Övergrepp på verkliga barn är inte på låtsas

– Det har aldrig varit lagstiftarens intention eller åsikt att det ska ha betydelse på vilken sida i lagboken en artikel står. Ordens är justitieminister Morgan Johanssons, i SvD.  Det senaste dygnet har Johansson upprepat att han är beredd att se över barnpornografilagstiftningen (här i radion i morse).

Bakgrunden är SvD:s och Aftonbladets avslöjande om hur tusentals personer har kunnat ladda ner, titta på och sprida skildringar av dokumenterade sexövergrepp på barn utan ingripanden från polisens sida. Att brotten har kunnat pågå i praktiken riskfritt förklarar polisen själv med att barnpornografibrottet är lågprioriterat. Enligt lagen riktar sig de sexuella övergreppen inte mot barn av kött och blod utan mot den allmänna ordningen. Vilka är då brottsoffren? Ja, inte just de barn som på filmerna utsätts för övergrepp utan – som lagstiftaren hittills har resonerat – alla barn i hela världen, eftersom varje icke vuxen människa förutsätts bli kränkt varje gång bilderna sprids och någon tittar på ett övergrepp. (Ett något skruvat resonemang, om ni frågar mig.)

Fokus i diskussionen ligger nu på barnpornpografibottets placering i lagboken. Sexualbrotten regleras i BrB 6 kap där det svåraste brottet, grov våldtäkt, straffas med fängelse i minst 4 och högst 10 år. Medan brott mot den allmänna ordningen återfinns i 16 kap, där alltså även barnpornografibrottet finns, och där påföljden för grovt brott är fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Genom åren och senast i höstas har jag ifrågasatt vissa bisarra delar i den svenska barnpornografilagstiftningen, som att fantasifigurer i seriemagasin, dockor och till och med porslinsfigurer likställs med verkliga barn av kött och blod. Sådant rent ut sagt trams bör rensas ut från straffbestämmelserna så att Rättssveriges resurser kan koncentreras på att klara upp de övergrepp som begås på verkliga barn. (Min senaste motion i ämnet kan läsas här, en artikel på DN Debatt om en besynnerlig barnpornografidom här).

Hittills har riksdagen menat att lagstiftningen är väl avvägd och avslagit mina motionsyrkanden om ett tydliggörande av det aktuella lagrummet (senast i bet. 2015/16:JuU18 se särskilt sid 44 sista stycket).

Efter SvD:s och Aftonbladets granskning som vi ännu inte har sett slutet på, talar mycket för att det ändå blir en översyn av barnpornografilagstiftningen, vilket justitieministern också flaggar för.

Ett gyllene tillfälle i det sammanhanget vore att inte bara överväga flytt av barnpornografibrottets placering i lagboken utan också att renodla kriminaliseringen. Ja, så att innehav och spridande av foton och filmer som skildrar verkliga sexuella övergrepp på verkliga barn – övergrepp som i dessa dagar upprör medier, ministrar, myndigheter och inte minst svenska folket –  inte som hittills jämställs med innehav och spridning av foton och filmer med tecknade fantasifigurer, porslinsdockor, skivomslag och liknande. Och om brottet barnpornografi flyttas till avdelningen för sexualbrott mot person går det självklart inte längre att låta låtsasfigurer omfattas av brottet.

Ett förtydligande i linje med mitt förslag skulle ge en tredubbel vinst: En suddig lagstiftning och ett oklart rättsläge skulle klargöras, utredningsresurser hos polis och åklagare skulle frigöras och därmed skulle det också bli mindre riskfritt att dokumentera och sprida sexövergrepp på barn.

Jo, jag ser fram emot vårens riksdagsbehandling av min motion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.