Veckans (måndagens) besök med moderatkompisarna i Skattekommittén inkluderade en minnesvärd lunch på restaurang Solbrännan. Den goda maten i den trivsamma miljön mättade inte bara min och övriga moderatkompisars hungriga magar utan bjöd också på intressanta inblickar i restaurangägaren Brittas företagande.

Solbrännans ägare lät i likhet med andra småföretagare ganska uppgiven över regelkrånglet som trots borgerligt regeringsstyre i sex år (mina ord) ännu långtifrån har underlättat småföretagarnas villkor tillräckligt. Vad väntar vi på?

Men visst, Solbrännans lunchgäster, så även vi i den moderata skattekommittén, kan konstatera att riksdagens halvering av restaurangmomsen innebär att man hos Solbrännan betalar 80 spänn för en lunch i stället för 85. Nej, ställets ägare upplevde än så länge ingen jättestor skillnad. Men fem kronor lägre lunchpris kan ändå inte sitta helt fel för lunchätare, var min reflektion.

Innan Solbrännan besökte vi det privatägda demensboendet Smedbygården i Åkersberga. Vad som slog mig där var att här är det back to basic som gäller. Vi talar trivsel, kärlek, matlagning. Och på det följer trygghet.

I matlagningen är smör och grädde alltså tillåtet. Smedbygården väger alla sina boende en gång i veckan. Detta eftersom undervikt innebär ökad risk för liggsår som kan förebyggas med mer ägg och grädde i såsen. Allt detta vet vi som kämpar för att hålla vikten …

Smedbygården drivs i privat regi, om någon undrar (och jo, jag gillar verkligen jycken på bilden, i likhet med personalen och som jag förstår, de boende) och de anställdas löner är några snäpp högre än i kommunala/offentliga motsvarigheter. Men den stora skillnaden, för de anställda handlar inte om lönen. Man vill inte ens medge att alliansregeringens fyra jobbskatteavdrag motsvarande en 13:e månadslön för Smedbygårdens anställda har någon större betydelse. Nej, vad som värderas högre än lönen på den privatägda Smedbygården, som jag uppfattade det, är  kompetensutveckling, personalvård och uppskattning. Jag tvivlar inte på det, men en extra månadslön betyder väl ändå någonting?

I kväll tisdag har jag ägnat mig åt helt andra saker. Jag har köat utanför Teater Brunnsgatan 4 för att bevista svenska kulturvänsterns slabbangande mot kulturhögern.

Det blev inte så mycket debatt, mest beroende på att teaterdirektören själv, Martina Montelius, tog det mesta av syret. Från, med början till vänster i bilden, Mats Svegfors, Marie Söderqvist, Joachim Berner, Lo Kauppi och Michael Storåkers (vd Bukowski).

Hela tillställningen sponsrades av kapitalistorganisationen Timbro, vilket Martina Montelius gjorde sitt bästa för att förringa betydelsen av.

Håhåjaja, vad vänstern är bra! Eller hur det nu var.

Dela/spara

Rollen som nämndeman har i dag reducerats till att bli en inkörsport i politiken för unga människor (författaren till denna motion är inget undantag!) och en samlingsplats för pensionärer i behov av sysselsättning i form av ett politiskt uppdrag. Det må vara intressant och ge en känsla av att axla stort ansvar när man som lekman tar på sig rollen som nämndeman i dömande församlingar. Men vill man, vare sig man står som åtalad eller målsägande, ha sitt mål avgjort av personer som studerat juridik och har juridiken som sitt yrke, eller av lekmän som saknar juridisk kunskap? 

Själv nämndeman alltså, yrkar motionären att politiskt tillsatta nämndemän i tingsrätt och hovrätt ska avskaffas. Distriktsstämman bifaller rakt av och ger klartecken till att motionen skickas vidare till Moderaterna i Stockholms Stads förbundsstämma 2013.

Dela/spara

För efter att ha funderat några varv ytterligare har KD-toppen i form av Göran Hägglund, Maria Larsson och David Lega landat i att en ”tolkning av naturrätt som sedan lång tid gjorts i kristen tradition är att överheten – det offentliga – därför saknar eller har oerhört begränsad rätt att påtvinga sterilisering av en person”.

Visst skulle jag kunna ironisera över KD-ledningens märkliga åberopande av den redan på 1800-talet i stort sett avsomnade naturrätten. Men framför allt tycker jag att ledartrojkans beslut är modigt och värt respekt. För strunt samma hur KD motiverar sin omsvängning, det enda viktiga är att partiet nu faktiskt är berett att ansluta sig till Folkpartiets, Moderaternas och Centerns inställning.

Konkret betyder det att riksdagen före sommaren röstar ja till en lagändring som gör livet uthärdligt för de plågade människor som efter moget övervägande fortfarande är helt säkra på att de vill byta könsidentitet. De behöver inte längre få sina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter kränkta av svenska staten. Och nej, det spelar ingen roll att det rör sig om ett litet antal individer, krav på sterilisering av friska människor hör över huvud taget inte hemma i en rättsstat. Punkt.

Från den lilla världen till den ännu mindre. Gissa om jag tidigare i dag njöt i fulla drag av dockskåpsutställningen på Nordiska Museet!

Jag lekte med mitt dockskåp tills jag var ungefär 15 fyllda. Det var inte helt lätt att förklara för första pojkvännen vilka jag egentligen umgicks med i det där skåpet nere i barndomshemmets källare.

Men oj vad vi snackade, miniatyrfigurerna och jag. Det fanns inga som helst problem för mig att ikläda mig alla rollerna simultant, oavsett om det gällde att agera förälder, barn, plasttax eller ”främmande”, som man på den tiden kallade vänner som kom på besök.

I det lilla ser man det stora, och i det stora värdesätter man – i lyckliga stunder – det lilla.

Dela/spara

Tydligen har fler än jag fått det där på sitt sätt omskakande samtalet. För klockan 9.00 när talmannen kallade upp den första talaren i dagens aktuella debatt om våldet i Malmö så hörde jag från min bänkplats klart och tydligt: Morgan Johansson, S! Det var för övrigt en riktigt bra debatt, och justitieminister Beatrice Ask, M, gjorde en strong insats. Titta själva här!

Resten av dagen har vårkänslorna gjort sig påminda när jag blickat ut genom fönstret. Annars har tiden gått åt till att fila på formuleringarna inför kvällens framträdande hos partivännerna i Nynäshamn. Jag är inbjuden att årsmötestala och det kräver sina förberedelser.

Vad jag tänker säga? Först en inledning där jag reflekterar över min tid som riksdagsledamot så här långt. Det finns ett och annat att berätta. Sedan skissar jag på det mest troliga parlamentariska läget framöver.

Visserligen sitter inte den nya S-ledaren i riksdagen men självklart kommer Stefan Löfven att påverka svensk politik, oklart bara på vilket sätt. Men en stor skillnad jämfört med Sahlin och Juholt är att Löfven inte verkar lika angelägen om att valsamverka med V och MP.

V och MP verkar å andra sidan vara måttligt roade av tanken att samverka med S. Löfvens nyktra klarspråk om att jobben är viktigare än kärnkraftsavvecklingen är rena krigsförklaringen mot de forna stödpartierna. Och inte mig emot om det skulle bli så att sossarna precis som förr i tiden går till val på ett helt eget program och kallt räknar med att V och MP ställer upp som – just det – stödpartier.

Resten av mina funderingar sparar jag till i kväll. Undrar förresten hur många som kommer? Jag har ju en viss final att konkurrera med.

Dela/spara

Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg (han som står vid bordets gavel, övriga herrar i bild är Socialdemokraternas Lars Johansson och mina partikompisar  Ulf Berg och Lars Beckman) nåja, Lindberg var kanske lite väl tydlig med att Almega gärna ser en bred parlamentarisk översyn (läs utredning) av det svenska skattesystemet.

Almega har rätt i att vad som en gång kallades århundradets skattereform har drygt 20 år på nacken och inte alls är utformad eller anpassad för att tackla vare sig globaliseringen eller tjänsteföretagens framväxt i takt med industrisamhällets om inte död så långa insomningsfas.

Men en bred parlamentarisk utredning om skattesystemet? Finns det några som helst realistiska förutsättningar för alliansregeringen och oppositionspartierna att komma överens? Tja, i Skatteutskottet ligger det motionsyrkanden från S och V som väntar på behandling och som går på tvärs med allt vad sund tjänsteföretagsamhet heter. Skulle vi alliansledamöter acceptera den typen av skrivningar i ett kommittédirektiv? Knappast. Jag gissar att Almega inser att man bör vara tacksam för det!

Morgonen gled så över i förmiddag. För min del innebar det en extra koll i spegeln och mer puder på näsan inför en intervju i kammarfoajén med Aktuellts Margit Silberstein. Resultatet ser ni i kvällens Aktuellt 21.00. (Jag säger ”mitt” ungefär 19.20 in i inslaget).

Till sist. I mars reser halva Skatteutskottet, däribland jag, till Kanada på studieresa. Närmare bestämt är det utskottets ena långresa under mandatperioden (den andra går till Australien och då med andra halvan av ledamöterna). Som ett led i förberedelserna inför Kanada gästades vi i förmiddags av UD som informerad om allt från från jord- och skogspolitiken till ursprungsbefolkning, handelspolitiken, inrikespolitiken, med mera. Det blir en del att läsa in, kan jag lugnt säga.

Denna torsdag i demokratins tjänst kröntes så klockan 16.00 med ett knapptryckarrally. Vad vi röstade om? Läs och titta här. Lagstiftandet var överstökat på en kvart! Sedan gick jag hem och svettades ytterligare en halvmil på löpbandet, tid 25.58!

Dela/spara

Men att som Vänsterpartiets Ulla Andersson polisanmäla MAX för mutbrott är rent ut sagt korkat.

Grundkurs 1 A i mutbrottsskolan säger att en muta kännetecknas av att syftet är att påverka makthavaren/mutkolven att fatta beslut i en viss önskvärd riktning. När det gäller den sänkta restaurangmomsen som MAX nu vill tacka oss lagstiftare för var ju lagstiftningen på plats redan innan det famösa presentkortsutskicket. Visst var tilltaget olämpligt, men brottsligt? Knappast!

Sänkningen av restaurangmomsen var kanske inte min favoritreform från början, det medges. Men därefter har jag blivit varse att på rödgröna Södermalm (här) och i glödröda Norrbotten (här) verkar reformen faktiskt ha fått avsedd effekt i form av fler restauranganställda och ökad annonsering efter mer restaurangfolk.

Om Södermalm i Stockholm och Luleå i Norrbotten har detta gemensamt, vad säger det om reformens potential för restauranger i andra landsändar? Lägg till att det ännu inte har gått 50 dagar sedan restaurangmomsen sänktes!

Så jag väntar med att döma ut reformen. Under tiden lägger jag MAX-kortet till min samling presentkort, däribland årskortet till Skansen som vi riksdagsledamöter förses med lagom jul, antingen vi vill det eller inte.

Och nu är jag mycket nyfiken på vad ni säger kära väljare och andra? Ska sådana som jag få äta en fet gratishamburgare på MAX och kunna söndagsflanera på Skansen året runt utan att betala en spänn i entré?

Låt mig veta! För gissa om det är många som undrar.

Dela/spara

Nej, så här festligt har barnen inte alls det i pulkabacken på Södermalm i Stockholm. Men det var inte av det skälet som jag i går gick upp i ottan för att sätta mig på planet med destination Luleå.

För som den ambitiösa riksdagsledamot jag är – jo, faktiskt – lade jag för flera veckor sedan om helgschemat sedan den inplanerade dörrknackningskampanjen med moderatkompisarna i Strängnäs ställts in, för att i stället åka till Luleå och tala på MUF Norrbottens distriktsstämma (dom borde uppdatera sin hemsida, jag håller med).

Jo, jag tackade så klart ja till detta ärevördiga uppdrag när MUF:s ordförande Erik Bengtzboe fick förhinder, om jag förstod situationen rätt.

För det är ju just den här typen av tillfällen att få träffa moderata påläggskalvar (obs! könsneutralt) som är så givande för mig. När annars får jag till exempel långa applåder efter att ha dissat allt från att upphöja pragmatism till ideologi som till att ”ompröva” nämndemannasystemet (en av mina käpphästar som alltså togs väl emot i Luleå även av de två M-nämndemännen i publiken) samt att regeringen (läs kd) gör klokt i att sluta med skojpratet om att Systembolaget har alkoholproblem, förlåt  alkoholmonopol.

Stärkt i tron att jag faktiskt har rätt rätt återbördades jag i lördags eftermiddag till huvudstaden, där maken överraskade även mig med att bjuda på middag på gotländsk krog. Kan rekommenderas … i väntan på Almedalen!

Men nu är det söndag kväll, i Aftonbladet läser jag Lena Mellins gosiga helgintervju med nye S-ledaren Stefan Löfven. I Expressen söndagsintervjuar Cecilia Hagen snällt S-partisekreteraren Carin Jämtin, och klockan 21.15 i kväll intervjuas Stefan Löfven i SVT Agenda, av Mats Knutson.

För säkerhets skull.

Dela/spara

Den forna S-ledaren, det avhoppade miljöröret Maria Wetterstrand och jag hade alltså i onsdags äran att inför ett hyfsat stort urval av den svenska juristkåren fundera högt om att göra livsval, vara modig som kvinna. Nej, vi var verkligen inte överens om allt bara för att vi alla var just kvinnor! Mer om detta på måndag då undertecknad recenserar tillställningen på Sundsvalls tidnings ledarsida.

Denna fredag som går mot sitt slut har jag slipat på talepunkterna inför morgondagens framträdande på MUF Norrbottens Distriktsstämma i Luleå. Eller om det nu är Förbundsstämma. I brist på MUF- och över huvud taget partibakgrund har jag ingen riktigt bra koll på sådant där.

Hur som helst, det ska bli jättekul att få drilla uppemot utlovade 40-50 ungmoderater om livet i riksdagen, mina hjärtefrågor, det parlamentariska läget, vad som händer i skatteutskottet och vart … allianståget är på väg.

Vad jag vet om det? Ni anar inte vad man kan klura ut under en flygresa på dryga timmen!

Dela/spara

Men när M-magasinets läsare hade sagt sitt föll deras röster på Kikki Danielsson, som rörd tackade för utmärkelsen med schlagersång!

Värdinna för galan var förstås Stormappien själv, Amelia Adamo, tidningsdrottning, prisets grundare och instiftare. Adamo ackompanjerades mästerligt av Pia Johansson. Om Pia vet jag inte mycket mer än att hon är barnbefriad katolik och påminutenveteran, men oj så proffsig hon var!

Väl uppstigen i morse (tisdag) ägnade jag förmiddagen åt ett skatteseminarium om vad som utmärker en bra domare och en vederhäftig dom i skattemål, i regi av  Institutet för Rättssäkerhet. Därefter lunchmacka och givande prat med för mig nyfunna skattekompisar på olika positioner i samhällskroppen. Sedan rask promenad till rummet på riksdagen för att förbereda möte med justitieministerns stabschef. Vad vi pratade om? Glöm det, skulle aldrig falla mig in att berätta…

Återbördad till tjänsterummet funderade jag på min medverkan i onsdagens begivenhet hos Transparency International Sverige. Ämnesbeskrivningen är kanske inte den mest insmickrande men seminariet som börjar kl 11.00 är fullsatt, och har rubriken: Klarar det svenska samhället att stå emot korruption i framtiden?

Jag har kommit på en del smarta saker att säga om den saken och avser att här på bloggen återkomma i ämnet.

Men onsdagen slutar inte där! Om allt går vägen infinner jag mig klockan 15.00 på Clarion Hotel för att där delta i Svensk juriststämma som har bjudit in Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och mig för att tala om livsval. Kan ju bli intressant, och då är det inte mina egna val jag har i tankarna.

För att runda av: På DN Debatt försöker Stefan Edman och Göran Greider piska nya S-ledaren Stefan Löfven i famnen på MP och V. The show must go on, liksom. Själv sätter jag en slant på att Löfven är klokare än så. Dessvärre.

Så var det dom här pensionerna. Då tänker jag inte på statsministerns ballongtest, utan på de gamla grekerna. På deras moussaka, olivolja och längtan att få jobba till 75? Nej, jag skulle inte tro det. Snarare statlig pension vid 53 och minimilöner som vida överstiger spanjorers och portugisers.

Hör själv här…lalalalalalalala, lalalalalalalala, lalalala. lla,

Dela/spara

Jo, mina tankar är desamma som de hos själsfränden här:

Hej Maria
Såg dig på tv4 häromdagen, och måste bara tacka dig för dina befriande uttalanden om att inte ha barn. Det är helt fantastiskt att du vågar säga det du tycker. Det känns så befriande för mig som heller inte har barn att det finns andra som tänker likadant. Hela samhället är uppbyggt på att man skall bilda familj och när man faller ur normen, kommer frågorna. Varför
är det helt ok att fråga någon när man skall skaffa barn eller varför man inte har barn? Det är väl ingen som frågar, varför har du skaffat barn, eller? Dessutom är det bara vi tjejer som får frågorna, min sambo har aldrig behövt svara på dumma frågor. Nu börjar jag bli för gammal, och det har ju sina fördelar…

Det som däremot bekymrar mig mycket är hur det skall bli när jag blir gammal. Jag har haft mindre trevliga upplevelser av äldrevården både på nära håll och även vänners anhöriga. Man känner vanmakt och skräck inför att bli gammal och inte ha barn som kan hjälpa till så att man får en dräglig ålderdom. Det spelar ingen roll om det är privata vårdgivare eller
kommunala, tyvärr finns det mycket mer att önska när det gäller hur vi tar hand om våra gamla.

Du verkar vara en mycket klok kvinna med hjärtat på rätt ställe, kan du inte påverka dina allianskamrater att göra något åt denna förfärliga utveckling? Jag har vänner i samma ålder som mig (strax över 40) som också tänker samma tankar,
måtte vi slippa behöva hjälp, vem skall ta hand om oss som inte har yngre anhöriga? Tack än en gång för en bra ”tv-insats”, och jag hoppas ni får regera några år till, så att ni hinner genomföra förbättringar inom äldreomsorg, arbetslösheten, och ekonomin.

Ha det gott i kylan, och lycka till med löpträningen!

Tackar för det syster! Ska göra allt för att påverka mina allianskompisar. Och i helgen avverkade jag halvmilen på 27.48!

Ses vi i spåret?

Dela/spara