Sabuni är ensam kvinna i studion, hennes argument mot bland annat kvinnlig könskvotering till bolagsstyrelserna, med mera, viftas nonchalant bort av S-feministen Borgström.

Borgström anklagar det kvinnliga statsrådet för att inte vilja se att kvinnor i Sverige är förtryckta av män. Programledaren Persson lallar med.

Som tv-tittare konstaterar jag att de båda männen i Aktuellt-studion uppenbart anser sig veta bättre än den kvinnliga jämställdhetsministern att svenska kvinnor är diskriminerade och förtryckta av män.

Och plötsligt fick feministernas så omhuldade förtryckande strukturer ett ansikte – eller snarare två. Ja, även för mig.

Dela/spara

Genom en läcka har jag förstått att ”störande utspel” ska hjälpa Mona Sahlin att vinna valet. Hennes kampanjchefs utspel om att Moderaterna skulle gråta krokodiltårar över S-kritiken mot statsministerparets gemensamma inkomstskattesänkning på 125 000 kronor till följd av regeringens politik, är just ett sådant utspel!

I sak är det fullständigt nonsens men det stjäl förstås uppmärksamhet från valets viktigaste sakfråga som det forna arbetarpartiet för allt smör i Småland inte vill diskutera: JOBBEN

Vad offentliga personer tjänar eller förlorar på sänkta eller höjda skatter, är inget som man bör uppröras över. Så känslig kan man inte vara, särskilt inte när allvarligare saker står på spel, typ landets ekonomi, företagsverksamhet och människors arbeten.

Därför passerar man anständighetens gräns med råge om man – som sossarna har gjort – insinuerar att paret Reinfeldt och andra ledande moderater har ett eget, privatekonomiskt intresse av sänkta inkomstskatter. Här talar vi smutskastning som inte hör hemma i den politiska debatten.

För hur trovärdiga är egentligen de rödgröna när de ondgör sig över att även höginkomsttagare tjänar på regeringens skattesänkningar samtidigt som de i deras gemensamma valmanifest lovar att behålla över 90 procent av regeringens skattesänkningar? Skattesänkningar i form av jobbskatteavdrag som har hållit igång produktionen i en tid av djup finansiell kris. Allt för att rädda människors jobb och skapa fler arbeten.

Verkligheten är nu inget som verkar bekymra Karin Pettersson. I artikeln som låg till grund för morgonens munhugg i tv-studion skriver hon: ”För vår del tänker vi ägna de kommande veckorna åt att fortsätta berätta hur de med de högsta inkomsterna gynnas av alliansens politik, och vad vi vill använda pengarna till i stället.”

Fortsätt gärna att berätta, men glöm då inte att också förklara varför Socialdemokraterna och de rödgröna ytterligare vill sänka maxtaxan på dagis? Samma maxtaxa som Göran Persson överraskade omvärlden med när han i valrörelsen 1998 desperat behövde locka medelklassväljare till S och därför gjorde höginkomsttagarna till de största vinnarna på reformen.

Nu ska de rika alltså bli ännu rikare! Det blir nämligen följden av att låginkomsttagarna proportionellt tjänar mindre ekonomiskt på maxtaxan och är med och finansierar de rödgrönas förslag om billigare barnomsorg åt höginkomsttagare.

Hörde jag smutskastning?

Dela/spara

Nåväl. I onsdags eftermiddag satt jag alltså på tåget mot Värnamo. Under resans gång uppstod trubbel i form av ”överfyllda” toaletter i tågvagnarna 3,4 och 5 (av totalt 5 vagnar). I Linköping löstes ”problemet” med en tågförsening som följd. SJ:s styrelseordförande Ulf Adelsohn var fnissigt nog med på tåget. Han kom förbi min plats och skrockade nöjd att SJ på egen hand faktiskt hade begripit att beställa fram kiss& bajsbilen (min översättning) till stoppet i Linköping.

Som sagt, jag missade anknytningen i Nässjö men rullade imponerande nog ändå in på Värnamo station bara en kvart försenad. Där väntade partikamraten Malin Wengholm. Hon är bygdens snyggaste (även som kvinna måste man få tycka det) och ortens mest omstridda politiker. Men oj så entusiastisk och stryktålig!

Som de drillade samtalskampanjare Malin och jag är avverkade vi två timmars dörrknack i ett bitvis ösregnigt Värnamo city i onsdags kväll. Totalt blev det ett 50-tal knackade dörrar inklusive samtal med mestadels redan frälsta.

Men sådana väljare behöver också få uppmärksamhet och höra att det är viktigt att de också röstar i valet! Ja, särskilt i ett val som trots goda siffror för Alliansen faktiskt kan gå hur som helst. (Vårt dörrknack gick i repris i torsdags kväll, fast då i Nässjö där ungefär lika många dörrar knackades med lika värdefullt utfall).

I torsdags morse körde Malin oss till Adelövs marknad, mellan Gränna och Tranås, och med anor från 1780-talet. Där knallade (hehe) vi omkring, träffade väljare och slängde käft med kreti och pleti.

Ja, så stötte vi ihop med M-kvinnornas ordförande Magdalena Andersson i Alliansståndet.

I mitten M-kvinnornas ordförande Magdalena Andersson, Malin till höger och ännu en M-kvinna till vänster, som jag tyvärr inte har namnet på.

Näst på tur på onsdagens valprogram stod besök i Habo. Och Habo är rakt inte vilken kommun som helst. Förutom att den är moderatledd sedan 1981 utsågs Habo i våras av tidningen Fokus till Sveriges bästa plats att leva på.

Så det är klart att jag var väldigt nyfiken, särskilt på det moderata kommunalrådet Thomas Werthén. Han är en genomsympatisk man, skulle det visa sig, som hellre prioriterar kontakter med kommunens invånare än att i onödan nöta skrivbordsstolen.

Men, som Werthén underströk, förutsättningen för att han ska kunna vara så mycket ute bland folk är att han kan lita på kommunens tjänstemän och kvinnor. Och det kan han.

Att hans kontakt med kommunens befolkning är både viktig och uppskattad framgick när vi stod där utanför kommunhuset och jag skulle fotografera Thomas.

Med ett hipphopp ut från entrédörren flög två pojkar i rullbrädeåldern viftandes med ett tomt vitt papper som de hade fått av någon hygglig byråkrat. Nu skulle de ut och samla namn för att fixa en ny rullbräderamp!

Aningen förbluffad iakttog jag hur kommunalrådet Thomas Werthén verkligen tog sig tid att lyssna på grabbarnas önskemål och hälsade dem hjärtligt välkomna upp på hans tjänsterum när deras tomma papper fyllts med namn. Ja, han pekade till och med ut vilket fönster som var hans.

Det stämmer att Thomas Werthén är släkt med den bortgångne Hans Werthén, mannen som under hur många år som helst var portalfigur i svenskt näringsliv. Jag har honom på plansch på utedasset i Värmland där han tillsammans med en säkerhetsnålprydd Stickan Andersson, en läderpajklädd PG Gyllenhammar och en lika juvenil Anders Wall med ölburkar i högsta hugg utropar: Ungdomen behöver framtidstro!

En annan person i Habo som gjorde intryck är Johan Lundström. Under lunchen i onsdags med partivännerna, kommunalrådet Werthén och lokalt näringsfolk presenterade sig Johan så där lite lagom anspråkslöst som bilförsäljare.

Att han är delägare i Runes Bil AB sa inte mig så mycket förrän jag fick klart för mig att företaget har utmärkt sig för sjätte året i rad i kategorin bilförsäljare som har mest nöjda köpare.

Summa summarum: Att valkampanja är kul och viktigt och bjuder på många positiva överraskningar!

Superframgångsrika Runes bil finns i Habo. Tillfällighet?

Habos moderata kommunalråd utanför kommunhuset en solig onsdag mitt under den brinnande valrörelsen 2010.

Dela/spara

Att kantareller skulle vara ”en god källa till högvärdigt protein”, som DN:s Karin Bojs predikar denna söndag, är däremot en sanning med modifikation. Enligt Livsmedelsverket är proteininnehållet inte högre än 1,5 procent, vilket innebär att en normalviktig person behöver äta cirka 6 kg kantareller för att täcka sitt dagliga proteinbehov. Och det tror jag inte ens att min trappuppgångsgranne Karin Bojs mäktar med att göra.

Men ändå, vilken härlig söndag denna svampens dag!

Någon utflykt till i svampskogen blir det dock inte för min del. I almanackan finns i stället inbokat ett pass kl 14.00-16.00 i Moderaternas valstuga på Brommaplan.

Kom gärna förbi och låt oss byta några ord! Varför inte om dagens Sifo?  Mätningen bekräftar gårdagens Demoskop, som bekräftar…Ja, att Alliansen får väljarnas förtroende att leda landet i fyra år till.

Jag vet! Det är farligt att bli övermodig. Av valrörelsen återstår fjorton långa dygn då mycket kan hända.

Jepp. Så det gäller att kämpa på in i det sista. Förhoppningsvis står en och annan svamp oplockad i skogen även efter den 19 september.

Dela/spara

Vårt system bygger på att väljarna innan de går in i det slutna valbåset tar emot önskade valsedlar från partifunktionärer eller plockar åt sig valsedlar från bord inne i vallokalen.

Väljare kan uppleva det som besvärande att omgivningen kan iaktta vilka valsedlar de plockar åt sig. Jag har själv noterat att det finns väljare som stoppar på sig valsedlar från samtliga partier, förmodligen i syfte att förstärka dimridån kring hur de faktiskt tänker rösta. Men hjälper det?

Risken finns att den som till exempel tar både en M- och en S-sedel i låt säga blåa Vellinge eller röda Gällivare ändå förmodas vara en avvikare.

Samma misstanke kan uppstå om någon plockar på sig en SD-sedel, oavsett om han eller hon förser sig med de andra etablerade partiernas valsedlar.

Jag säger inte att det här är ett stort demokratiproblem, men nog är det dumt att förneka att problemet finns.

Dela/spara

Hm…börjar jag inte låta som en riktig politiker?!

En ny iakttagelse var att en av de automatiska dörrarna ner till själva tunnelbanan vägrade att öppna sig och det med följden att de stressade kollektivtrafikanterna snudd på stångade näsan i den stängda glasdörren innan de hann uppfatta felanmälningslappen.

Ni vet själva hur generad man kan känna sig i den situationen. Särskilt när det står någon och ser på hur man gör bort sig. Påpassligt smög jag upp vid deras sida och pratade avledande om förtidsröstningen och tryckte valmaterialet i deras hand. Tacksamma över att jag räddat dem från deras pinsamma situation nickade de flesta mycket vänligt tillbaka och tackade för broschyren!

Slutsats: Även SL kan göra en insats för att öka röstdeltagandet genom att se till att i morgonrusningen fram till valet stänga av en automatisk tunnelbanedörröppning vid varje T-station i stan! Det underlättar för oss valarbetare att prångla ut vårt politiska budskap och främjar därmed ytterst demokratin!

Dela/spara

På eftermiddagen avverkade jag ett pass i den mobila ”valstugan” på Kungsholmstorg.

Mobilt torgmöte på Kungsholmstorg. Det funkade alla tiders!

Skillnaden med att dela ut valbroschyrer i närheten av Stockholms tingsrätt än vid andra valstugor är att … männen är snyggare.

Jag inser att det kan låta sexistiskt. Men advokatkillar i kostym på väg till eller från rätten ser tilltalande ut, om ni frågar mig. Så var det sagt.

Jovisst, poliserna som vid femtiden i eftermiddags strömmade ut ur Polishuset var ganska snygga de också.

Men det hjälps inte. Gladast blev jag i dag av att möta entusiasmen hos alla de människor som mitt i det stressade steget på väg in till Apoteket, Systembolaget eller ICA ändå tog sig tid att stanna till för att instämma i landets behov av en fortsatt borgerlig regering.

Inte för att allt som regeringen har gjort hittills har varit perfekt. Men som den före detta långtidssjukskrivna kvinnan vid övergångsstället berättade för mig,  äntligen har hon fått en chans att komma tillbaka. Jepp.

Fast det hindrar inte att det ligger en sten kvar och skaver i skon. För det gör det, åtminstone i min. Wikileaks grundare Julian Assange får gärna reta gallfeber på militanta feminister hur mycket han vill. Betydligt mer störd blir jag av att Rättssverige gick så totalt i spinn under hans besök häromsistens .

Om detta rättsliga haveri skriver Oscar Swartz så analytiskt, träffsäkert och bra att jag själv lugnt kan lägga ner pennan.

Kungsholmsmoderater och jag. Varför jag inte bär gul partijacka? Därför att jag är fåfäng.

Dela/spara

Ja, till skillnad från turisterna från världens alla hörn som med Stockholmskartan i högsta hugg hellre frågade mig om vägen till Slottet än vad just jag avser att uträtta i Sveriges riksdag nästa mandatperiod.

Dessbättre tog varken italienare eller amerikanare illa upp när jag insåg mitt misstag och gnidet ryckte tillbaka min egenhändigt finansierade valfolder. Den kostar trots allt cirka 2.70 per styck…

Och visst, en snygg kille såg mest generad ut när jag tryckte min valbroschyr i hans hand. Men vad då? Det var först när jag såg sladden i hans och kollegans nacke som jag hajade att de tredagarsskäggstubbiga grabbarna med t-shirt, kavaj och slitna jeans inte primärt besökte Sergels valstugekoloni som väljare!

Sedan var det faktiskt en hel del sköna väljare – mestadels kvinnor, för att vara korrekt – som kom fram, greppade min arm och lovade mig deras kryss. Men bara i utbyte mot att jag fortsätter att ”våga bråka”. Det låter som en deal, tycker jag.

Det stod en tandemcykel bakom Sergelstugan. Den tillhörde miljö- och trafikborgarrådet Ulla Hamilton. Där bak: Johan Ludvigsson.

Har ni förresten sett partiets tv-reklamfilmer som presenterades i dag? Om inte finns de att beskåda här.

Nog för att många kärleksrelationer inleds på jobbet, vilket är en av valfilmernas poänger.

Men är kärlek på jobbet ett skäl att rösta på det nya arbetarpartiet?

Dela/spara

Alltså har jag än så länge noll kommentarer till De rödgrönas utspel i dag. Men det finns ju andra som har analyserat…

Däremot har det inte undgått mig att statsminister Fredrik och finansminister Anders i förmiddags grillade kolbullar till lunch i vargskogen. Mättande och ”stabbig” föda för jägare och skogsmänniskor! Men hälsofaktorn ska vi nog tala tyst om.

Hur som helst är besöket en nog så viktig politisk händelse, inte minst för en Sommarvärmlänning som jag.

I härlig kontrast till den lantliga värmländska idyllen invigde jag i veckan Moderaternas första HBT-valstuga genom tiderna. Stolt är bara förnamnet. Invigningstalet kan läsas här, och genomslaget i media blev inte alls dumt!

Och i morgon ses vi i Moderaternas valstuga på Sergels torg. Ja, vi som vill, vill säga.

Dela/spara

Men barnalstrandet hamnade förstås i fokus när jag i onsdags debatterade den svenska jämställdheten med Gudrun Schyman. Nej, inte övertygade vi varandra den här gången heller, men aningen skakad blev ändå Schyman när jag backade kvinnokampsbandet till mitten av 1800-talet. Vid denna tid hyste Socialismen en stark motvilja mot kvinnors lönearbete. Den Första internationalens kongress 1866/67 föreslog till och med att kvinnors lönearbete borde förbjudas.

Varför? Jo därför att kvinnligt lönearbete antogs bidra till låga löner för männen. Arbetarrörelsen fruktade rent av att kvinnorna kunde konkurrera ut män och ta deras jobb. Det problemet löste den socialistiska rörelsen genom särskild skyddslagstiftning specialdesignad för kvinnor i syfte att få dem att stanna hemma och ta hand om – man och barn.

Överfört till nutid kan jag inte låta bli att dra en parallell till motståndet mot att kvinnor på en konkurrensutsatt marknad fritt och i egen regi få utöva yrken som de typiskt sett är överlägset bättre på än män: vård, omsorg och den nya framväxande hushållstjänstesektorn.

Som alla vet är det inte den borgerliga regeringen eller Svenskt Näringsliv som sätter käppar i hjulen för kvinnligt företagande, utan De rödgröna, LO och Gudrun Schyman.

Dela/spara