Sprututbyte för narkomaner är en viktig folkhälsofråga. Det skriver tre generaldirektörer på DN Debatt. Nog för att det finns argument mot en sådan ordning som inte lättvindigt låter sig viftas bort.
Men det finns också argument som talar för att den vid det här laget över två decennier långa sprututbytesverksamheten i Malmö och Lund utvidgas till att omfatta övriga Sverige, där så behövs. Allt givet att landstingen också tillhandahåller vårdplatser och en missbrukarvård värd namnet.
Ni hörde rätt. För ett par år sedan fick regeringens dåvarande narkotikasamordnare Björn Fries mig att ompröva mitt benhårda motstånd till att landsting delar ut fria sprutor till sprutnarkomaner. Därefter är det även min uppfattning att fria sprutor är det enda rimliga från vårdsynpunkt, och utesluter på intet sätt en effektiv knarkbekämpning. Men det tog alltså 15 år eller så för mig att komma fram till det.
Samtidigt röstade S-kongressen i helgen nej till utvidgat utbyte av fria sprutor, med hänvisning till att frågan handlar mer om ideologi än om praktiskt vårdbehov. Snacka om upp-och-nedvända världen.