Vad jag tycker om det nya idéprogrammet?
2011-09-19, måndag, kl. 17:50| 1 kommentar
I söndagens SvD kan man läsa en krönika med den ödesmättade rubriken ”Moderaternas sista idéprogram”, signerad av min tidigare chef PJ Anders Linder.
När Aftonbladet ringde i förmiddags för att förhöra sig om utifall jag – som ju är en modig person med tydlig ideologisk hållning, jojomän! – i hyfsad närtid (typ inom en vecka) vill skriva en debattartikel på samma moderatkritiska tema (som Linder) med anledning av partiets förestående stämma och partistyrelsens förslag till nytt idéprogram, då var det bara att erkänna:
Jag har ännu inte läst idéprogrammets slutversion, och Linders tankeväckande krönika har jag plöjt först nu. Nej, jag håller inte med Linder om allt. Hur skulle jag förresten kunna veta om jag gör det utan att själv ha satt tänderna i Ansvar för hela Sverige, som programmet så aptitretande heter.
Till saken hör att jag i likhet med alla andra partimedlemmar, hugade sympatisörer och borgerligt sinnade fritänkare har haft möjlighet att via partiets hemsida delta och vara med och påverka idéprogrammets utformning och innehåll. Men i ärlighetens namn måste erkännas att så när som på ett förmiddagspass i samband med riksdagsgruppens internat i fjol har jag inte på något sätt bidragit till idéutvecklingsarbetet. Om jag trots visat ointresse ändå skulle drista mig till att begåva omvärlden med en och annan – kanske – kritisk synpunkt, då framför jag dem i talarstolen inför partikompisarna på Stämman nästa månad.
Det blir också mitt besked till Aftonbladet.
Kommentarer
En kommentar till “Vad jag tycker om det nya idéprogrammet?”
2011-09-21, 22:32
Ja, frågan är var Moderaterna är på väg? Jag kan köpa att man initialt tvingades söka sig vänsterut för att erövra nya väljare och därmed regeringsmakten. Men sedan gäller det att gradvis styra om politiken och dagordningen tillbaka till partiets grundläggande idéer. Man bör helt enkelt omdefiniera mittenpolitiken och successivt skjuta den högerut.
Inom flera områden tycker jag Moderaterna skött detta bra. Speciellt inom ekonomipolitiken, sjukförsäkringspolitiken och utbildningspolitiken.
Tyvärr finns det ett flertal områden där Moderaterna gjort tvärtom och istället fortsätter vidare allt längre vänsterut, vilket oroar.
Några exempel på detta är:
* Man har anammat en kollektivistisk feminism av den typ som förespråkas av vänstern (istället för en positiv individualistisk jämlikhetspolitik). Det innebär en agenda med hot om könskvotering till bolagsstyrelser samt ständiga tal om genusperspektiv och könsmaktsordning. Denna agenda verkar numera tyvärr genomsyra de flesta politikområden om än i varierande grad. Vänsterpartiet jublar troligtvis!
* Man har fört en urspårad sexualbrottspolitik som direkt tagen ur partiprogrammet från Feministiskt Initiativ. Numera räknas i princip alla sexualbrott som våldtäkt så begreppet har helt tappat sitt värde, vilket förringar de allvarliga brotten. Vidare har man givit sitt stöd till sexköpslagen (som Moderaterna bestämt var emot när den röstades igenom av en röd regering år 1998). Varför partiet nu svängt över är för mig en gåta – lagen innebär nämligen att avtalsrätten och bestämmandet över den egna kroppen inte längre ska gälla personer som på frivillig grund väljer att köpa eller sälja sex. Knappast något som ett parti som förespråkar frihet och individualism bör stå bakom.
Min förhoppning för framtiden är således att Moderaterna framöver väljer att sluta föra en vänsterpolitik även inom ovanstående områden. Mittenpolitiken inom dessa områden bör därför också gradvis definieras om och förskjutas högerut, på samma sätt som skett för övriga politikområden.