Moderaterna om tiggeriet – i bästa fall en testballong

I oktober 2013 röstade den moderata partistämman ja till partistyrelsens förslag att se över lagstiftning om människohandel och organiserat tiggeri, i bemärkelsen kriminalisera situationer där någon för egen vinnings skull utnyttjar annans utsatta ställning för tiggeri. Jag motsatte mig förslaget då men partistyrelsen med dåvarande justitieministern i spetsen vann.

Sedan hände ingenting.

Efter alliansens förlustval 2014 tillsatte mitt parti ett antal arbetsgrupper, varav en (skrålla ner till grupp 6 – Trygghet mot brott i hela Sverige) leds av min numera riksdagskollega Beatrice Ask. Valborgsmässoafton 2015 dammar Beatrice Ask tillsammans med partisekreterare Tomas Tobé av partistämmoförslaget från 2013 och skriver på DN Debatt ”därför kommer vi inför Moderaternas partistämma i höst föreslå att organiserande av tiggeri ska kriminaliseras”. Sedan hakas det på ytterligare förslag om bl a krav på tillstånd för att tigga pengar, bättre möjligheter för kommuner ”att säkerställa att illegala boplatser inte permanentas”, och möjliggörande för kommunerna att ”anställa personal som upprätthåller ordningsföreskrifterna”.

Spontant tänker jag att detta utspel är en testballong, avsedd att ta reda på hur folk kommer att reagera. För förslaget ger ju upphov till en mängd obesvarade frågor. Tillstånd för att få tigga? Vilka fattiga EU-migranter ska inte få tillstånd att tigga i Sverige? Om man inte får tillstånd att tigga – vad händer då? Jämfört med i dag? Och vad med förslaget att illegala bostäder inte får permanentas? Jag sympatiserar starkt med det men kruxet är bara – var ska de fattiga EU-migranterna slå upp sina bopålar under tiden som deras turiststatus ger dem all rätt att som fattiga vistas i Sverige och be om hjälp?

Och vidare – juridiskt och lagstiftningstekniskt är det jättesvårt att skilja en viss typ av ”organiserat” tiggeri från en annan. Vad skiljer rättsligt sett de skramlande bössorna till förmån för skolresan, från pappmuggen som den rumänska kvinnan räcker fram?

Men framför allt – innan man börjar prata om kriminalisering av ”organiserat tiggeri” är det bra om man veta hur utbrett detta fenomen är. Ingen vet  i dagsläget – inte heller polisen – om det tiggeri vi nu ser är organiserat av brottssyndikat eller internationella ligor, inte ens Ask och Tobé påstår detta. Alla reflekterande människor har noterat att antalet tiggare på Sveriges gator har ökat sedan hösten 2013. Men det behöver inte betyda att det har blivit fler samvetslösa typer som skor sig på andras tiggeriverksamhet. Ökningen kan ha helt andra orsaker, som att det bland nödlidande och utsatta romer i Rumänien och Bulgarien har spridit sig en kunskap om att tiggande landsmän behandlas jämförelsevis väl i Sverige. Att de betraktas som människor, inte som parasiter eller kriminella.

Jag säger inte att mina partikamrater är helt fel ute. Men de förenklar en i grunden mycket svår frågeställning, och de kommer farligt nära en sådan signalpolitik som vi moderater i andra sammanhang brukade varna för. Och framför allt kan det var klokt att invänta den utredning och de förslag som tidigare moderate statssekreteraren, nu ”tiggerisamordnaren” Martin Valfridsson kommer att redovisa i närtid. Så att faktaunderlaget blir så bra som möjligt för nya utspel och åtgärder.

1 comment for “Moderaterna om tiggeriet – i bästa fall en testballong

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.