Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Oseriöst att jämställa Sveriges rättsväsende med Polens

2017-07-24, måndag, kl. 11:58| 2 kommentarer

Det är inte seriöst att jämställa de svenska domstolarnas ställning och rekryteringen av domare här i landet med vad som händer i Polen just nu. Det är mitt svar till er som har skällt på mig i mail och på sociala medier för att jag i SvD uppmanar EU-minister Ann Linde och Sveriges regering att driva på för att EU beslutar om ekonomiska sanktioner i mot Polen. Förresten hade jag i höstas en debatt med justitieministern i samma ämne, den kan följas här.

Men visst, det finns absolut ett utrymme att ytterligare stärka de svenska domstolarnas oberoende gentemot statsmakterna. Exempelvis kan man inrätta ett domarlett juridiskt råd som ersätter en del av Domstolsverkets nuvarande funktioner. Och man kan låta de högsta domstolarna få större inflytande över vilka som utses till justitieråd. Dessa och fler förstärkningar av domstolarnas oberoende har vi moderater också motionerat om i riksdagen, våra förslag behandlas av Konstitutionsutskottet till våren.

Men jag måste ändå vara intellektuellt hederlig och slå fast att på det hela taget lever det svenska domstolsväsendet upp till rättsstatliga krav på att domstolarna ska vara oberoende av såväl den styrande makten (regeringen) som den lagstiftande (riksdagen). Ni som beskyller mig för att blunda för att regeringen också i Sverige utser domare, ni har missat det viktigaste. För i Sverige avskedas inte domare, tvärtom är dessa i grundlag garanterade rätten att inte vara lojala mot vare sig riksdag eller regering. Sedan 1809 år regeringsform har domarna varit ”självständiga under lagarna”.

Just i detta nu kom beskedet att Polens president lägger in sitt veto mot lagförslaget som skulle ha gett regeringspartiet Lag och rättvisa rätt att tvångspensionera domare i landets Högsta domstol och ersätta dessa med regimlojala personer som dansar efter regeringens pipa. EU:s varningar och de massiva folkliga protestaktionerna tycks för denna gång ha haft sin verkan. Men så länge den nuvarande regeringen sitter vid makten går det inte att blåsa faran över.

Ni som har undrat vem jag är att anklaga polska regeringen för att byta ut domarna i författningsdomstolen när vi i Sverige inte ens har en författningsdomstol, till er säger jag: Förekomsten av en särskild författningsdomstol (som Polen men inte Sverige har) är inget som helst mått på hur väl ett land lever upp till de rättsstatliga idealen. I Sverige har varje domstol – även en vanlig tingsrätt – makten att i konkreta fall underkänna en lagbestämmelse såsom författningsstridig. Och vi har ett oberoende lagråd som i förväg prövar om en av regeringen föreslagen lag strider mot grundlagen eller inte. Visst finns det utrymme att också stärka lagrådets ställning, t ex genom att göra det svårare för lagstiftaren att bortse från lagrådets yttranden. Ni rättsstatens vänner – hjälp mig gärna att bilda opinion för en sådan ordning!

Till sist. I och med grundlagsreformen 2011 har de svenska domstolarnas konstitutionella ställning stärkts. Landets ordinarie domare utses fortfarande av regeringen – det är inte där Sverige och Polen skiljer sig åt – men beredningen av utnämningarna handhas i Sverige numera av den oberoende Domarnämnden, vars förslag regeringen bara har en teoretisk möjlighet att frångå. I praktiken har regeringen därmed avhänt sig makten att som tidigare styra domstolarna genom att utse sina favoriter till de cirka 100 högsta domartjänsterna. Regeringens tidigare så kallade kallelseförfarande är en gång för alla skrotat. Och nej, i Sverige har regeringen sedan flera hundra år tillbaka ingen makt att avskeda eller ”tvångspensionera” en domare som den redan har utnämnt. Bästa kvittot på oberoende!

Email

Kommentarer

2 kommentarer till “Oseriöst att jämställa Sveriges rättsväsende med Polens”

  1. Henrik S Järrel
    2017-07-24, 22:40

    Hej Maria,
    Du är ju väl insatt i de här frågorna. Möjligen skulle man kunna tillfoga att avskaffandet 2011 av det s k uppenbarhetsrekvisitet också tjänade syftet att något stärka domstolarnas konstitutionella ställning även om bruket av den lagprövningsrätten, av rimliga skäl, inte varit särskilt frekvent vare sig före eller efter den ”reformen”.
    Frågan om hur man ska stärka lagrådets ställning är grannlaga och värd att grunna över. Kanske man ska överväga obligatoriska lagsrådsremisser? Kanske överväga att införa en kvorumregel för antalet röster om lagstiftaren av ett eller annat skäl önskar frångå vad lagrådet föreslagit/påtalat? Frågorna för och emot en författningsdomstol har diskuterats en längre tid, inte minst av blanda andra Gustaf Petrén på hans tid. Här är det ju främst S och V som stretat emot. Jag går dock inte närmare in på den frågan här och nu.
    Bästa hälsningar,
    Henrik

  2. Maria Abrahamsson
    2017-07-25, 10:36

    Hallå Henrik! Så roligt att höra ifrån dig – och det märks att du har suttit i KU! Dina tankar om Lagrådet är spännande att fundera vidare på. Vad gäller uppenbarhetsrekvisitet kunde jag visst haft med en rad om detta. Men jag tolkar avskaffandet mest som kosmetika, och avstod för att inte förlora fokus på huvudsaken.
    Visserligen har jag lämnat KU för SfU men har du tid för en ”KU-lunch” i höst vore det mycket trevligt. Låt oss höras vidare.
    Sommarhälsningar
    Maria

  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS