Irrbloss eller inte – påverkade Metoo Arnaultdomen?

Tror att jag har läst, klippt ut och samlat det mesta om Metoo som kommit i min väg. I arkivet ingår sedan förra veckan också Stockholms tingsrätts dom mot Jean-Claude – alias kulturprofilen – Arnault. Han dömdes till två års fängelse för våldtäkt med förordnande om fortsatt vistelse i häkte tills domen vinner laga kraft. Domen överklagades till Svea hovrätt i torsdags.

Rättegången mot Arnault har i allt väsentligt ägt rum bakom stängda dörrar med noll insyn för allmänheten eller medierna. Jag förstår att en öppen rättegång hade blivit ännu mer påfrestande för målsäganden, men det hjälps inte. Varför har jag utvecklat här.

Undertecknad, allmänheten och den samlade mediekåren vet alltså ingenting om vad som har sagts eller i övrigt utspelats i rättssalen mellan målsäganden och den åtalade. Man får vara tacksam då att tingsrättens dom är mycket tydlig och utförlig när det gäller domstolens bedömning av målsägandens tillförlitlighet och vilken tilltro som ska fästas till hennes berättelse.

Enligt tingsrätten ger målsägandens berättelse om vad som hände i Arnaults övernattningslägenhet natten för snart sju år sedan ”ett trovärdigt intryck”. Berättelsen styrks dessutom av flera vittnen, och tingsrätten finner det ställt utom rimligt tvivel att Arnault har ”tvingat målsäganden att utföra oralsex genom att hålla fasta hennes nacke så hårt att hon inte har kunnat ta sig loss samtidigt som han förde in sitt könsorgan i hennes svalg”.

Domen har tagits emot med beröm och lättnad från flera håll, bl a av SvD:s juristexpert Mårten Schultz och Aftonbladets krönikör Oisin Cantwell. Och visst, läser man domen framstår målsägandens berättelse som trovärdig och ingen normalt funtad människa kan invända mot att gärningen ska bedömas som våldtäkt (Brottsbalken 6 kap 1 §). Men betyder det att domen är invändningsfri?

Jag tycker inte det och ska förklara varför. Minimistraffet för våldtäkt ”av normalgraden” är två års fängelse. Men om det är fråga om ett övergrepp som ”med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anses som mindre grovt” kan straffet sättas lägre (BrB 6 kap 1 §, tredje stycket). Ja, det kan till och med bli aktuellt med villkorlig dom. Det märkliga är dock att tingsrätten i sin dom på över 50 sidor överhuvud taget inte berör frågan om det fanns sådana förmildrande omständigheter som gör att brottet kan anses mindre grovt. Sida upp och sida ner resoneras det om målsägandens trovärdighet, men när denna väl är fastslagen skriver rätten med lagman Gudrun Antemar i spetsen i några ynka meningar att Arnault förtjänar två år i fängelse.

Vad som fattas i tingsrättens dom är ett resonemang om gärningens straffvärde. För säkerhets skull läser jag domen en gång till men ingenstans redovisar domstolen hur den har kommit fram till att våldtäkten inte ska anses som mindre grov. För nog finns det ett antal omständigheter i målsägandens berättelse som talar i Arnaults favör.

Händelsen tar sin utgångspunkt i att målsäganden och Arnault inleder frivilligt sex. Efter ca 15 minuter tar målsäganden själv initiativ till oralsex. Då händer det för henne oväntade att Arnault under minst 30 sekunder, kanske uppemot en minut (enligt målsägandens egen uppskattning) håller hennes huvud i ett järngrepp så att hon inte kan andas. Sedan återgår sexet till ett vaginalt samlag varunder målsäganden enligt egen uppgift är så chockad att hon förhåller sig helt passiv. Men enligt lagstiftningen som gällde då, 2011, fanns inte utrymme för att döma till våldtäkt på grund av utnyttjande av annans chocktillstånd, konstaterar tingsrätten. Därför är den ofrivilliga delen av oralsexet det enda momentet som tingsrätten anser att Arnault ska dömas för. Och där klipper tingsrätten alltså till med två års fängelse utan egentlig motivering.

Med risk för att bli hotad, hatad och bespottad måste jag ändå ställa frågan varför domen saknar ett resonemang om varför brottet med hänsyn till omständigheterna inte skulle kunna anses vara ”mindre grovt”? I så fall hade kanske ett års fängelse varit tillräckligt för denne nu 72-årige gärningsman?

Jag slutar där jag började. Metoo var en nödvändig renings- och uppvaknandeprocess som har gett upprättelse åt miljoner kvinnor planeten runt. Men blotta misstanken att Metoorörelsen har fått ett sådant inflytande över det svenska rättsväsendet att våldtäktsanklagade personer inte får en rättvis behandling i våra domstolar, är outhärdlig. Misstanken infinner sig faktiskt när man läser domen mot Arnault. Men eftersom allmänheten och medierna har varit förhindrade att bilda sig en uppfattning om vad som förekom i rättssalen – rättegången hölls ju i alla väsentliga delar bakom stängda dörrar – är det omöjligt att utifrån bedöma om den misstanken är ett irrbloss eller inte. Nu är det upp till Svea hovrätt att räta ut frågetecknen och redovisa en professionell bedömning av straffvärdet för den våldtäkt som man finner bevisat att Arnault har begått.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.