Gyllene tider för landets alla älgmålare?

Ett tvitterinlägg och det får vara nog med det, resonerade jag. Men så vaknar jag morgonen därpå och fortfarande gnager den där älgen IMG_4375i hjärnbarken.

Jag har vid något tillfälle föreläst på Juridicum och det är gissningsvis därför jag står på sändlistan för fakultetens nyhetsbrev. Den senaste utgåvan fick mig alltså att tvittra: Äldre vit manlig professor utbytt mot Älg i solnedgång?

Snart blev det ståhej, en hel del muntra tillrop, en del bestörta röster som vädrade historierevisionism samt en och annan som försvarade fakultetens drastiska beslut att förvisa målningarna av äldre vita manliga juristprofessorer till arbetsrum och magasin. Professor Mårten Schultz som onekligen är en vit manlig professor men knappast ”äldre”, medgav att ”frågan har diskuterats vid Stockholms universitet ”, och att han själv inte skulle ha haft något emot ifall tavlorna hade fått hänga kvar. Dock ifrågasatte han om tilltaget kunde kallas revisionism.

Bakgrunden är följande. På inrådan av den juridiska fakultetens ledningsgrupp har tavlorna ”som föreställer äldre vita manliga professorer” bytts ut med hänvisning till att dessa målningar, enligt fakultetens dekanus Jonas Ebbesson, inte beskriver institutionen och dess historia på ett relevant sätt. Ebbesson utvecklar: Förvisso var alla professorer vid fakulteten fram till 1970-talet män och flera av dem har haft stor betydelse för den rättsvetenskapliga forskningen. Men det är viktigare att alla på fakulteten kan känna sig delaktiga och inkluderade i våra mötesrum och lärosalar än att visa porträtt av utvalda, äldre manliga kolleger, slut citat Ebbesson.

Motiveringen är milt sagt svår att ta på allvarFör om morgondagens jurister är av så ömtåligt virke att de måste skonas från att konfronteras med porträttgallerier över forna läromästare, vetenskapsmän och andra frontfigurer, hur ska dessa jurister då klara att tjänstgöra i Rättssverige över huvud taget?

I till exempel våra domstolar är väggarna nerlusade av oljemålningar föreställandes äldre vita manliga chefsdomare. Dags att byta ut målningarna? I så fall, här ett förslag: Vid Domarnämndens nästa sammanträde (obs! jag lämnade nämnden vid årsskiftet) skulle nämnden kunna uppdra åt ledamoten Susanne Eberstein, som har vanan inne, att vara Sveas hovrätts president Fredrik Wersäll behjälplig med att byta ut porträtten över de äldre vita män som har varit presidenter de senaste 400 åren?

Nästa utmaning: Regeringskansliet är ett vanligt karriärsteg inom statsförvaltningen för jurister, och utanför varje departementschefs rum hänger ett porträttgalleri bestående av mestadels äldre vita herrar som har varit statsråd. Lysande utsikter för landets alla älgmålare?

Så där kan man hålla på och inventera hela Myndighetssverige, och riksdagen kan naturligtvis inte undantas. Där har vi ett särskilt rum för kvinnor som har utmärkt sig i politiken. Men i den Ebbessonska andan bör rummet väl ombildas till en gubbskrubb? Där förslagsvis porträtten av framstående talmän som Gustaf Lagerbjelke, Ingemund Bengtsson, Thage G. Petersson, Björn von Sydow och Per Westerberg kan härbärgeras.

I brist på kvinnliga statsministrar kan riksdagshusets väggar i stället prydas av tidigare och nuvarande ledamöter som Gudrun Schyman, Åsa Romson och – varför inte jag själv? Allt i väntan på att senast riksdagsvalet 2018 resulterar i att Sveriges statsminister för första gången blir en kvinna.

Och vem vet, när ledningen för Stockholms universitet har sansat sig och förhoppningsvis tagit intryck av debatten kanske en och annan bemärkt äldre vit manlig professor åter kan beskådas till och med i Juridicums fakultetsrum? Men då krävs att Jonas Ebbesson & Co inser att porträttgallerier speglar verkligheten som den var, alldeles oavsett om vi i dag gillar den verkligheten eller inte. Själv erinrar jag mig Kungliga Bibliotekets västra gavel. Där kan man beskåda Per Hasselbergs staty Farfadern. Bronsfiguren är drygt hundra år och föreställer en gammal man med en naken ung pojke som ligger lojt utsträckt i gamlingens knä. Sådan pedofilkonst borde inte få visas, tänker säkert någon och vänder bort blicken. Själv undrar jag vad tidsandan gör med oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.