Lagstiftaren och Lagrådet avsnitt 2: Utvidgat rökförbud

Det är snart 13 år sedan rökförbud infördes på på restauranger, kaféer och pubar. Förbudet är knappast längre ifrågasatt, inte ens av den allt mindre andel av befolkningen som ännu röker. Och visst är det skönt att kunna lämna krogen utan inpyrda kläder, stinkande hår och sönderrökt hals.

Sedan den 1 juni 2005 får den kroggäst som vill ta ett bloss söka upp restaurangens rökrum, om det finns något. I annat fall är det utanför som gäller. Ordningen föregicks av en ganska livlig debatt, även om det bara var Moderaterna som motsatte sig ett lagreglerat förbud (riksdagsprotokoll anf 112-145).

Redan före 2005 fanns det rökfria serveringar och krogar eftersom folk frivilligt och i ökad utsträckning tog ansvar för sin egen hälsa och även andras. Många restaurangägare valde därför av eget intresse att införa rökfritt. Moderaterna delade självklart regeringens och de andra riksdagspartiernas syn på tobak och passiv rökning som ett hälsoproblem, men mitt parti hyste större tilltro till människors förmåga att själva ta kloka beslut. Slutsatsen för Moderaterna blev att marknadens självreglerade krafter borde få verka och att problemet skulle minska på frivillighetens väg, i kombination med informationssatsningar.

Nu – 13 år senare – går regeringen vidare och föreslår att rökförbudet ska utvidgas. Det ska bl a bli slut med rökning vid entréerna till restauranger, andra serveringsställen, sjukvårdsinrättningar, perronger, inhägnade idrottsplatser, lekplatser med mera (propositionens 6 kap 2 § punkt 10).

Den i dag rätt populära möjligheten att röka på uteserveringar ska också förbjudas. Lagrådet gör ingen invändning mot att regeringen vill förbjuda rökning på uteserveringar, utan konstaterar att saken nu gäller en utvidgning av ett rökförbud som riksdagen redan har funnit godtagbart. Däremot reagerar juristexpertisen skarpt mot att regeringen vill lägga ansvaret på restaurangägare (och andra) för att upprätthålla ett rökförbud på platser ”som de inte äger eller på annan grund disponerar över”.

På gator, trottoarer och andra allmänna platser är det inte privatpersoner utan polisen som ska se till att lagar följs och ordningen upprätthålls. Lagrådet slår fast denna polisens grundläggande funktion i det svenska rättssystemet och varnar för att en privatperson – t ex en krogägare – som tvingas upprätthålla ett rökförbud på sådana platser kan stå inför ”en svår och riskfylld uppgift, inte minst i ljuset av att gränserna för förbudets närmare omfattning i regel torde vara oklara”. Och detta särskilt som de aktuella miljöerna ofta är stökiga, då det inte är ovanligt att folk som samlas där också är berusade.

Lagrådets slutsats är solklar: ”Med hänsyn till det anförda avstyrker Lagrådet förslaget till rökförbud vid entréer till lokaler och andra utrymmen i den utformning som förslaget nu har fått”.

Man behöver inte vara justitieråd för att begripa att den som äger/disponerar marken till ett rökfritt ställe får en närmast omöjligt uppgift att upprätthålla rökförbudet också vid ”entrén” till ett sådant ställe. Ett konkret exempel från min egen vardag: I min bostadsrättsförening finns ett par inhägnade lekplatser. Trädgårdsfåtöljerna utanför lekplatsens staket intas ofta av grannar som både röker och fikar och lapar sol när den visar sig. När jag häromveckan stötte ihop med förenings ordförande frågade jag hur han såg på sitt nya ansvar att förhindra att röken sprider sig från rökande grannar på gården  (alltså utanför staketet) in till lekplatsen? Han skakar fortfarande på huvudet.

Om regeringen brydde sig om Lagrådets principiellt tunga kritik mot lagförslaget? Inte ett dugg! Regeringen har inte ändrat ett kommatecken i den del som Lagrådet skarpt tar avstånd från.

I riksdagen har det inte väckts några motionsyrkanden med anledning av Lagrådets kritiserade ”entréförbud”. Oppositionen – inklusive mitt parti – tycks inte bekymra sig för att den är på väg att lagstifta i strid mot en helt grundläggande ordning i vårt rättssystem, dvs att det är polisen som har ansvaret för att upprätthålla lag och ordning på allmän plats. Jag konstaterar att den juridiska expertisen i Lagrådet än en gång har talat för lagstiftarens döva öron.

I den del av propositionen som gäller rökförbud på uteserveringar är det bara regeringspartierna S och MP samt V som står bakom förslaget. Till skillnad från när rökförbudslagen infördes 2005 avstyrker Allianspartierna en utvidgning av förbudet till uteserveringar, Moderaterna och Centern här, Liberalerna här och KD här.

Sverigedemokraternas säger ja till regeringens förslag förutsatt att det finns möjlighet att ”avsätta särskilda rökrum vid uteserveringar, tågperronger, entréer och så vidare”. (SD:s motion här). Det betyder att regeringen är beroende av SD:s förhandlingsvilja för att få igenom sitt förslag om rökförbud på uteserveringar, med aviserat ikraftträdande den 1 januari 2019. Hur det går vet vi först den 24 maj då riksdagen enligt planeringen ska besluta om saken.

I tredje avsnittet av Lagstiftaren och Lagrådet ska jag ta upp regeringens förslag om att införliva barnkonventionen med svensk lag (prop här). Statsministern tog snabbt ställning för ett införlivande (regeringsförklaringen sid 13). Medan Lagrådet avstyrkte – på goda grunder.

Återkommer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.