Flams tiger är inte parodisk

Åklagaren har fram till den 30 oktober på sig att överklaga Patent- och marknadsdomstolens friande dom i fallet Aron Flam. Får jag bestämma försitter åklagaren inte den chansen. Jo, jag går därmed på tvärs mot den massiva enighet som tycks råda från höger till vänster på kultur- och ledarsidor, bland jurister och journalister om att Flams hakkorsförsedda beredskapstiger är en parodi som gör publiceringen till ett berättigat upphovsrättsligt intrång.

Jag går inte här in på alla turer i målet Flam mot En Svensk Tiger utan konstaterar bara att den blågulrandiga tigern skapades av Bertil Almqvist i början på 40-talet. Svenska folket skulle då (som nu, om ni frågar mig) tänka på rikets säkerhet och iaktta vaksamhet, inte snacka bredvid mun för man kan aldrig veta var fienden har sina öron. Så kan andemeningen med tiger-kampanjen fritt sammanfattas.

Aron Flam är i sina kretsar en firad komiker, författare och kritiker av institutioner som t ex Sveriges Television. Gissar att flertalet som ”känner” Flam inte uppfattar att han främst vill identifieras som komiker/satiriker när han förser Almqvists tiger med hakkorsbindel och hitlerhälsning, utan att han därigenom vill rikta en bredsida mot det svenska etablissemanget under andra världskriget. Ja, som den samhällskritiker han är. Och som sådan har man anspråk på att bli tagen på allvar, man vill inte bli avfärdad som en simpel parodiker. Fråga någon som vet … typ mig.

Så nej, jag köper inte domstolens bedömning ”att Aron Flams användande av en tiger har utgjort en parodiskt inslag i hans kommunikation”. Domstolen tycks inte (vilja) begripa att kritiken av den svenska undfallenhetspolitiken under krigsåren är på dödligt allvar för Flam, så långt från parodi som det över huvud taget går att komma!

Åklagaren har alltså fram till den 30 oktober på sig att överklaga Patent- och marknadsdomstolens friande dom i fallet Aron Flam. Måtte åklagaren inte försitta den chansen. För det behöver bli auktoritativt fastslaget att enbart den omständigheten att den åtalade själv uttalar det magiska ordet ”parodi” inte är tillräckligt för en friande dom för brott mot upphovsrätten. I annat fall blir det parodi på rättvisan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.