Jo, mina tankar är desamma som de hos själsfränden här:

Hej Maria
Såg dig på tv4 häromdagen, och måste bara tacka dig för dina befriande uttalanden om att inte ha barn. Det är helt fantastiskt att du vågar säga det du tycker. Det känns så befriande för mig som heller inte har barn att det finns andra som tänker likadant. Hela samhället är uppbyggt på att man skall bilda familj och när man faller ur normen, kommer frågorna. Varför
är det helt ok att fråga någon när man skall skaffa barn eller varför man inte har barn? Det är väl ingen som frågar, varför har du skaffat barn, eller? Dessutom är det bara vi tjejer som får frågorna, min sambo har aldrig behövt svara på dumma frågor. Nu börjar jag bli för gammal, och det har ju sina fördelar…

Det som däremot bekymrar mig mycket är hur det skall bli när jag blir gammal. Jag har haft mindre trevliga upplevelser av äldrevården både på nära håll och även vänners anhöriga. Man känner vanmakt och skräck inför att bli gammal och inte ha barn som kan hjälpa till så att man får en dräglig ålderdom. Det spelar ingen roll om det är privata vårdgivare eller
kommunala, tyvärr finns det mycket mer att önska när det gäller hur vi tar hand om våra gamla.

Du verkar vara en mycket klok kvinna med hjärtat på rätt ställe, kan du inte påverka dina allianskamrater att göra något åt denna förfärliga utveckling? Jag har vänner i samma ålder som mig (strax över 40) som också tänker samma tankar,
måtte vi slippa behöva hjälp, vem skall ta hand om oss som inte har yngre anhöriga? Tack än en gång för en bra ”tv-insats”, och jag hoppas ni får regera några år till, så att ni hinner genomföra förbättringar inom äldreomsorg, arbetslösheten, och ekonomin.

Ha det gott i kylan, och lycka till med löpträningen!

Tackar för det syster! Ska göra allt för att påverka mina allianskompisar. Och i helgen avverkade jag halvmilen på 27.48!

Ses vi i spåret?

Dela/spara

Nilsson var irriterad och sur på att det hade tagit så lång tid från det att Socialdemokraterna begärde fredagens aktuella debatt om riskkapitalbolag i den skattefinansierade välfärden, och det gjorde alltså S den 10 november, till dess att debatten ägde rum, vilket alltså var i går den 3 februari.

Det säger sig självt att riksdagens arrangemang med aktuella debatter får något löjeväckande över sig om debattlystna riksdagsledamöter ska behöva vänta i flera månader innan den aktuella debatten blir av. Indignationen kan ju hinna gå över, opinionsvågorna lägga sig och – hemska tanke – mediernas strålkastarljus ha hunnit vändas åt annat håll flera gånger om. I det läget kan jag väl förstå att det inte är kul alls att äntra talarstolen, elda upp sig och slugga hej vilt … oklart bara varför och mot vem?

Men så var knappast fallet i fredags. För ingen, absolut ingen, kan ha glömt höstens avslöjanden om missförhållanden inom äldrevården. Och den folkliga ilskan, som absolut delas av oss politiker, är helt intakt.

Som finansministern också påpekade i riksdagsdebatten arbetar alliansregeringen intensivare än någon annan S-regering tidigare har gjort med att sätta stopp för dessa skatteupplägg som har gjort det möjligt för riskkapitalisters vårdbolag och deras investerare att plocka ut miljardvinster i (lågskatteländer) utomlands i stället för att göra rätt för sig i (högskattelandet) Sverige.

Jo, jag är klibbig part i målet men det ligger inte för mig att av enbart lojalitetsskäl kelgrisa med vare sig regeringen eller enskilda statsråd. Självklart har jag också en och annan synpunkt på hur alltför höga skattenivåer påverkar folks agerande, men låt mig återkomma till det. (Och då tänker jag inte främst på införseln i landet av billig lågbeskattad alkohol som sätter Systembolagets stolta paroller ur spel och som dessvärre också är en grogrund för tung kriminalitet i hamnstäder som Malmö).

Finansminister Anders Borg var som sagt föredömligt tydlig i fredagens välfärdsdebatt med att det NU får vara färdigåkt med räntesnurrekarusellen. I dagens DN annonserar Borg att det redan om ett par månader – mars eller april, vad vet jag? – kommer förslag från regeringen som ska sätta stopp för välfärds- och andra tjänsteföretags möjligheter att gömma vinster utomlands.

I likhet med en hel del andra litar jag på finansministern. Som det (nästan) står i psalmen: Vår Anders är oss en väldig Borg.

Lördag på er!

Dela/spara

Vad jag gjorde i stället? Förmiddagen försvann i ett nafs. Svettades på löpbandet och grejade halvmilen med marginal under 30 minuter, vilket inger hopp om ett skapligt nytt personligt rekord vid den stundande Premiärmilen.

Sedan satt jag vid matbordet och funderade på det här med upplevelse av döden och barnlöshet. Det är temat för Malous champagnelunch i TV4 i morgon där jag medverkar tillsammans med Zinat Pirzadeh (minst lika höggravid som Kronprinsessan kan jag meddela) och Henrik Fexeus.

Nej, jag visste inte heller vem den karln var men nu vet jag, och Fexeus är klart intressant! Hur kul vi var tillsammans får ni kolla själva i morgon efter klockan 10.00 i TV4.

Till avdelningen mer seriösa aktiviteter i veckan hör ett seminarium som jag bevistade härom morgonen. Min partikompis och rumsgranne Elisabeth Björnsdotter Rahm bjöd in till ett seminarium om millenniemålen för kvinnor och barn, med vidhängande utrop: Hur kan de uppnås?

Inte vet jag vilka frågor biståndsminister Gunilla Carlsson fick av TT (se bilden ovan) utanför sammanträdeslokalen Mittpoolen i Östra riksdagshuset där vårt seminarium ägde rum. Men inför oss seminariedeltagare var Carlsson smittande entusiastisk över de framsteg som regeringen gör i det trägna arbetet med att göra livet mer uthärdligt för fattiga kvinnor och barn i vår omvärld.

Biståndsminister Gunilla Carlsson (yes, en handläggarkollega till mig på M-kansliet under mitten av 90-talet) hymlade inte med att Sveriges regering ofta står ensam på förbättravärldenbarrikaderna. Jag högg på betet och frågade vilka länder Sverige har mest hjälp av i sin strävan att göra livet bättre för kvinnor och barn?

Världsbanken och USA, var biståndsministerns svar, i min mer avskalade tolkning.

Men min största aha-upplevelse var upplysningen att  kvinnor som får lära sig att läsa också ser till att lära sina barn att läsa. Jag minns inte vem av de inbjudna engagerade kvinnorna i panelen (se bilden) från UNICEF, Amnesty, Svenska  Afghanistankommittén, RFSU och UNDP som levererade denna sakupplysning. Själv är jag fortfarande skakad – av en insikt som borde vara självklar även för mig. Men så alltså icke.

Vid samma tillfälle lärde jag mig också att löjligt lättbotade fall av diarréer, malaria och lunginflammation står för över 50 procent av världens barnadödlighet.

Den sista, smått desperata fråga som biståndsminister kastade ur sig innan hon var tvungen att lämna löd: Hur svårt kan det bli???

En mer träffande sammanfattning av världens oförmåga att hjälpa får man leta efter.

Dela/spara

Dela/spara

Ett fundament för rättssäkerheten är att man kan lita på analyser och utlåtanden från behöriga myndigheter. Men vad händer om det fundamentet brister? Den och andra frågor ska luftas under kvällens debatt. Försitt inte chansen att lära mer i en för rättssäkerheten avgörande fråga!

Dela/spara

Så rullar riksdagsåret 

I måndags morse var det frukostsamtal med planeringsprat inför nästa måndags kvällsövning hos S:ta Katharinastiftelsen i ett lika uppmärksammat som angeläget ämne. Jag har fått förtroendet att denna kväll (31/1) agera samtalsledare med allt vad det innebär i form av instudering, nagelbitning och förberedelse. Återkommer med rapport om hur det gick.

Häromdagen damp så säsongens premiärerbjudande ner om att få panelboxas under sommarens politikervecka i Almedalen. Inbjudare är inte den nya S-ledaren vem det nu blir utan Tidningsutgivarna.  Och ja, det är tryck- och yttrandefrihetens framtida ställning som står på agendan. Ämnet är lika ödesmättat tungt som det låter, så den här gången kändes det nästan som en medborgerlig plikt att tacka ja!

Av bara farten har jag också gått med på att årsmötestala hos partikamraterna i Nynäshamn, moderatkompisarna i Kista och på ungmoderaternas förbundstämma i Luleå. I mars blir det besök och anförande hos Juristklubben i Kalmar, liksom hos M-kvinnorna i barndomsstaden någon vecka senare för att då diskutera RUT-reformens förtjänster.

Glömde jag nämna Smålandsgillet? Till skillnad från vad man skulle kunna tro huserar detta solenna sällskap i Stockholm, och dit är jag högtidligen inbjuden för att i februari redogöra för min långa resa, från kalmarförorten Smedby ända in i rikspolitiken. Det förpliktar.

Men i morgon är det onsdag och heldagsinternat med Domarnämnden och efterföljande middag i Svea Maträtt. Men före dess avbrott för votering i kammaren klockan 16.00, utan dramatik såvitt jag kan bedöma. Om det blir något raffel i morgondagens aktuella debatt om arbetslösheten, på begäran av Socialdemokraterna, återstår att se, som det brukar heta när man inte har en susning.

I övermorgon är det första sammanträdet för året i Skatteutskottet. Ekot påminde mig om det. Strax före torsdag lunch bär det i väg till internat med den moderata riksdagsgruppen … och ja, statsministern kommer dit och hemligheter kommer att avhandlas – en masse.

Hörs!

Dela/spara

Nej, och därför kan Håkan Juholts medialt hårdbevakade föreställning i dag bara uppfattas som att han, en illa tilltufsade underdog, vill visa att han visst hade kunnat sitta kvar om bara partiets gräsrötter hade fått bestämma.

Jag är själv infödd kalmarit och har inget alls emot Oskarshamn som plats på jorden, men det känns lätt absurt att denna trots allt håla plötsligt blir brännpunkt för det politiska livet. Åtminstone enligt mediernas världsbild. För aldrig någonsin har väl en partiledares avgång fått SVT och SR att så grundligt stuva om sina programtablåer som skett denna lördag. Ingen motsvarande politisk händelse skulle ha fått samma våldsamt uppskruvade proportioner som denna.

Och det kan väl inte ha något annat att göra med än att huvudpersonen är sosse…???

Dela/spara

I kväll upprepas beskedet: Juholt sitter kvar. För att leda det största riksdagspartiet i valrörelsen 2014?

Som tänkande medborgare tillåter jag mig att vara övertygad om motsatsen: Håkan Juholt saknar insikt om att han själv är problemet, därför är hans dagar räknade.

Så var det sagt.

Dela/spara

Jag tackar för visat intresse och kliar mig i skallen (nej det är inte helt enkelt med min pansarfrisyr) i jakt på nya uppslag som kan hålla besökstrafiken igång.

Vad sägs till exempel om min artikel i dagens Barometern i ett alltid lika angeläget ämne? Noterade förresten att krönikan på pricken 10.04 dök upp på TT:s (inrikes)-bevakningslista. Den uppmärksamheten är man rakt inte bortskämd med.

Om knappt en timme, klockan 13.00, sitter jag bänkad i kammaren för att närvara vid riksdagens ceremoni med anledning av Minnesåret 2012 tillägnat Raoul Wallenberg. Det känns stort. Och det var en fin ceremoni, kan jag berätta i efterhand. Av en lycklig tillfällighet fick jag möjlighet att hälsa på Raoul Wallenbergs syster Nina Lagergren (skrålla ner en bit) som jag råkade i Bankhallen.

Därefter bums till riksdagsrummet för att fortsätta min instudering av den digra luntan (vi talar 30 centimeter) ansökningshandlingar, psykologtest och intervjuresultat inför morgondagens sammanträde med Domarnämnden. Jepp, det betyder att jag missar morgondagens livesända partiledardebatt från riksdagens plenisal. Men jag utgår från att det lär finnas alla skäl i världen att återkomma till den. Det ser Håkan Juholt till, och honom kan man lita på. 

Dela/spara

I ärlighetens namn brukar det programmet gå mig obemärkt förbi också, men i kväll var jag hemma tidigt och blev helt tagen.

- Folk saknar hopp i vårt land, konstaterar programledaren och får det att låta som en objektivt ställd fråga.

Överraskande för ingen nickar Juholt eftertänksamt instämmande och jo, han tycker att det är intressant att programledaren säger så.

Programledaren tar ny sats och undrar:

- Vad vill du undvika i år, Håkan?

Håkan vill undvika att göra människor illa. Såväl nära och kära som … alla människor.

Programledaren påminner Håkan om att han fyller 50 i år, och illustrerar den stundande högtidsdagen med att hålla upp ett svartvitt fotografi på Hjalmar Branting.

- En stilig karl, konstaterar programledaren.

Håkan håller med.

Programledaren erinrar Håkan om hans hot – eller om det var löfte – att raka av sig mustaschen.

Håkan avbryter lent men bestämt och förtydligar att i så fall måste det ha hänt någonting alldeles särskilt. Och tillägger: Då kommer jag att berätta om det!

- Då är du välkommen hit, kvittrar programledaren.

Partiordförande Juholt tackar för ett trevligt program.

Och kanalen som sände heter alltså inte Putin-teve i allmänhetens tjänst utan SVT1.

Dela/spara