Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Datainspektionen behöver inte göra sig till åtlöje

2011-12-21, onsdag, kl. 21:44| 7 kommentarer

- De anställda har inte vetat att de är övervakade. Det är skälet till att vi anser att filmningen är kränkande, säger Datainspektionens jurist Salomeh Fanaei till SvD.

Boven är i detta fall SJ, som på grund av stort svinn av vin, öl, sprit, mat och godis på tågens bistro- och förstaklassvagnar har monterat mobila videokameror för att få klarhet i vad som händer med varorna. Det ledde till att SJ kunde polisanmäla två anställda för stöld, och efter det gick svinnet ner kraftigt. Men enligt Datainspektionen var SJ:s agerande oförsvarligt. Man borde ha ”informerat personalen om att filmningen i vagnarna skulle ske”. Minsta barn begriper ju att i så fall hade stölderna fortsatt att utgöra ett mysterium!

Lika bekymrad, för att uttrycka det milt, blir jag av Datainspektionens fyrkantiga inställning till Lifegene-projektet. Här har tusentals personer velat bidra till den medicinska forskningen och därför gått med på att deras hälsouppgifter används för framtida forskning inom ramen för projektet. Men också här slår Datainspektionen bakut med motiveringen att det inte går att ge samtycke till en ”framtida forskning” vars relevans myndigheten inte i förväg har möjlighet att bedöma.

Snacka om kränkning av alla de idealister som frivilligt ställt sina hälsouppgifter till forskningens förfogande!

Det är möjligt att Datainspektionen bara anser sig lojalt följa den lagstiftning som gäller, det vill säga personuppgiftslagen. Men lagen ger ett ganska stort utrymme för förnuftiga bedömningar i enskilda fall. Det utrymmet tycks Datainspektionen inte alls vara intresserat av att begagna.

Som lagstiftare inser jag att jag måste tassa i min kritik, men det hjälps inte. Mitt råd till Datainspektionen kan inte bli annat än att myndigheten bättre borde inse vad dess viktigaste uppgift är. Det är inte att ängsligt dra i bromsen vid minsta antydan om att integritetsskyddet kan vara i fara, utan att klokt och vidsynt väga integritetshänsyn mot andra angelägna syften. Som till exempel intresset av att brott klaras upp eller att livsräddande forskning möjliggörs.

Kommentarer

7 kommentarer till “Datainspektionen behöver inte göra sig till åtlöje”

  1. Gunnar
    2011-12-21, 22:03

    Låter som juristerna har stort inflytande på DI…

  2. Maria Abrahamsson
    2011-12-21, 22:13

    Jo, så är det nog. Inget ont om jurister – jag hör själv till det skrået – men all lagstiftning måste tillämpas med förnuft.

  3. Pavel
    2011-12-21, 22:16

    Här har vi ju två olika problem och jag är lite bekymrad, för att uttrycka det milt, att du finner dem jämförbara.
    SJ-fallet är ju ganska rimligt egentligen. Har min arbetsgivare rätt att filma allt jag gör på jobbet(utan att meddela mig) om nån (och det finns alltid nån hos en större arbetsgivare) gör nåt de inte skall göra?
    Om så är fallet då skall ni vara tydligare när ni skriver lagar i riksdagen så att vi kan rösta bort er i följande val och få det ändrat(eller inte om man tycker om att bli filmad).

    Andra fallet är ju solklart, där bestämmer de vad jag får göra med min information vilket är idiotiskt

  4. Birgitta Jonsson (@FruJonsson)
    2011-12-21, 23:17

    I radiointervju sa SJ att de hade varning för kameraövervakning för hela området där vagnarna förvaras. Om det är så tycker jag det är ännu märkligare beslut. Är det lagarna eller Datainspektionen man ska ifrågasätta?

  5. 2000aldrig
    2011-12-22, 06:23

    SJ kan man alltid lita på

    http://bit.ly/viOVDo

  6. Hasse Magnusson
    2011-12-22, 18:35

    Tack för inlägget. Min fundering rör personal på DI, är det alltid en viss typ av människor som söker sig till uppdrag av denna typ. Om inte, när omvänds man för det känns som det är vanliga människor som lagt omdömet under huvudkudden tillsammans med pyjamasen innan man gått till arbetet.

  7. Bertil Törestad
    2011-12-23, 14:44

    För ett antal år sedan arbetade jag med forskningetik inom dåvarande HSFR (som senare gick upp i VR). Jag samarbetade då med Datainspektionen och det var sannerligen ingen lätt sak. DI ville använda sina juridiska kunskaper på forskningsprojekt (vilka de kallade ärenden) och tyckte att forskarna skulle underkastas samma ”etiska krav” som andra register, var syfte ju snarast verkligen var att övervaka medborgarna.

    Lagstiftningen måste tillämpas med förnuft, som du säger, men här skedde inte det. Bl.a. gav man snabbt advokatbyråer carte blanche att föra ”hemliga register”, med motiveringen att advokater var att lita på. Det är tyvärr sant, Maria, att inställningen låg långt ifrån sunt förnuft. Samma sak gäller i det aktuella fallet.

  • Länkar via knuff.se

  • Etiketter

  • Följ mig via RSS