Den politiska sprängkraften i dagens skuggbudgetar signerade S, V och MP ligger i skrivningarna om att sänka skatten till alla hundratusentals pensionärer som är heligt förbannade på Alliansens nådegåva om en extra hundralapp eller två i månaden. Mullret i pensionärsleden lär inte tystna med mindre än att regeringen Reinfeldt återkommer i vårbudgeten med en jämlikare skattenivå på arbete och pension. Det är budskapet som finansminister Anders Borg gör klokt i att ta till sig.

Annars är det inte mycket att yvas över. S, V och MP avvaktar till april med att presentera en gemensam budget. Det är väl riktigt att använda den betänketid som står till buds? Att det behövs framgick i P1-Morgon. Lars Ohly ömsom slingrade sig som en ål ömsom slog knut på sig själv när han pressades om regeringens jobbskatteavdrag. Behållas eller rivas upp? Ohly vägrade att svara.

Jag förstår varför. Tack vare regeringens fjärde steg i jobbskatteavdraget kommer ett vårdbiträde (som inte sällan är en offentliganställd kvinna som röstar vänster) varje månad att ha närmare 1 500 kronor mer kvar i plånboken efter skatt. Och denna efterlängtade förstärkning av privatekonomin – TROTS FINANSKRISEN – kan lågavlönade kvinnor och män glömma om oppositionens häpnadsväckande 18-miljarderssprut över kommunerna blir verklighet.

Allra helst de som är vana vid att tvingas vända på slantarna kan rimligen inte tycka att det är ekonomiskt ansvarsfullt av oppositionen att övertrumfa regeringens satsning på 10 miljarder till kommuner och landsting, en satsning som redan den ligger en bit över vad landets kommuner och landsting har begärt.