Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Även våra domstolar kan sättas under tryck

2016-11-13, söndag, kl. 19:33| Kommentering avstängd

Donald Trump blir USA:s president, Leonard Cohen dör och i Sveriges kungliga huvudstad havererar snöröjningen fullständigt. Vecka 45 har med andra ord god chans att vinna kategorin årets skitvecka.

Om man ändå ska vara nöjd, tacksam och glad för någonting kan jag för egen del gratulera mig till att ha fått in en gästkrönika i Advokaten, på temat domstolarnas oberoende. Att våra domstolar står fria från politisk klåfingrighet och påtryckningar är ett ämne som ligger inte bara mig varmt om hjärtat utan också mina partikamrater i KU, därav vår kommittémotion som vi väckte i höstas. Själva utskottsbehandlingen av våra yrkanden och efterföljande debatt i kammaren lär dock dröja till våren. Desto mer spännande då att i närtid få justitieminister Morgan Johanssons svar på min interpellation i samma ämne. Själv är jag särskilt nöjd med delfrågan:

Delar ministern uppfattningen att det kan vara värt en del att även i statsbudgeten inskärpa de svenska domstolarnas konstitutionella särställning så att de inte sammanblandas med myndigheter som är skyldiga att lojalt lyda regeringen?

Att domstolarna kan sättas under tryck även i gedigna rättsstater blev tydligt när High Court häromveckan till den brittiska regeringens förargelse slog fast att den måste ha parlamentets godkännande för att lämna in en ansökan om Storbritanniens utträde ur EU. Skandalpressen ryade att domarna var ondsinta och folkets fiender som inte respekterade Brexitomröstningen. Och nu ska det intrikata spörsmålet överprövas av domare i högsta instans. Frågan är om de kan låta bli att påverkas av den upprörda stämningen i landet.

Apropå domstolarnas konstitutionella ställning besökte KU i veckan landets två viktigaste prejudikatsinstanser – Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Hela poängen med denna form av interna möten är att samtal ska kunna föras i förtroende mellan politiker och i detta fall landets högsta domare, ingen part ska behöva vara nervös över att det man säger återges i pressen. Eller för den delen på bloggar, Facebook och Twitter.

Men jag ska göra ett undantag och lätta på förlåten. För Högsta domstolens ordförande sa något mycket tänkvärt – sammanhanget avslöjar jag inte men uttalandet flyger långt utanför domstolssfären. Han sa:

Att vara tydlig är att öppna sig för kritik, och det är en del av det samhälleliga samtalet.

Något säger mig bestämt ett den orädda tydligheten, som vi i vår tid lider brist på, är en orsak till att väljare vänder aldrig så kloka men alltför ängsliga politiker ryggen till förmån för ”Trumparna”. Detta inte bara i USA utan världen runt, Sverige är inte undantaget.

Email

Löfven låter prestigen gå före barnen?

2016-10-16, söndag, kl. 12:05| Kommentering avstängd

Politisk prestige å ena sidan. Riskanalys å den andra. Dragkampen går ut över de svagaste och mest skyddslösa ibland oss – våra minsta. Så ja, det är värdefullt att diskussionen för och emot att införliva barnkonventionen med svensk lag har kommit igång ordentligt de senaste veckorna (bl a här, härhärhär och här).

Själv är jag emot eftersom barn i Sverige redan har det bättre än i andra länder. Sverige har ratificerat barnkonventionen, gott så, men låt det stanna vid det om det inte klart kan visas att svensk lagstiftningen är otillräcklig.

Statsminister Löfven har på förhand i regeringsförklaringen (s. 13) tagit ställning för att göra barnkonventionen till svensk rätt. Oavsett om man är barnlös eller förälder gissar jag att man som normalt funtad samhällsmedborgare ändå ställer sig frågan på vilka sätt barnkonventionen konkret – inte symboliskt – kommer att stärka barns rättigheter i Sverige?

Remisstiden har i dagarna gått ut för de instanser som på regeringens uppdrag funderat på saken. Barnombudsmannen, Barnens rätt i samhället med fler menar att ett införlivande av konventionen per automatik kommer att stärka barns rättigheter. Konkreta exempel på hur, har de svårt att ge. Det tycks mer handla om att konventionen är en slags magisk formel som löser dagens problem med barn som kommer i kläm i förvaltning och rättsapparat. Sedan finns det andra remissinstanser som ser mer kyligt på saken och hissar varningsflagg.

Låt oss för en stund bortse från Justitieombudsmannen och Kammarrätten i Stockholms sågningar (här och här) av Barnrättighetsutredningens förslag. Vi blundar för kritiken och införlivar konventionen med svensk lag, som statsministern lovade i regeringsförklaringen en månad innan tiden gick ut för remissinstanserna att lämna synpunkter.

Riksdagen går alltså till beslut och barnkonventionen blir svensk lag den 1 januari 2018 i enlighet med utredningsförslaget. Regeringen Löfven hyllas av Barnombudsmannen som jublar.

Bara ett problem. Detta med barnen.

Som Kammarrätten i Stockholm påpekar i sitt remissvar: Att ge barnkonventionen status som nationell lag medför att tolkningsansvaret och intresseavvägningar läggs på förvaltningsmyndigheterna och ytterst på domstolarna. Det innebär också att intresseavvägningar som i dag i första hand bygger på politiska överväganden flyttas över till de rättstillämpande myndigheterna.

Vad säger då Sveriges riksdag och regering? Är det acceptabelt att avvägningar om t ex bostadsbyggande och trafikplanering visavi barnens behov av lekplatser flyttas över från de förtroendevalda politikerna till domare och tjänstemän? Nära tusen av domarna i Sveriges domstolar är för övrigt nämndemän som är nominerade av Sverigedemokraterna. Ska barnkonventionen styra också vilka som sitter i våra domstolar?

Artikel 12 om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörd, utgör själva essensen i barnkonventionen och där påpekar Kammarrätten: Vilken betydelse barnets åsikter rent faktiskt ska ha framgår inte vilket enligt kammarrätten är nödvändigt för att artikeln ska få någon praktisk betydelse. Inte heller ges i artikeln vägledning för den avvägning mellan olika intressen som kommer att behöva göras inom olika rättsområden, vilket också är en nödvändig förutsättning för artikelns tillämpning.

Vi fortsätter scenariot att barnkonventionen har blivit svensk lag 2018. Valet 2022 närmar sig och i Sverige har barnperspektivet snarare grumlats än stärkts. För som JO påpekade i sitt remissvar i oktober 2016:

”Argumenten för att göra barnkonventionen till direkt gällande lag framstår dels vara av symbolisk karaktär, vilket i sig kan tyckas vara harmlöst, men det är samtidigt uppenbart att en sådan lagteknisk lösning som föreslås är behäftad med betydande risker för ogenomtänkta konsekvenser och svårigheter för medborgare och myndigheter att veta vad som faktiskt gäller och vilka rättigheter man har. Jag (JO, min anm) ser alltså, betydande nackdelar med en sådan lagteknisk lösning. I den mån det finns behov av ytterligare bestämmelser om att barnets bästa ska beaktas och om att ett barn ska få komma till tals talar mycket starka skäl för att detta i stället bör ske genom ändringar i lagstiftningen på de aktuella områdena.”

Och nu infinner sig frågan: Om det visar sig att barnkonventionen inte har stärkt barnens ställning utan i stället skapat kaos i rättstillämpning, kommer då Sveriges riksdag och regering att befria våra minsta från konventionen och återgå till den ordning om barns bästa som gällde före 2018? Kommer i det läget barnens bästa att gå före politisk prestige? Jag tvivlar.

Email

Samer och tornedalingar hade behövt förslösade teatermiljoner

2016-10-10, måndag, kl. 08:31| Kommentering avstängd

Kan inte släppa tanken på att kulturministern faktiskt svarar inte bara för Sametingets budget och stödet till tornedalingarna, utan också för anslaget till Riksteatern som i förra veckan lade ner Bert Karlsson-pjäsen ”Främling” innan den ens hade hunnit ha premiär. Där slängdes 4,5 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar rakt i sjön.

De där bortkastade miljonerna fortsätter alltså att mala i huvudet, och ännu mer så efter KU:s resa på Nordkalotten. Kan pengarna på något sätt återanvändas, på ett mer fruktbart sätt?

I torsdags (6/9) närvarade KU vid Sametingets plenum i Skellefteå och vi ledamöter fick då höra om samernas närings-, försörjnings- och ytterst livsvillkor. Jag är inte rätt person att avgöra om kravet på en snabb ratificering av ILO:s konvention om ursprungsbefolkningar är realistiskt, detsamma gäller inrättandet av ett samiskt hälsocentrum, skapandet av en samisk nationalscen och andra önskemål i den vägen. Några ynka miljoner mer till själva Sametinget, som Skogssamepartiet drog en lans för, framstod i sammanhanget närmast som en struntsak, minns jag att jag tänkte.

Fredagen (7/9) var vikt åt Svenska Tornedalingars Riksförbund Tornionlaaksolaiset (STR-T) under ledning av dess ordförande Bengt Niska. I sammanträdesrummet på anläggningen vid Kukkolaforsen blev det tydligt att tornedalingarnas långa strid för att få tala meänkieli på tvärs mot svenska statens vilja har varit minst lika jobbig som samernas motsvarande kamp, bara mindre uppmärksammad. Tornedalingarna och samerna lever och verkar båda på Nordkalotten, men någon vidare samsyn verkar inte finnas. Ja, med undantag då för behovet av mer resurser till respektive administrationer.

STR-T:s vädjan till oss riksdagsledamöter om ytterligare någon/några miljoner till tornedalingarnas kansli där Maja Mella ensam sköter verksamheten, det önskemålet framstår som rätt så blygsamt. Och gärna för mig kan också Sametinget få sin del av de 4,5 miljoner förslösade teaterpengarna.

Email

Apropå SVT:s Nya Tider-debacel

2016-10-03, måndag, kl. 11:29| Kommentering avstängd

Regeringen och riksdagen anser att svensk radio och tv i allmänhetens tjänst behöver styras av sändningstillstånd som slår fast den demokratiska principen om alla människors lika värde. Detta så kallade demokratikrav uttrycks i Radio- och tv-lagen 5 kap 1 §:

En leverantör av medietjänster som tillhandahåller tv-sändning, beställ-tv eller sökbar text-tv ska se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Oförsiktig fråga kanske, men är inte det här demokratikriteriet överspelat?

Det absoluta flertalet av oss omfattar värderingen att vi ska visa respekt för andra människor oavsett kön, hudfärg, ålder, religion, sexuell läggning mm. Antingen man kallar detta för ”svenska” värderingar eller inte – de är snarare allmänt västerländska – så är övertygelsen om alla människors lika värde så djupt rotad i den svenska samhällskroppen att varje avvikelse från den linjen genast väcker uppmärksamhet och berättigad indignation.

Med detta sagt – hur många kände att den fasta grunden för den egna övertygelsen började gunga till följd av SVT:s beslut att bjuda in den högerextrema Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk för att försvara tidningens ideologiska hemvist? Knappast någon, skulle jag tro.

I den mån vi tror att diskriminerande tal i tv eller radio skadar våra själar är det alltid andra tittare/lyssnare vi ömmar för, själva tror vi oss – och det med all rätt – ha fullt tillräcklig motståndskraft visavi den sortens propaganda.

SVT:s programdirektör Jan Helin har efter Nya Tider-inslaget rannsakat sig själv och konstaterar att ”debatten misslyckades i avseendet att den framstod som att alla människors lika värde kan debatteras”. Helin utvecklar sitt resonemang här.

Som framgår av länken menar Helin att debatten ”skapar en konflikt mellan två av grundbultarna inom public service: bevakning ska alltid vara opartisk, men ska enligt sändningstillståndet också utgå från den demokratiska principen om alla människors lika värde”.

Helin konstaterar att kravet på opartiskhet tillgodosågs eftersom både Vávra Suk och hans antagonist Henrik Arnstad fick ge sin syn på tidningens ideologiska hemvist, men att debatten misslyckades då den gav sken av att alla människors lika värde kan debatteras.

Om man tar Helins uppfattning på allvar får det långtgående konsekvenser. Människor som från politiska, religiösa eller filosofiska utgångspunkter ifrågasätter principen om allas lika värde får över huvud taget inte förekomma i en debatt i tv-rutan. För det strider enligt Helin mot demokratikriteriet i radio- och tv-lagen.

Det borde också betyda att SVT noga måste välja och vraka bland de debatter i Sveriges riksdag som kan återutsändas utan att programföretaget bryter mot demokratiparagrafen. Undrar förresten om talmannen har tänkt på det?

I värsta fall visar SVT:s Nya Tider-debacel att demokratikravet i Radio- och tv-lagen till ingen nytta fungerar som en munkavel i samhällsdebatten. Man bör åtminstone erkänna att demokratikravet för Sveriges radio och tv i allmänhetens tjänst stämmer dåligt överens med vårt lands grundlagsskyddade yttrandefrihet, åsiktsfrihet och fria opinionsbildning. Och att ett liknande demokratikrav som villkor för att få exempelvis presstöd är en djupt problematisk sak. Allt detta är något att fundera på tills det nuvarande sändningstillståndet för radio och tv löper ut.

Vad frågan ytterst gäller är om vi som bor i den grundmurade demokratiska rättsstaten som heter Sverige, måste vara så ängsligt rädda för ett begränsat antal anti-demokratiska avvikare att dessa inte ens kan tillåtas delta i en tv-sänd debatt.

Email

Bloggkoman är hävd

2016-09-16, fredag, kl. 12:29| Kommentering avstängd

I går skrev jag in mig i den politiska historien genom att som ledamot av den parlamentariskt sammansatta Mediegrundlagskommittén överlämna betänkandet Ändrade mediegrundlagar till justitieminister Morgan Johansson. Kommer hädanefter att titulera mig grundlagsmoder.

En av kommitténs angelägna uppgifter har varit att lösa eländet med att mindre seriösa typer köper sig grundlagsskydd för 2 000 spänn (utgivningsbevis) och sedan fyller en databas med integritetskränkande personuppgifter (t ex sjukdom, sexuell läggning eller om man har figurerat i brottmål) som görs enkelt sökbara för kreti och pleti gratis eller för en billig penning. Nu föreslår kommittén att det görs undantag från grundlagsskyddet för dessa söktjänster (läs Lexbase, Kriminellt och liknande).

Tillsammans med Björn von Sydow har jag också ett partiöverskridande särskilt yttrande, jag återkommer till det i särskild ordning. Men kort kan sägas att vi tycker att text på förpackningar (tobakspaket) inte ska vara grundlagsskyddad i TF utan regleras i vanlig lag (vårt yttrande kan läsas här, sid 773 ff).

I veckan sammanträdde KU. Inget märkvärdigt med det om det inte vore för riksrevisor Margareta Åbergs besked att också hon avgår. Som utskottsordföranden Andreas Norlén var noga med att understryka vid pressträffen – det var Åbergs beslut. För KU återstår nu ett grannlaga arbete med att se över regler och rutiner, återskapa förtroendet för myndigheten och inte minst rekrytera nya riksrevisorer.

Tisdagen gick i högtidens tecken. Upprop i kammaren av oss ledamöter. Därefter traditionsenligt gudstjänst i Storkyrkan tillsammans med kungahusets medlemmar. Dock ingen predikan, i stället högtidstal av Gertrud Åström, presenterad som jämställdhetsexpert. Åström är en urstark frontfigur för kvinnolobbyn med uttalad vänsterprofil. Så visst solkades gudstjänsten när hon i sitt tal till kungligheterna, Sveriges högsta ämbetsmän och riksdagens ledamöter med anhöriga skickar en bredsida mot ofrivilligt barnlösa par som genom surrogatarrangemang fått möjlighet att bilda en efterlängtad familj. (Åströms tal kan läsas här).

(Jag har sedan länge lämnat Svenska Kyrkan, annars hade Åströms skamlösa påhopp i själva Storkyrkan varit ett bra tillfälle för att markera min avsky).

Så var det Löfvens substanslösa regeringsförklaring som kammarens ledamöter gäspade sig igenom. Jaja, kanske inte regeringsunderlagets ledamöter. Följt av betydligt festligare samvaro under talmannens stora mingelparty och kvällens musikupplevelse på Konserthuset.

Och nu är det  fredag den 16 september nådens år 2016 och min bloggkoma är hävd. Hörs!

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS