Bodström, i kväll har du mitt stöd!

SVT:s Agenda hakade i kväll nervöst på TV4:s Kalla Fakta och utmålade med någon timmes fördröjning socialdemokraten Thomas Bodström som mästare i det politiska fifflandets konst.

Ledsen, men det greppet säger mer om SVT:s problem än om Bodströms. För även om det kan svartmålas som bestickande att Bodström kvittar ut sig från voteringar i riksdagen för att tjänstgöra som advokat, så kan jag inte tycka annat än att det vore högst önskvärt om fler av parlamentets 349 folkvalda hade professionell koppling till verklighetens folk. Det vill säga precis det som Thomas Bodström de facto har.

Att Bodström sedan också skriver en och annan deckare är för väl ändå inget han ska anklagas för?

Leif GW hugger i sten, för en gång skull

Leif GW Persson skriver som vanligt klurigt och egensinnigt. Denna söndag argumenterar polisprofessorn för det riktiga med att skrota preskriptionstiden inte bara för mord som begås i framtiden utan även för mord som inte är preskriberade vid halvårsskiftet 2010. Det vill säga då regeringen tänker sig att veckans aviserade lagändring ska vara på plats. Den som jag delvis sågar här.

Ja, även straffrättsprofessor Petter Asp gjorde tummen ner. Med hänvisning till att retroaktiva lagar strider mot viktiga rättsliga principer, det sa han i klartext i DN (9/10):

– Jag tycker att man ska hålla sig för god för att införa sådana regler retroaktivt.

Medan juristbloggaren Mårten Schultz applåderar samma förslag här.

Vad Leif GW Persson missar alternativt blundar för är att med regeringens förslag blir polisen tvungen att lägga tid och kraft på att utreda över 25 år gamla mord där prognosen, som Persson mycket riktigt konstaterar, är lika med noll för att brottet någonsin kommer att klaras upp.  Man behöver inte vara professor för att inse att polisens mordutredningsresurser kan användas bättre.

Ändå landar Persson i att det är en bra lösning. Det förvånar mig.

Fyllona visste vem jag var, och det är bra

Tänk er själva att ni står vid ett välbefolkat övergångsställe i höstsolen och väntar på grön gubbe. På andra sidan gatan står två beskänkta levnadskonstnärer modell slitnare och äldre och skrålar Maria, Maria från Bahia…Med tillägget: Fy fan för moderaterna!

Nej, det kändes inte jättebekvämt där vid Medborgarplatsen i eftermiddags. Tack och lov hade en söt kvinna i 70-årsåldern bara ögonblicket innan kupat sin hand runt min armbåge och bedyrat hur mycket hon gillade mig. Hon fick mig att tänka på min mamma, och på hur trist jag tycker att det är att vi bor över 40 mil från varandra.

Så dök alltså de där pajsarna upp tvärs över gatan. Med rodnande kinder gjord jag tillkämpat sturskt tummen upp, och gick vidare. Jag passerar sedan Södra stationsområdet och tänker på P O Enquist som ska sitta där någonstans och skriva.

Så står han där, en för mig främmande pappa på väg till ICA med sin tonårsdotter. Han stannar mig bara för att säga hur synd han tycker att det är att jag har slutat på Svenskan. Jag ler, tackar och uppmanar honom att rösta på mig, och känner mig påflugen. Du har mitt kryss, hojtar han. Dottern himlar med ögonen.

Efter ett par kvarter är jag framme vid Mariahallen. Har siktat in mig på en kaffe och tidningsläsning på den populära kaffebaren. Då hör jag en bekant röst säga att hon av sin granne har fått veta att vi har talat om henne i tv.

Va? Så ser jag, det är Anna-Greta Leijon. Och mycket riktigt, i SVT:s fredagspanel häromsistens avhandlade Stig Malm, jag och Göran Hägg om det var klokt av Mona Sahlin att ta hjälp av Leijon i valrörelsen. Som jag minns det var vi rörande eniga om att det var helt rätt, vilket jag upplyser AGL om. Hon gillade svaret, om jag så säger.

Sa jag förresten att jag mötte Stellan Skarsgård med nya familjen i korsningen Södermannaga…nej, det mötet sparar jag för mig själv.

Livet på Södermalm är rätt fantastiskt, i alla fall.

Skarhed och Lambertz som hund och katt?

”Men enligt vår mening är hans kritik i stora delar grundlös och hans slutsatser förhastade.” Måltavla för den salvan var ingen mindre än Justitiekansler Göran Lambertz, som regeringen i dag har utnämnt till justitieråd i Högsta domstolen. Pikant nog var en av undertecknarna till den kritiska artikeln justitierådet Anna Skarhed, som i förmiddags utnämndes till Justitiekansler.

Avskaffa inte preskriptionen retroaktivt

Typiskt nog är Vänsterpartiets Alice Åström den enda politiker som ifrågasätter om preskriptionstiden ska slopas inte bara för nya brott utan även för brott som redan har begåtts. Detta apropå nyheten i SvD om justitiedepartementets förslag att mord och andra brott som ger livstids fängelse alltid ska kunna straffas oavsett hur långt tillbaka i tiden gärningarna ligger.

Departementet har förmodligen rätt i att det finns ett ”starkt allmänintresse” för en sådan retroaktiv ordning. Och visst, i Finland och Danmark preskriberas inte de grövsta brotten och nog är väl dessa länder lika goda rättsstater som Sverige? Jo, men ska man vara noga, och det ska man, är jämförelsen inte riktigt relevant. Förklaringen är att där ändrade politikerna reglerna redan på 60-talet. Det vill säga innan preskriptionstiderna hade löpt upp och möjligheten fortfarande fanns att åtala och döma de personer som då var uppe till debatt, nämligen krigsförbrytare, landsförrädare och medansvariga för mord på judar och zigenare under andra världskriget. Därför finns det svenska problemet inte i våra grannländer, mord och folkrättsbrott som lagförs där var i 100 procent av fallen undantagna från preskription redan när brotten begicks.

I Sverige finns en lång tradition av att vara skeptisk till retroaktiv lagstiftning. Det är en viktig rättssäkerhetsgaranti att effekterna av ett brott ska gå att  förutse innan brottet begås. Det har ansetts vara en grundläggande rättsprincip att även brottslingar ska kunna lita på att den preskriptionstid som lagen anger gäller och inte ändras i efterhand. Denna så kallade legalitetsprincip är fastslagen i grundlagen. Närmare bestämt i regeringsformen 2 kap 10 §: ”Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas gärning som icke var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggs för gärningen än den som var föreskriven då.”

Även om själva preskriptionsreglerna återfinns i brottsbalken och alltså tekniskt sett faller utanför grundlagen brukar dessa regler anses vara centrala byggstenar i den svenska rättsstatens konstruktion.

Trots tunga invändningar kan även jag uppleva att det är djupt provocerande att mordutredningar skrivs av när tiden har runnit ut, särskilt som dagens DNA-teknik i en del fall skulle kunna leda till att brottet klaras upp även om brottet ligger mer än 25 år tillbaka i tiden. Därför är det helt rätt att avskaffa preskriptionstiden för framtida grova brott som kan ge livstids fängelse.

Men i rättsstatens namn – följ utredningsförslaget (Ds 2007:1) och gör inte lagändringen retroaktiv. Det gjorde man faktiskt inte i våra grannländer heller.

Sämre kvällar har jag haft

Sammantaget har kvällen nog mest varit framgångsrik. Inte så att jag slog huvudet på spiken på Magnus Ljungkvists alla kniviga frågor på makthavare.se:s tisdagsöl. Men så mycket fick jag i alla fall sagt att om Maria Abrahamsson kommer in i riksdagen (hjälp, nu talar jag om mig själv i tredje person!)  då lär hon inte tillåta sig att bli nermald av partiapparaten.  Maken som var med i kväll lovade att påminna mig om det.

Konflikträdsla är inte min tekopp. Och om den medietunga publiken på pressklubben i afton också uppfattade det som mitt kärnbudskap, då är jag mer än nöjd.

Sedan bar det av till Södermalm och krogbesök med den för mig hittills okända styrelsen för Högalidsmoderaterna. Oj så trevligt man kan ha med människor som man tidigare inte har träffat! På vägen hem gratulerade jag mig själv till att ha fått 9 (!) nya, och som det känns, uppriktiga, toleranta och, ja faktiskt, stödjande vänner.