I fel ordning, men här kommer förklaringen

Man börjar inte blogga utan att avge någon form av avsiktsförklaring till varför man tar steget ut i bloggosfären. Det var också min avsikt att avge en sådan förklaring men så kom moderatmötet i Enskede och helikopterrånet i Västberga i vägen, och det blev som det blev. Men nu tänker jag ta tillfället i akt och presentera mitt upplägg för den här verksamheten.

Efter tio framgångsrika år som ledarskribent på SvD sa jag alltså upp mig från tidningen från den första september. Detta för att kunna kandidera till riksdagen för Moderaterna i valet 2010.

– Var det verkligen nödvändigt att säga upp dig, är en fråga som jag därefter har mött mest varje dag. Liksom: Vad ska du nu leva av?

Svaret på fråga ett är ja, det var nödvändigt. Man kan inte med trovärdighet kommentera, ifrågasätta och stundom berömma något som man själv hoppas få bli en del av inom en inte alltför avlägsen framtid.

På fråga två, den om pengarna, är det inkorrekta svaret: Det närmaste året kommer jag i princip att leva på min man och i viss mån av egna besparingar (jo, jag har sparat i rätt många år). Nog för att det både kan och bör diskuteras vad en sådan ordning betyder för vitaliseringen av demokratin och partilivet. Men låt oss ta den diskussionen en annan gång.

– Du får alltså ingen lön från partiet?
Nej, varför skulle jag få det? Provvalet i Stockholm stad, valkretsen som jag ställer upp för och hoppas bli vald av, har inte ens påbörjats. I skrivande stund är jag inte ens kandidat utan har, som det heter, anmält intresse för att kandidera. Och partimedlemmarna har en hel del att säga till om i provvalet även hos Moderaterna.

Någonstans här kommer bloggandet in i bilden. För jag behöver en ny plattform från vilken jag kan analysera och kommentera stort och smått.

Min värld handlar för det mesta om juridik och politik, lag och ordning, rättegångar, jämlikhet och frihet. Men alls inte bara för kvinnor, utan också för vita medelålders män, nya svenskar och hbt-personer. Den enda godtagbara politiska ambitionen – om ni frågar mig – är just jämlikhet och frihet åt alla.

Sedan klappar mitt hjärta hårt för värnet av den personliga integriteten, en renare miljö med mindre CO2-utsläpp och en fullskalig övergång till elbilar. För att få ihop den klimatekvationen krävs i logikens namn, vad än politikerna säger, en säker utbyggnad av kärnkraften.

Där har ni mina ruffa valfrågor på ett ungefär. Finslipning återstår.

Kan Svenson fortsätta vara rikspolischef?

Jodå, rikspolischefen Bengt Svenson stod nyss i Aktuellts tv-studio och intygade att han blev förbannad i morse när han hörde om helikopterrånet mot värdedepån söder om Stockholm.

Förbannad?! Det är ingenting mot vad jag blir när Svenson ursäktar polisens närmast Grönköpingsartade insats med att polisens helikoptrar är sämre bevakade i Stockholm än i övriga landet.

Hur sjutton kan det bara vara så? Jo, det ska visst saknas bygglov … sedan 2002.
Och vad säger detta i så fall om Stockholmspolisens beredskap och förmåga att skydda landets kungahus, riksdagens ledamöter, utrikes dignitärer, statsministern och regeringens statsråd mot helikopterburna kidnappare och andra attentatsmän?

Nej snälla, förskona mig svaret på den frågan.

Med ett FBI hade polisen redan varit samordnad

Morgonekots rapportering om trafikavspärrningar, massor av frustrerade människor som inte kommer till sina jobb och en nära nog kompakt tystnad från statsmakterna ger närmast intryck av vanmakt inför den organiserade brottsligheten. Att polisen flera timmar efter attentatet fortfarande har fullt upp med att samordnar sig förstärker väl just bara den bilden.

Det är inga förstagångsförbrytare som ligger bakom morgonens dramatiska attack mot värdedepån i Västberga, söder om Stockholm. Alltså borde det finnas goda möjligheter för polisen att i samarbete med kriminalvården och underrättelsetjänsten snabbt ringa in om inte exakt vilka personer så inom vilken kriminell krets dessa förhärdade typer kan finnas.

På grund av säkerhetsriskerna brukar penningdepåer inte vara utmärkta på kartan. En slutsats som man därför redan nu kan dra är att det handlar om ett insiderbrott. Det drabbade företagets säkerhetskontroller av personalen har i så fall klickat rejält. Låt vara att polisens fortsatta förhör och brottsutredande rimligen underlättas av ifall någon eller några av värdedepåns anställda är kumpaner med de grovt kriminella och beväpnade rånare som Stockholmspolisen jagar just nu.

Omständigheten att polisens närmast placerade helikoptrar som av en händelse var obrukbara när polisen behövde dem för att kunna ta upp jakten efter rånarna, indikerar att Rättssverige än en gång har utsatts för ett systemhotande attentat. Erinrar mig att polisen aldrig har hittat de i runda slängar 50 miljoner kronor som blev bytet vid Arlandarånet för några år sedan. Nej, jag avundas inte justitieministern den här dagen.

Mitt första föreningsmöte som m-kandidat

I kväll har jag besökt mitt första moderata föreningsmöte, i Enskede. Tio personer inklusive huvudtalaren Johan Forssell och jag.
Jag var inbjuden som bonusgäst, och det var precis lagom. Forssell, tidigare muf-ordföranden och nu liksom jag kandidat till riksdagen, redogjorde grundligt för partiets närmaste valplaner.
Tänk vilken nytta man skulle ha haft som ledarskribent av att känna till Forssells information! Nej, jag har ingen abstinens. Faktum är att det är riktigt fascinerande att höra hur verklighetens moderater tänker (till skillnad från de overkliga, alltså) på ett partimöte med två hoppfulla kandidater för det nya statsbärande partiet.
På måndag kväll är det Brommamoderaterna som får besök, och då är det jag som är huvudperson!