Upprepade gånger under 2009 försökte jag få ut en handling om misstänkta missförhållanden hos den av regeringen så flitigt anlitade myndigheten Brottsförebyggande rådet. Trots idoga försök att få ta del av handlingen misslyckades jag.

Inte förrän i december fick jag till slut ut den för Brå så obekväma skrivelsen med kritik mot de ”orimliga arbetsförhållandena vid enheten för ekonomisk forskning och organiserad brottslighet”, som leds av Lars Korsell. (Jag har tidigare avhandlat Korsell bland annat här och här och här).

Mina farhågor bekräftades. På regeringens stabsmyndighet med ansvar för att utvärdera projekt och reformer på ett område som starkt engagerar och berör medborgarna – kriminalpolitiken – är anställningsförhållandena så illa att personalen i skrivelsen till myndighetens Arbetsmiljökommitté närmast desperat uppmanar arbetsgivaren att göra något, och det snabbt.

Arbetsgivaren som åsyftas kan knappast vara Brås generaldirektör Jan Andersson. Han har haft år på sig att göra något åt saken men uppenbart inte gjort något alls. Inte heller framstår den av personalen så hårt kritiserade enhetschefen Lars Korsell som lämplig för uppdraget att gå till botten med problemet som är han själv.

Någon annan slutsats än att regeringen – ytterst justitiedepartementet – omgående borde agera kan man inte dra efter att ha begrundat följande axplock ur handlingen:

”Även om samtalen fördes enskilt och vid skilda tillfällen var innehållet mycket likartat, personerna påtalade alla vissa specifika problem som de kände stort behov av att lufta samtidigt som de unisont uttryckte ett stort obehag att föra fram denna kritik personligen till sin enhetschef och/eller till personalansvarig eller annan arbetsgivarrepresentant. De uppgav även att de hade stora tveksamheter till att delge Saco-styrelsens ordförande Cecilia Arrgård informationen, eftersom hon ansågs stå enhetschefen Lars Korsell alltför nära och följaktligen skulle ha svårt att förhålla sig objektiv i detta sammanhang”.

Detta konstaterar alltså fackets representant som har sammanställt kritiken från personalen i den numera offentliga handlingen.

Vidare saxar jag ur innehållet: ”Vid anställningens början utlovas hjälp och stöd under arbetets gång, men då hjälpen väl efterfrågas ifrågasätts den anställdes kompetens, vilket leder till att man inte vågar be om ytterligare stöd.”….”Flera påtalar att feedback begränsar sig till språkgranskning, men inte granskning av metoder och analyser.”

Jag sticker inte under stol med att jag har hyst misstanken att arbetsförhållandena på Brå kan vara en förklaringen till den kvalitetssänkning av Brås rappporter som jag tycker mig ha märkt. Det var också för att ta reda på om det möjligen fanns ett sådant samband som jag begärde ut den aktuella handlingen. Med facit i hand borde myndighetens bristfälliga kvalitetsgranskningen av rapporters innehåll, slutsatser och forskarnas tillvägagångssätt bekymra betydligt fler än mig. En av Brås huvuduppgifter är ju att ta fram korrekt fakta som sedan ska ligga till grund för rättsväsendets, regeringens och riksdagens ställningstaganden och beslutsfattande inom kriminalpolitiken. Det begriper vem som helst att då duger det inte med språkgranskning!

Mörkrädd blir jag också av påpekanden som: ”Enligt de anställda finns det inget utrymme för kritik i någon form på enheten, då kallas man illojal mot produkten och arbetsplatsen. Personalen upplever också att det är farligt att påpeka brister, eller kritisera något Lars gör, eftersom man då inte har en chans att få fortsätta i något annat projekt.”

Läs den meningen igen: ”Personalen upplever också att det är farligt att påpeka brister, eller kritisera något Lars gör, eftersom man då inte har en chans att få fortsätta i något annat projekt.”

Kommentar är överflödig, och tur är det för jag är stum.

Minst lika oroad blir man av följande citat under rubriken”Skitprat om medarbetare, såväl på enheten som inom Brå”.

Här läser jag: ”Flera anställda upplever det som mycket jobbigt att enhetschefen talar om icke närvarande, eller tidigare, medarbetare i mycket nedsättande (några använder ordet sexistiska) ordalag. Vissa personer används som exempel på hur man inte ska göra ”den och den rapporten var ju såå dålig”, andra uttalanden rör personlighetsdrag hos folk (som den fackliga representanten som håller i pennan förklarar att hon inte vill återge av omsorg för uppgiftslämnarna)…Detta leder till att de anställda känner att deras chef sannolikt talar illa om dem när de inte är närvarande.”

Som om detta inte vore en tillräckligt ruggig sammanfattning av missförhållandena på Brå känner fackrepresentanten tydligen sig nödsakad att förtydliga: ”Det underlag som ligger till grund för skrivelsen rymmer dock många fler dimensioner, främst av känslomässig art. Det huvudsakliga intrycket är att folk är besvikna över att detta har fått fortgå en längre tid – trots påpekanden till såväl berörd enhetschef, fackliga representanter och personalansvariga.”

Samt: ”Personalen känner sig oviktig och förbisedd, övertygad om att arbetsgivaren kan se mellan fingrarna eftersom enheten genererar så många rapporter och press.”

Jo tack, precis som alla andra år åberopades Brå ofta i nyhetsrapporteringen 2009. Mycket på grund av Lars Korsells insatser, det är bara att googla honom och man förstår att den mannen har en hel del att göra. Och hetare om öronen borde han få det.

Om jag kommer att byta uppfattning om Brå ifall jag kommer in i riksdagen?

Glöm det! Statsmakterna borde ha ingripit mot Brå och dess ledning för länge sedan.