Oklokt att avskaffa interneringsstraffet

Varningsflagg har hissats. Kriminalvården bedömer att Niklas Lindgren – Hagamannan – har en påtaglig förhöjd risk att återfalla i brott, särskilt i våldsbrott. Ändå har myndigheten bestämt att Lindgren i dag ska friges villkorligt. Att döma av nyhetsrapporteringen skedde det i morse, nästan fem år innan han har hunnit avtjänat sitt 14 år långa fängelsestraff som han dömdes till för mordförsök, grov våldtäkt, våldtäkt och försök till våldtäkt. Lindgrens frigivning är förenad med restriktioner som årslång prövotid, drogkontroller, behandlingskrav med mera.

Men ändå. Det är en märklig ordning tycker jag, och kollar i lagboken.

Enligt Brottsbalken 26 kap. 6 § ska en fängelsedömd i normalfallet friges villkorligt när två tredjedelar av strafftiden är avtjänad. Men om det finns synnerliga skäl får den intagne inte friges i förtid utan ska sitta kvar i fängelset. Lagstiftaren har särskilt tänkt på det fallet att den intagne har misskött sig under fängelsetiden. Men som lagtexten är formulerad finns det faktiskt inget som hindrar att man i ”synnerliga skäl” tolkar in även en hög risk för återfall i brott. Fast enligt praxis görs inte detta och det är därför som Lindgren, som har skött sig väl under strafftiden, nu kan försätta kvinnor i Umeå och runt om i landet i skräck långt innan han har avtjänat sina 14 år.

Regeringen och vi lagstiftare i riksdagen bör göra något åt saken. I fallet Niklas Lindgren är det kört – statsmakterna är förbjudna att lägga sig i rättstillämpningen i enskilda fall. Men det går att ändra brottsbalken så att det av den direkt framgår att också en hög återfallsrisk ska utgöra hinder för villkorlig frigivning. Vill man gå ett steg längre i att tillgodose allmänhetens berättigade krav på rättstrygghet kan man överväga att införa ett tidsobestämt fängelsestraff för vissa grova brottslingar – sexualförbrytare, mordbrännare, terrorister – där återfall i brott kan drabba allmänheten särskilt hårt

I praktiken skulle detta betyda att man återinför en variant av det gamla interneringsstraffet som avskaffades i början av 1980-talet. För kanske var det inte så klokt av staten att avhända sig den vid sidan av livstidsstraffet enda möjligheten att hålla farliga förbrytare inlåsta så länge som de utgör en uppenbar fara för andra människor?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.