Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Gun, tack för allt du lärt mig. Vila i frid, min vän.

2016-11-15, tisdag, kl. 23:32| 2 kommentarer

Det räcker nog bra om du har allmänborgerliga värderingar, avslutade Gun och nickade leende.

Vad skulle jag svara, allmänborgerliga värderingar – vad är det?

Året var 1992, det var en snöslaskig januaridag och jag hade lyckats bli kallad till anställningsintervju på justitiedepartementet hos landets justitieminister Gun Hellsvik. Jag hade tagit min jur kand hösten innan och sökte febrilt mitt första juristjobb. Av en slump hade jag en lördagskväll två veckor tidigare på en middag hamnat bredvid en polisintendent som jobbade på departementet. Oj, vad han beklagade sig över alla jäkla brev som allmänheten skrev till statsrådet Hellsvik och som han och kollegerna fick slösa dyrbar tid på att skriva underlag till svar som sedan undertecknades av Hellsvik, ibland dock med vissa justeringar.

Jag förstod med ens att här kunde jag göra nytta. Som nykläckt jur kand med bultande hjärta för straffrätt och kriminalpolitik – läs synnerligen lämplig brevsvarare – erbjöd jag Hellsvik mina tjänster.

När jag 1999 meddelade Gun att jag skulle söka mig vidare till Svenska Dagbladets ledarsida hade vi arbetat ihop i sju år, varav två i regeringsställning och fem i opposition.

Gun var inte alltid enkel att arbeta med. Jobbigt ofta intog hon en bestämd ståndpunkt innan man själv hade hunnit komplicera bilden, ifrågasätta och analysera den för att efter någon timme eller så komma fram till vad Gun redan hade sagt. Ibland tog det emot att erkänna, men Guns ideologiska kompass var så gott som alltid mer exakt än min egen. Just därför spred sig stoltheten härligt i kroppen när Gun någon gång – jo, det hände – nöjt nickade med glasögonen på näsan, gärna med en cigarill i handen, harklade sig och sa att jo, här var tonträffen mitt i prick.

På det privata planet glömmer jag aldrig när Gun i ursnygg kamouflagedräkt dök upp med sin Per till utomhusfrukost i den värmländska storskogen. Kvällen innan var vi ett stort gäng som i samma storskog hade firat mina då 40 år. Per och Gun övernattade i likhet med flertalet vänner och släktingar i traktens enkla timmerstugor. Inte bekvämt, inte modernt, utan vildmark. Det gillade Gun.

När Gun och Per 2013 firade gemensam 140-årsdag hade jag och maken glädjen att vara med. Det var sommarvärme och denna festernas fest hölls på anrika Grand Hotel i Lund. Jag satt som på nålar för jag insåg att jag måste hålla tal till Gun – men oj vad lätt det gick när jag väl fått micken i min hand. Minns att jag retoriskt ställde frågan vad hade det blivit av mig om inte Gun anställt mig som brevsvarare den där dagen i januari 1992? Vid bordet bredvid satt Bosse Lundgren och väste: Du hade blivit sosse.

Kanske hade han rätt. För utan Gun hade jag med största sannolikhet inte börjat jobba på justitiedepartementet, och kanske inte heller blivit moderat, och i så fall hade jag knappast heller börjat skriva ledare i Svenska Dagbladet och alldeles bestämt inte blivit moderat riksdagsledamot.

Och inte minst - utan anställningen som brevskrivare hos dåvarande justitieministern Gun Hellsvik hade jag garanterat inte träffat min man, som då på regeringen Bildts uppdrag var i full färd med att inför det stundande EG-medlemskapet försöka rädda de svenska sommarstugorna från att bli uppköpta av rika tyskar. (Något som han dessbättre inte lyckades något vidare med).

Gun, jag är så tacksam för åren tillsammans och allt du lärt mig. Vila i frid, min vän.

Email

Kommentarer

2 kommentarer till “Gun, tack för allt du lärt mig. Vila i frid, min vän.”

  1. Nanda Holm
    2016-11-20, 08:57

    Ditt inlägg som även publicerades i SVD berörde mig.

    Jag är en av dem brevskrivare som du bistod Gun Hellsvik i att besvara. Jag skulle vilja berätta för dig om effekten av vad som hände med brevet som blev av. Jag pluggade juridik och hade vid tidpunkten en lärare som var även han från Lund. Han hade en strarkt och drivande passion för juridikens nyanser och principer. Varje gång vi klagade på att någon lag inte föll i smak, hänvisade han till att. Om vi som studenter hade någon synpunkt var vi välkomna att skriva till vår kära justitieminister, som han uttryckte. Efter att ha hört detta mantra i två år gjorde jag slag i saken och skrev till henne.

    Jag hade inte någon förhoppning om att få ett svar. För mig var det inledningsvis bara en markering för min lärare som förhoppningsvis skulle leda till bättre betyg i dessa kurser. Det blev mer än så .

    Svaret jag fick satte stort avtryck i mig, för vilka val jag gjorde. För mitt förhållningssätt till hur jag ville praktisera den. Val som gjorde att jag blev politiskt aktiv under tio år.

    Med den erfarenheten förverkligade jag ett av de få riksdagsförslag där samtliga riksdagspartier var eniga. ”En bättre offentlig service”, till våra medborgare.

    Samtliga partier kunde skriva under på att samhället har förändrats i en riktning som gör det svårare för enskilda att självständigt klara administration i ärenden till myndigheter.

    Det saknades även en finansieringsmodell för att genomföra förslaget. Det fanns inte någon offentlig finansiering inom detta område. Tillsammans med fyra andra var jag en av initiativtagarna till att förverkliga vad utredningen kallade servicevägledare. Vi skapade en servicevägledare som fick namnet Myndighetslots som uppfyller de statliga kraven på de juridiska och ekonomiska kraven som finns på området.

    Förra sommaren kom jag i kontakt med Gun Hellsvik i en av de frågor vi hanterar. Jag berättade då även för henne om brevet jag än gång skrev som student. Hon frågade om hon fick svar och om jag mindes svaret. Jag kunde bekräfta att svaret lett fram till det jag är och gör idag. Skillnaden var bara att jag var femton år för tidig med min idé. Nu är idén som vi förverkligade en stor pusselbit i den tid vi lever i. Att enskilda privatpersoner, företag och deras anställda har fått en egen Myndighetslots som hanterar alla myndighetsärenden och kontakter via en kanal.

    Vem hade trott att ett brevsvar skulle kunna betyda och leda till så mycket.?

    //Tack för ordet.

  2. Maria Abrahamsson
    2016-11-21, 19:09

    Så roligt att läsa – stort tack för att du hörde av dig!

  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS