola, omsorg och städbranschen inte i någon större utsträckning alls har fått utövas i konkurrens på den reguljära arbetsmarknaden, i privat regi och av företag som tillåts att gå med rejäl vinst? Till skillnad från män som i alla tider har haft det politiska etablissemangets fulla stöd att driva näringsverksamhet av allehanda slag, bli verkställande direktörer, företagsägare och ingå i bolagsledningar.

Fundera på det.